Aftonbladet – 16 juli 1866, sida 3

den utan stor förlust, men derifrån mäste de kämpa om hvarje tum de gingo framåt. Österlrikiska infanteriet höll broarne och byarne I starkt besatta och skjöto häftigt på dem, då de närmade sig. FPreussarne kunde endast långI samt framrycka utefter de smala vägarne och l emot de af fienden härdnackadt försvarade husen, och de salvor som träffade lederna tycktes Jalldeles nedmeja soldaterna. Preussarne sköto mycket snabbare än deras motståndare, men de kunde icke sigta; husen, träden och röken af lösterrikarnes eld dolde allt. I följd afallt detta, Isköto de österrikiska jägarne blindt i den tiktning, hvarifrån de hörde fienden komma och deras skott gjorde förskräcklig verkan i preussarnes slutna leder. Men dessa förbättrade efterhand sin ställning. Om än endast långsamt samt genom modets och ihärdighetens makt, trängde de dock slutligen igenom, ehuru de ledo förlust för hvarje steg och på enstaka punkter bokstafligen betäckte jorden med sina fallne, Nu riktade preussiska artilleriet, utan att vidare bry sig om de fiendtliga batterierna och för att hjelpa infanteriet, sin eld mot byn och åstadkom en förskräcklig förödelse på husen. Mekrowans och Dohalitz råkade båda i brand, och granaterna föllo tätt och med stor verkan bland de brinnande byarnes försvarare. De österrikiska kanonerna arbetade likaledes mot det anfallande infanteriet, men nu var detta redan skyddadt deremot genom de mellanliggande husen och träden. I och omkring byarne räckte striden nära en timma. Derpå drog sig österrikiska infanteriet, fördrifvet genom en stormning af preussarne. något upp åt höjderna i linie med sina batterier. Småskogen ofvanom Sadowa försvarades tappert, och det mellan Sadowa och Benatek, som var uppfyldt af skyttar, uppehöll 7:de divisionens framryckande. Men general Fransecky, som kommenderade denna division, läticke hejda sig. Han skickade sitt infanteri mot småskogen och vände sitt artilleri mot de österrikiska batterierna. 7:de divisionen öppnade eid mot småskogen, men kunde icke uträtta någonting dermed, emedan fienden stod skyddad bakom träden. Men då gick den på med bajonetten. Österrikarne ville icke vika, utan mottog striden på nära håll, och i denna småskog ofvanför Benatek utkämpades en af de hetaste strider något krig har att uppvisa. 27:de preussiska regementet gick dit med omkring 3000 man och 90 officerare samt kom ut på andra sidan med 2 ofcerare samt 3 å 400 man osårade; alla de andra voro döda eller sårade. Äfven de andra regementena hade lidit mycket, ehuru icke i samma proportion; men småskogen blef likväl tagen. Österrikiska linien var nu tillbakaslagen på båda flankerna; men öfverbefälhafvaren bildade en ny slagtlinie något längre upp på höjderna omkring Lipa, hvarigenom han ännu alltid innehade småskogen, som ligger ofvanför Sadowa. Nu sändes preussiska artilleriet öfver Bistritz och började skjuta på österrikarne i deras nya uppställning. Samtidigt märktes Rauch, tillhörande general Herwarths avantgarde, småningom framrycka mot österrikarnes venstra flygel; han hade nemligen i Nechanitz, en by på ungefär 7 mils afstånd från Sadowa vid Bistritz, träffat på en brigad af. sachsiska trupper jemte något österrikiskt kavalleri, och han dref dem nu bort emot positionen vid Lipa, i det han följde dem i sådan riktning, att det såg ut som om han ville kringgå österrikarnes venstra flank. Österrikiske befälhafvaren tycktes emellertid vara fast besluten att behålla sin ställning, och väldiga massor af infanteri och kavalleri Bletvo synliga på höjden. Preussiska infanteriet, som tagit byarne Sa; dowa och Dohalitz, framskickades nu mot den ; skog, som finnes längs vägen från Sadowa och ; Lipa. Det gick fram, men dess eld gjorde in; gen verkan, emedan österrikarne voro skyddade ; bakom träden, medan ett af dess batterier från skogens andra ända sköt mellan träden på preus sarne med förödande verkan. Angreppet fortsattes emellertid, och omsider blef allt som spärrade ingången till skogen