Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 3

Tyska krigsskädeplatson. Om bataljen vid Königsgrätz (som den vumera öfverallt kallas) skrifves den 4 från itz: Då österrikarae den 3 Juli ville så beslöt man att förekomma dem å fram emot deras starka positioner, som försvarades af hela Benedeks armå och sachsarne. Vår arm6 var sålunda uppställd: Centern utgjordes af 3, 4 och 8 divisionerna jemte den 5 och 6, venstra flygeln af 7 divisionen ensam, den högra af general Herwarts trupper, som inträffade vid stridens början. En vågformig, backig terräng, hvartill åtekilliga svåra defiler bildade ingången, och isynnerhet det smala passet vid Sadowa, innehades af österrikarne. Höjderna rundtomkring voro besatta af talrikt fiendtligt artilleri, som började striden med en mördande eid, utan att preussiska trupperna kunde verksamt uppträda deremot. Kl. 6 på morgonen utbröt siriden. Konungen inträffade kort derefter på slagfältet för att sjelf öfvertaga kommandot, och mottogs af trupperna med flädjerop. Snart framryckte våra infanterikolonner till avfall, hvarvid de hade den svåra uppgiften ait öfverskrida den sumpiga Bistritzbäcken under elden från det bakom förhuggningar och i brynet af de skogbeväxta höjderna uppställda österrikiska infanteriet. örför kunde angreppet i fronten endast längsent skrida framåt. Fienden deremot begagnade denoa gynnsam dighet för att me öfverlägsna kra 2 IEA de mot dess flank framträngande trupperna. Isynnerhet led 7 divisionen vid Benatek svåra förluster, men tog, dock de framför dem liggande höjderna. Återstoden af divisionen skall vara alldeles utan officerare. Slutligen, kl. 2 på e. m., dånade på österrikarnes högra flygel gardeskårens kanoner, hvilka under kronprinsens hefäl anryckte från Königshof öfver Horzenowes mot den högt belägna, väl försvarade byn: Lipa.; Våra redan at mettede trupper lingo härsfnytt mod, ehöru de marscherat fedan kl.12 på natten seh kämpat 8 timmar, utan att på denna tidha fått någon slags föda. Tredje armekåren aflöste trupperna i centern, men. led obetydlig förlust, emedan österrikarne redan drogo sig tillbaka till Königsgrätz. Så snart våra trupper hunnit upp på den fiendtliga ställningens platå, sändes hela vårt kayalleri och ridande artilleri att förfölja den c ver Elbe tillbekavikande fienden, så att äfven våra trupper snårt öfvergingo Elben.