Aftonbladet – 21 juli 1866, sida 2

STOCKHOLM den 1 Jul. Utrikes korrespondens, (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin den 18 Juli. Sedan mitt förra bref har ställningen äfven på den diplomatiska sidan blifvit kla rare. Österrikes schackdrag, då det genom Venetiens afträdande ville göra Italien och Preussen matta, bar blifvit nmintetgjordt genom fastheten los ut ivelitoska stawsmännef, hvilka icke ville komma i ett nytt betänkligt beroende af Tuileries-kabinettet. Detta har ännu tydligare visat sig genom några i tidningarne icke meddelade detaljer. Telegrafförbindelsen mellan Florens och Berlin är nemligen nä mycket försvårad och kan endast försiggå öfver Frankrike. Mellan Berlin och högqvarteret äro, såsom man lätt kan tänka sig, otaliga dröjsthål, ännu mycket mera hintlerliga. Närnu Venetiens afträdande samt det franska bemedlingsanbudet tillkännagafs, lät Frankrike förstå 1 Florens, att det icke var något tvifvel underkastadt, att Preussen skulle gå in på vapenstilleståndet. Man spred denna tro äfven 1 Paris åtminstone under intrycket af den första berusande känslan, då Frankrike tycktes skola bli herre öfver situationen. Brån Berlin saknade man egäkra underrättelser, till följd af nyssnämnda afbrott i telegraferingen. Här visade sig, huru stor betydelse en gotl diplomatisk representation har. Hr von Usedom uttalade i Florens den öfvertygelsen, att Preussen icke skulle utan omsvep gå in på vapenstilleståndet. Detta instämde fullkomligt med Ricasolis afsigter. Den italienska ministern lät förklara i Paris, att Italien kunde vänta på Venetien; men icke gifva sin ära till spillo. Preussen och Italien blefvo snart eniga och gjorde ingåendet på vapenstilleståndet beroende af antagliga fredspreliminärer. Sedan dess ha fjorton dagar förflutit. Icke en gång den tre dagars vapenhvila, som Preussen på Frankrikes önskan medgaf, har blifvit af. Preussen gjorde till vilkor härför, att armeerna och ammunitionskolon. nerna skulle hållas orörliga under vapenhvilan. Preussarne vill stanna 3 mil från Ölmätz. Men Österrike tänkte endast på att förstärka sin armå, och underhandlingarne strandade, Emellertid äro hela Böhmen och Mähren med undantag af fästningarne besatta af preussarne, På morgonen i går, den 16 Juli, ockuperade prins Fredrik Carl den vigtiga jernvägsknutpuokten Lundenburg. Preussarne rycka fram mot Wien, der de ämna stanna och diktera freden. Vid Donau torde det bli blodiga strider. Det är troligen bekant för er, att general Vogel von Falkenstein, sedan bairarne och förbundskåren blifvit slagna den 12 och 14 vid Kissingen, den 16 ryckte in i Frankfurt am Main, hvarifrån förbundsdagen hade flytt, hvilket är af större betydelse ur politisk än ur militärisk synpunkt. —X—