Aftonbladet – 19 juli 1866, sida 3

enlrelse. Oiverhufvud har sinnesstämninge es-)hos Frankfurts befolkning alldeles slag om. Den förut så ohöljda och häftiga fö bittringen mot Preussen har eftertrödts. en fullständig resignation eller om man så vi likgiltighet. Skarsarbetena vid Boshenheii äro inställda. — Alla förbundstrupper är borta och senaten har framlagt förslag ti upprättande af ett borgargarde. Dtaatsanzeiger meddelar följande öfver sigt af general Falekensteins operationer un eder fälttåget: Sedan de under Falckenstein koramando stående trupper tvungit hannove ch ronarne att pifva sig vid Langensalza, kon nirera de den 1 Juli vid Eisenach oc) seherade mot Ful Man visste at ska trupper ströfvade omkring ä upp, da trupper, uten G a akt på om de v draga sig tillsammans och komma närmare samt då gifva dem en kraftig stöt. Sedan fienden dena 2 på aftonen försökt ett öfver. isll på vår venstra flygels fäl neral-major v. Kumar d med en stark kår klå vär till Dermbach, att I ed förlost al r -årade dre r atarkare afJdelnin ar. Kummers trupper hade icke iidit något. Genom rekognosceringar kom man till det resultat alt fienden besatt dei en af Dermbach ligg yarne Neidardshausen, Zeile och Wiesenthal och att ser bekom stodo änvu större fruppmassor. Detta var påtagligen erska divisionerna Hartmann och Zollern, som varit spridda i !Ibergen. men nu i all skyndsamhet blifvit ommandragna och sökte nå 8:de förbundsJtåren. Man kunde vaturligtvis icke tål la ienden så nära vid den framryckande armåus vensira flank och general v. Goeben törk derför befallning att kasta fienden till baka. Goeben lät i öfverensslämmelse dermed den 4 d:s brigaden Kummer sycka upp ät Fuldadalen från Dermbach till Neidhardsbausen och brigaden Wrangel till Wiesen;Ithal. Båda byarne och de angränsande höjderna voro starkt besatta af fienden, men ts det höftigaste motstånd togos de af a trupper i första anfallet. På sar ma itt gick det med byn Zelle. Vår förlust, isynnerhet af högre officerare, var tyvärr icke obetydlig, men täta rader ef döra och :rade fiender betecknade å andra sidan de punkter der striden varit betast. Fienden g sig skyndsamt tillbaka åt alla håll, afsigten var vunnen och General Goeben stod i begrepp att afsiå från all videre förjelse samt forträtta framryckandet till Fulda. Då inträffade en omständighet, som visade andan bland trupperna. Narrade ef eko i bergen trodde man sig i briganen Wrangel höra kanondunder från det på andra sidan Wiesenthal belägna skogbek se.de Nebelberg. Man gissade att det var Manteuffels kår som var i strid, man vilte skynda den till hjelp, bandlingen följde genast på tanken och under oafbrutna burrarop stor made men uppåt berget. Dess skogbevuxna topp var besatt med 4 bataljoner, som genast öppnade en mördande eld. Denna hejdade dock icke trupperna, som i språng fortsatte vägen uppåt berget. Fienden vägode icke låta det korama till handgemäng trots sin starka ställning, utan flydde till Rosdorf. Vära bataljoner förföljde honom s de hejdades af general Goeben, som höll sig till sin ursprungliga order. Han afsände 2 brigader till Dermbach och den öfriga delen af divisionen till Oechsen, der han skulle taga qvarter för natten. Fienden, som var elsgen på alla punkter och på fullt återtåg stadd, visade icke desto mindre håg att åter intaga sina fordra positioner, i det han med friska bataljoner ryckte fram i riktning m eidhardshausen och Wiesenthal. Detta kunde naturligtvis icke brigaden Goeben tåla, och ett batteri I er öppnade derför en så väl riktad eld på de fiendtliga kolonnerna, att iessa efter stor förlust afstodo från sitt afvande. Våra trupper togo qvarter i byaruv Dermöach, Ober: och Unter Alba. Förlusten i denna strid uppgifves från preus sisk sida till 300 man utom ungefär 20 oflicerare. Då man icke knonde vara säker på att fienden icke ryckt from från Mnoin med eiörre styrka, befallt general Falckenstein den 5:te Juli på morgonen att kåren Manteullei skulie feta pvsw vid Leogivid och divisionen Beyer vid Geysa, medan di: visionen Goeben förblef vid Dermbach och Ooachsen. Komme ran så till visshet om ett fienden stod i närheten med ex någorluoda re sbel styrka, var det mningen alt genast anfella den. Fienden hade emel iertid gått söderut till Werradalen. Efter elt kor: uppehåll fortsattes derför marschen till Fulda och den 6 Juli ryckte divisionen Beyer ini staden, medan Goebens och Manteuffels kärer togo qvarter mera norrut mot Hänfeld. Genom detta framryckande mot Fulda uppnåddes fullständigt hvad man åsyltat, nemligen att skjuta sig in emellan 8:de förbundskåren och de norr om Main stående baierska stridskrafterna. Rörande preusseraes ockupation af Prag meddelar Prager-Zeitung följande detaljer: Preossorne anlände den 7 Juli utanför staden och stannsde i den istadens grannskap liggande byn Chwela. Preussiska ockupationskårens ft. f. chef, general Ranisch, som blifvit utsedd att ölveriaga kommandot i staden, skickade strax sitt visitkort till borgmästaren samt uttryckte skriftligen sin önskan att stadens myndigheter mätta infinna sig hos generalen, på det man måtte kunna ordna ockuperandet af Böhsnens hufvudstad. KI. half 5. e. m. begålvo sig borgmästaren och kardinal-erkebiskopen furst Schwarzenberg, den sednare i full ornat, till byn Chwala, begge åkande i vagn. Då ekipeIget ankommit nära byn, uppsattes hvita flaggor vid vagnsdörrarne; de begge deputerade fingo då fritt passera och fördes till general Raniseh, som rirycket artigt mottog dem. Kardinalen böll ett tal till generalen, i hvilket han varmt anbefalide staden: intressen ij ocneralene vn. Boremästaren