undanröjdt. Striden fortgick nu från träd till träd. Österrikarne 1 gjorde många anfall för att återtaga besittningen af skogen; men i striden bröst emot bröst fölloderas unga soldater i stort antal liksom köglor 1 1 a t fs 1 för 8de divisionens kraftfulla män. Så snart emellertid försvararne drogo :sig något tillbaka och läto sitt artilleri spela mellan träden, ledo i preussarne förfärligt och ungefär midt i skogen stod striden stilla. i Vid samma tid utvecklade österrikiska artille-, riet en lysande eld, och klockan 1 kunde hela k preussiska slagtlinien icke vinna mera terräng sg och måste bestå en hård kamp endast för att!t behålla den ställning den förut vunnit. En gång k såg det till och med ut som preussarne ämnade 4 uppgitva den, då deras kanoner blifvit demonte4 rade af österrikarnes eld, tändnålsgevären icke , kunde uträtta något i Skogen och infanteri-p striden stod nästan stilla. Då skickade prins Fredrik Karl fram 5:te och 6:te divisionerna, som q kastade bort sina pickelhufvor och tornistrar och ryckte fram emot floden. Konungen böll i när-); heten af Bistritz och trupperna jublade då del f. D Nn drogo förbi honom. De gingo öfver Sadowaf; bron och försvunno i skogen. Snart förrådde den tilltagande -gevärselden att striden börjat; men de österrikiska kanonerna sände salva på salva P n i preussarnes led, och dessa förmådde knapj past föra striden några hundra steg längre fram, emedan de sjelfve kastades tillbaka och icke : nunno fram till fienden. Det var icke allenast n k ;ranatstycken, som spridde död och förödelse bland dem, utan äfven spilror af träden, som räffades af kulorna och förorsakade svåra och( alrika sår. 1 Afven general Herwarth, som stod på högra b lygeln, tycktes ha blifvit hejdad, ty röken från lä ans kanoner, som förut beständigt avancerat, si stod nu stilla nägon tid. Franseckys folk kunde! L cke skickas fram att anfalla skogen vid Sadowa, 1( y der skulle de bli beskjutna i ryggen af österm ikiska artilleriet på högra flygeln vid Lipa. Allt1 wrtilleri var framme i elden med undantag afl)1 tta batterier, hvilka måste hållas i reserv för) T len händelse att de våra skulle lidit ett nederag; ty en tid bortåt såg det nästan ut som ellen i Sadowaskogen och från preussiska artilleiet gick tillbaka mot Bistritz. Första armån var alla händelser hejdad i sin rörelse, för atticke äga tillbakaslagen, och de preussiska generaSt erna började ängsligt blicka mot venstra flygeln, ör att se om icke kronprinsen skulle komma. fan såg några österrikiska kanoner skjuta på enstra flygeln och hoppades att de voro rikade mot andra armåns förtrupper; men ännu P lockan 3 syntes intet tecken att preussiska kok onner framryckte mot Lipa. Generalen blef all56 arsamt rädd och drog infanteriet ur striden; avalleriet samlades också tillhopa för att vara do att förfölja österrikarne eller hindra dem l to tt förfölja. och general Voigts-Retz red sjelf utke Sr att se efter den andra armen. Men han kom K: astigt tillbaka med underrättelse att kronprinÅA. ;n stod i begrepp att ordna anfallet på Lipa tit ch att kanonerna på österrikarnes högra flygelse örjat spela mot hans trupper. Nu fattade för-) Be a armen åter mod. Skogen vid Sadowa togs! m; :h batteriet der bakom stormades af jägarne. P. lockan half 4 såg man kronprinsens kolonner E. ra sig framemot Lipa, sedan hans artilleriLa vagt de österrikiska kanonerna till tystnad, och ;neral Herwarth trängde ånyo fram mot öster1 karnes venstra flygel. En qvarts timma sedI we var kronprinsens infanteri i strid vid JÄnR: Fi h dess häftiga evärseld, som framryckte raskt, ( h sade att österrikarne befunno sig på återtåg. och örsta armen gick oförtöfvadt framåt; artilleriet 3 lopperade uppför sluttningen, begagnande e farje tillfälle att kasta sina granater in bland retirerande bataljonerna. Prins Fredrik Carl illde sig sjelf i spetsen för sina regementen mt sprängde öfver bron vid Sadowa och ned vägen, åtföljd af sitt lätta kavalleri. NN Då spetsen af höjdsluttningen vid Lipa varta-) fine