Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 3

Vecko-krönika. . Innehåll: Hvad expositionsbestyrelsens fromma ifver för böndagens helgå inbringat. — Uttögar att förderfva sig alltid öppoa. — Konstörpösiftonen. — Operan, — Den kinesiska beskiekningen.: —Ett; par anekdoter ur pater Lecomtes memoirer om Kina, — Stockholmarsi Bes domma ; nyfikenbet! — Kivesernas förtäma likgillisbet, — Mandariöen Pin-tsöktien ochCarl XIks värja StadsfiskalsmötetDe befriade fångarne. — Eh expositionsartikel bland:60,000, med bvilka vi sedan få göra bekantskap. Tödustriutställningskomitn hembar sistlidne söndag, enligt sitt förnt omtalta, i en gudlig stund fattåde, beslut om palatsets stängning under nämnda dag, skenheligheten offret af 3000 riksdaler minskad inkomst för de 6000 biljetter, som den dagen med säkerhet skulle blifvit sålda. Måltte ett motsvarande antal själar räddats ät himlen genom denna fromma åtgärd ! Afgrunden förlorade i alla händelser ingenting derpå. För dem; som ville förderfva sig, var, industriexpositionen förutan, tillräckligt sörjdt: konstutställningen hölls öppen på de vanliga söndagstimmarne för så många som hadelust att sätta ein eviga rg ova å spel för det verldsliga nöjet att betrakta den moderna nordiska målarskolans mästerstycken; på aftonen gafs Faust, med Mefistofeles och helvete och allt, för fullt hus på kongl, teatern, och slutligen bade den från industripalatset för alltid utestängda stora allmänheten — den allmänhet, som ser på både 25 öre och 50 öre när utgiften icke gäller en så reel njutning som ett par supar oeh en butelj öl — denna stora allmänhet slutligen, hade just samma dag fått kineserna att goa på en fördömlig fröjd, eftersom den skall kosta Öss svenskar vårt anseende i det himmelska riket såsom en hyfsad nation: Låtom oss trösta oss dermed, att om några af våra landsmän kommit som ambassadörer till Kina, skulle de säkerligen der blifvit föremål för samma uppmärksamhet som den kinesiska ambassaden här fått röna. Det kinesiska besöket har helt naturli ledt mig till några undersökningar angående kinesernas religion, seder och förhållanden, hvilka påstås ännu i dag vara oföränderligen desamma som för årtusenden tillbaka. Kineserna tro vå fortfarande på själavandringen. Jesuiten pater Lecomte, hvilken uppehöll sig dersom missionär åren 1685—1690, har i sina memoirer berättat några lustiga anekdoter om de besynnerliga föreställningar denna lära födde hos sina bekännare. — Jag påminner mig?, säger kil SUNNITER ART UR SERENA