Aftonbladet – 19 juli 1866, sida 3

— Bland mycket som händer i vår gota hufvudstad och ger anledning ill missnöje är äfven det att polisförordningar utfärdes och publiceras i tidningarne, men derefter folla i glömska och öfverirädas dagligen och stundligen, utan at vederbörande fyc kas bry sig derom, äfven om de blifva upp märkeamgjorda på förbrytelserna. Så förgår en tid, ofta gansia lång. De, som till påbudet, men se at vederbörande myn dighet icke fäster sig vid dess öfversräian , H. de, insöfvas slutligen i den tron stt det för så och så längesedan emanerade förbudet, som de sedan icke hört omtalas eller sett publiceradt, måtte vara upphäfdt, medan de allra flesia icke torde veta af att det någonsin funnits till; Men i eit pu är det som om vederbörande skulle vakna, och uian något upplilfvande af förbudet genom tidningar eller anslag fångas nu den ena: förbrytaren efter den andra och fälles till böter för handlingar, som han aldrig veiut af att de varit förbjudna. Så t. ex. ufärdsdes fö år sedan en öfverståthållareembetets kungörelse som vid 25 rdrs vite fö d hvarje ngbåtsbefälhafvare att vid passerandet -af Stockholms sluss med sitt ångfartyg använda ångkraft, med undanteg uf då stark uppsjö vore rådande. Denna förordning lärer blott engång varit publicerad i tidningorne, aldrig ha delgifvits ångbåtsb-fölhatvarne; finnes icke, i likhet med sndra öfversä!hålloreembetets kungörelser, anslagen å det ställe, eller slussen, som den har afseende på; har aldrig tillämpats på de ångbåtar som under de sednare åren pas serat slussen, hvadan de alla, då slussservisen icke gjort någon avmärkning deremot, satt maskinen sakta i gång sedan portar och broar bliivit öppnade, Men helt plötsligt har på de sista åtta dagarne den detektiva polisen uppträdt med aungifvelser mot 6 å 7 ängbåtsbefälhafrvare, som under denna tid passerat slussen med sina ångbåtar, och redan hafva flera blifvit in kallade till polisdomstolen och der bötföllts till 25 rdr. Att vederbörande vila, sävidt möjligt är skydda slussen mot skador och deraf här ledande stagnation i traliken mellan salt sjön och Mälaren samt durför låtit genom öfverståthåilareembetet utfärda nnämnda förordning, är alldeles på sin plats och längt ifrån klandervärdt; men hvad man med skäl ksn klandra, är dels att icke omkring 3 å 4