Aftonbladet – 10 juli 1866, sida 2

började med feberaktig ifver hoplägga Mollys shavl, för att stilla sin sinnesoro genom någon sysselsättning. Ah, Cyntia! — Roger!? sade Molly, Ja, jag vet! Du behöfver icke påminna mig om honom. Men jag tänker ej lefva under samma tak med en person, som oupphörligt skall tänka på mina fel och brister och på handlingar, som förefalla mycket mindre ursäktliga än de :äro,och: fördöma mig dagligen och stundligen för allt detta. Jag var så lycklig då jag först kom hit; alla. tyckte om mig och beundrade mig, och vu ... Ja, Molly, jag ser redan skilnaden hos dig. Du kan ej dölja dina tankar; jag har läst dem i dina ögon. Huru. Cyntia har bedragit mig och oss alla; har du tänkt, fört en hemlig brefvexling — varit förlofvad med två personer hela denna tid? Du har varit mera upptagen af detta än af deltagande ;ör mig — en stackars flicka som alltid fått har He Rå egen hand, utan någon i i er råd.? menniskas hjelp Y det låg icke så IiMoily sade ingenting; : tet pe i head Cyntia sade, men i ett hade hon misstagit sig, ty SvollyThöll af henne lika hjertligt som förut och hade ber kymrat sig mera än hon sjelf öfver den Ining hvari hon invecklat sig. Hon visste detta med sig sjelf och visste också att det kostat icke så litet på henne att åtaga sig och utföra det obehagliga uppdraget till mr Preston. Hennes krafter hade blifvit för strängt anlitade och nu gåfvo de vika, stora tårar runno sakta öfver hennes kinder. Q, hvilket odjur jag är!? sade Cyntia och kysste bört de tårar hennes ord fram: kallat: Det är ju blott sanning och intet mera — hvarföre skulle jag förebrå dig derför ?? Du förebrådde mig ingenting, sade Molly