Aftonbladet – 16 juli 1866, sida 3

— I en artikel om svenska teaterväsendet, införd i Folkets Avis, yttrar Erik Bögh bland annat följande: Den svenska teatern baraldrig haft någon komedi, vådevill eller folkskådespel af belydenbet; den ber böijak med nu 3 ifa det döda, icke det letvande, ty dess skola ver den franska peruktragedien, parodien på forntidens klassiska skädespel, och den ar aldrig kommit ur denna skola. Midt under det alldagligaste prosaiska samtal tror man sig ännu höra tonfallen och afhuggningarne iden gamla alexandrinska versen, den kantiga nordiska kopian af transmännens roccocohexameter. Till ech med utmärkta, talangfulla skådespelare äro icke i stånd att på scenen framkasta ett bvardagsyttrande t. ex: Det är fult väder i afton? på naturligt sält; på den svenska skådeplatsen föres aldrig samtal, utan der hålles endast deklamationer, replikerna framsägas i satser, på hvilka hvar för sig lägges en sådan vigt, fom om de vore sjeltstärdiga meningar, till och med de tonvigtslösa stafvelserna accentueras, helst i slutet af meningarne, så starkt att en tvästafv.g trochå låter som en sponde. Man tror knappast sine öron då man första gången hör konstnärer och konstnärinnor, hvilka utom scenen föra den lättaste, finast nyanserade konversation, på teatern förvandla samtalets lätta gång till en stelbent trampande styltdans, i rytmer som äro alldeles främmarde för det sköna, klangfulla, lika kraftiga som böjliga svenska språket. Likasom Rousseau på sin tid sade åt sina förkonstlade samtida i salongerna: Gå ut i skogen och bli menniskor igen !? så frestas man beständigt på de svenska tea. trarne att bedja konstnärerna: ?Giå ut på gaten och lär ait tala naturligt! Jag har endast hört två, tre svenska skådespelare föra ett otvunget samtal på tiljan — a! fruntimmer har jag icke hört ett enda som varit i stånd dertill. Och likväl skulle jag varit blind om jeg icke hade sett att mänga af skådespelare och skådespelerskor, som sålunda blifvit ofter för en dålig skolas inflytande, af naturen blifvit rikt utrustade med konstnärliga gåfvor. Tragödien — nej, förlåt: fragedien är en grekisk konstart. Det svenska rforgespelet är som sagdt af fransk härkomst och heter Tragedi med franskt uttal: Trasjedi? — hade jag Iyckan att få se representerad i Shakespeares Hamlet? och Beskows Thorkel Knutsson?, Hamlet spelades af Swartz, som intar en af de främsta platserna bland iragediens män och hjeltar. Det är en full utbildad konstnär, soi utarbetat rollen omsorgsfullt och fint samt återger sia uppfatt ning deraf vackert och klart, och jag förstår mycket väl att en publik, som är van vid dei franska spelsättet med de beständigt vexslande hastiga öfvergångarne från målningens kleraste ljus till dess djupaste