Aftonbladet – 14 juli 1866, sida 3

honom vara så särdeles goda vänner. Men miss Phebe, som icke ansäg det passande för ett ogift fruntimmer att beskåda bokhyllornas innehåll så i en ogift herres omedelbara närhet, hade begifvit sig till andra sidan af boden, der hon sysselsatte sig med att köpa skrifpapper. Mollys hand emslöt redan det värdefulla brefvet; skulle hon våga gå bort till mr Preston och gifva honom det? Innan hon ännu med sig sjelf afgjort denna sak och just i det ögonblick hon tyckte sig hafva fattat nog mod föratt utföra det farliga företaget, hviskade miss Phebe, som slutat sina uppköp och en stund betraktat mr Prestons ER i det fåfänga hopp att samma rygg skulle flytta sig till någon annan Pata än just midt för bokhyllorna, att det vore bäst att gå till Johnsons nu och komma ingen efter böckerna om en stundX4. Följaktligen gingo de tvärt öfver gatan, men knappt voro de komna in i Johnsons bod, förrän Molly ångrade sin feghet och obeslutsamhet att begagna ett så godt tillfälle. — SJag kommer strax igen, sade hon till miss Phebe, så fort denna begynt att 4se på tyger4, och skyndade derpå tillbaka till Grinsteads bod, utan att se sig hvarken till höger eller venster; mr Preston var ännu qvar och stod nu framför disken, samtalande med bokhandlaren sjelf. Molly etack brefvet i hans hand och vände genast om för att gå tillbaka till miss Phebe; i dörren till butiken stod mrs Goodenough, med sina runda ögon, ännu rundare och mera ugglelika genom de stora glasögonen, orörlig af förvåning öfver att se Molly Gibson gifva mr Preston ett bref, hvilket han, medveten af att man betraktade honom och van vid dylika saker, hastigt stoppade i fickan utan att Öppna. Kanske, om han haft tid att tänka på sa