Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 3

Hans uppsyn var mörk och sträng då han fortfor : Jag har hört nog. Säg ingenting mer. Jag sade på förhand att jag ej skulle tro ett ord och det gör jag ej heller. Jag borde förmodligen tacka er för det ni sagt mig detta, men jag kan det icke än.? ?Jag behöfver ingen tack?, sade miss Browning, nästan gråtande, ?men jag trodde ni borde veta detta. Ni är väl gift med en annan hu, men jag kan dock ej glömma att ni varit Marys make och Molly är hennes dotter, derföre sade jag detta, ehuru svårt det föreföll mig. Jag skulle helst se att vi ej talade mera om detta just nu?, sade doktorn, utan att svara på hvad miss Browning sagt. Jag skulle kanske förlora min sjelfbeherrskning till sluts. Men jag, önskar bara att jag kunde träffa Preston och låta honom smaka min ridpiska, så Jänge han tålte dervid. Jag önskar att jag vore dessa sqallersystrars läkare. Jag skulle kurera deras tungor, så alt de fingo hvila sig en tid. Min stackars lilla flicka. Hvad ondt har hon gjort dem, efter de på det sättet angripa hennes goda namn och rykte !? sh Men mr Gibson, jag fruktar — jag fruktar att det blott är alltför sannt. Jag skulle ingenting sagt till er, om jag ej förut undersökt saken. För all del tag bättre reda på detta, innan ni skrider till några våldsamheter, som att slå ihjäl folk eller förgifta dem.? Orimligt, såsom alltid då man är uppretad, blef också nu mr Gibsons svar. an skrattade högt och utbrast: 7 Hvad har Jag sägt om mord och förgiftning. Tror ni att jag vill låta Mollys namn dragas ned ännu djupare, genom nägra dylika våldsgerningar å min sida? Låt detta