Aftonbladet – 9 juli 1866, sida 3

liggande österrikiska bangården Oswieezim För detta ändamål framskickades två kom panier landstorm mot bangården, som val esatt af två österrikiska på kringliggande höjder väl placerade batterier och en kål jägare. Landtvärnsmännen gingo modigt öf ver träbron, men utträngdes naturligtvis ur Oswieczim, då det befanns att österrikarne stodo vid gränsen med 9—12,000 man. Under tiden hade dessa tändt eld på bron och preussarne måste retirera genom vattnet. Dervid kom manlött under fund med landtvärnets vå liga beväpning. De hade inga tändnålsgevär, icke ens mini6utan de äldsta perkussionsgevär. Kunallhattarne passade icke till cylindern, låsen voro rostiga, kortligen, gevärren voro odugliga. Manskapet följde då det schlesiska landtvärnets traditioner från Katabach, vände om gevären och gick mot österrikiska kavalleriet med kolfvarne. Under tiden kommo två kompanier af 62 regementet i striden, begagnade sina tändnälsgevär och tillintetgjorde två sqvadroner af husarregementet Griinne. En tredje sqvadron af detta berömda regemente blef fullständigt nedhuggen af en landtvärnssqvadron. Äfven här förforade det berömda österrikiska kavalleriet sin nimbus. Våra två kanoner voro illa postersde och sköto 18 skott, men utan att göra någon skada, då ingen granat kreverade. Irots de våras mod; var dock öf vermakten för stor och preussiska befälhafvaren måste aforyta? striden,