Aftonbladet – 16 juli 1866, sida 3

skvggor, och som gått in på hans uppfattning af prinsen såsom ett stilla och vekt, lekamligen svagt, af öfverväldigande känslor (icke af stora tankar och häftiga passioner) sprängdt väsen, måste sätta denna framställning mycket högt. Dahlqvist spelade tifelrollen i den andra tragedien. För omkring 25 är sedan, då han stod på höjden af sitt lif och sin teatraliska bana, såg jag honom i flera af hans starkaste roller och häpnade öfver den genialitet, som kunde låta så mycket stort och vackert framlysa genom ett så förvändt spelsätt; nu förvånades jag mest öfver huru hans spel sedan den tiden utvecklat sig. Det syntes mig nästan som om han, veteranen, af alla de spelande gjort mest för att borilägga den gamla skolans fel.