Aftonbladet – 9 juli 1866, sida 3

ev BVC rv MAME, VR UH HBIOMCv ft verade. Irots de våras mod; var dock ö vermakten för stor och preussiska befälhaf varen måste aforyta? striden, Erigsskådeplatson i itallon. Garibaldi har, yttrar Köln. Zeit., ilikhet med Lamarmofa,; börjat sitt fälttåg med ett återtåg; det första angreppet; som han i egen person ledde mot de österrikiska pGsitionerna vid Monte-Suello, företogs så oskickligt eller med så svag styrka, att hau måste draga sig tillbaka till Bocca dAnfo och dervid blef lätt sårad. Medan österrikarne den 3 Juli öppnade öfvergången öfver Minciofloden med en förpostfäktning vid Torre, började de från Pesgchiera beskjutandet af Deseuzano och bröto samtidigt fram ur fästnipgen Tör att besätta det af kullar besådda landet vester om Gardasjön och genom jordverk betäeka de vid Goito öch Monzambaho slagna skeppsbryggorna. Aftonmonitören bekräftar denna uppgift i sin krigsbulietin, der det heter: Österfikiska hufvadarmen har gått öfver Mincio. Erkehertig Albrecht förlade sitt högqvarter till Valta och framsköt sina trupper till Mootechiaro. Denna operation häntyder på att österrikarne beslutit att taga initiativet i Italien, under förhoppning att kunna bryta Victor Emannvels anfallskraft föF att derigenom vinna fria händer att taga en del af sina trupper från Venetien och skicka dem såsom förstärkning till den noråliga krigsskådeplatsen. — Enligt ett ingånget telegräm ha österrikarne åter gått tillbaka öfver Mincio och synas koncentrera sig vid Rovigo för att afvakta ett väntadt anfall af italienarne, eöm under Cialdini redan öfvergått nedra Po. Wienertidningarnes storordiga skrytöfver österrikarnes seger vid Custozza har naturligtvis sin goda grund: Man vill göra italiensine så förskräckta, att de ej på flera veckör skola våga röra på sig, så att man kan få tillfälle att skicka störd truppmassor till Böhmen, för att fylla Juckorna i Benedeks glesnade led. Man har redan i franska tilningar funnit antydningar derom, att från Wien afgått otöer till Verona, att med ångans kraft befordra 40,000 man från Mantua och Verona till Böhmen, och sednaste underrättelser från Wien bekräfta, att denna åtgärd verkligen är allvarsamt påtänkt och kanske redan satt i verket. Frans Josef — säger en korrespondent till Köln. Ztg — synes nu vara så ursinnig på Preussen, att han vill lerna Venetien alldeles åt sitt öde, om så behöfs, för att kunna införa på krigsteatern i Böhmen 150,000 man friska truppet. De rekognosceringar vid Mincio, som erkehertig Albrecht fortfarande företager, äro blotta spegelfäkterier, ämnade att afhälla Lamarmora från att allvarsamt oroa österrikarne. När parisertidningez France ur bästa källa erfar: ?I det ögonblick vi lägga tidningen i press ingär den underrättelsen, att österrikarne i stora massor gå öfver Mincio?, så inser man mycket lätt afsigten dermed — men .man kan vara säker på att Cialdini skall med glädje begagna detta tillfälle för att kunna hämnas Custozza. Victor Emanuel skall också då inse, att Lamarmora är en god exerciskarl, men en alldeles odugl:g generalstabschef i krig, och att han är skyldig sig sjelf och landet att saflägsna denna man från hans vigtiga post. Hela verlden beundrar italienarnes tapperhet, men är förvånad öfver de nästan barnsliga anordningar, som drozo dem under österrikarnes slagtknifvar. Moniteur Universel meddelar ett bref rörande affären vid Custozza och enligt detta skulle omkring 70 italienska officerare blifvit gjorda ostridbara; af de fyra generalerna blef Villarey — en ännu ung man, född i Monaco — dödad af en kula i det ögonblick han sjelf dirigerade en kavallericharge; Durando mistade ena fingret på högra handen, Cerale fick ett skott i låret och Dho ett skott i bröstet. Lamarmoras plan var, enligt Moniteur, att afskära fästningsfyrkantens förbindelser och derefter alldeles isolera Peschiera, forcera det, derigenom göra sig till egare af höjderna vid östra sidan af Garda-sjön, uppnå förening med Garibaldis trupper i bergen, genom Garibaldi afskära Venedig från Österrike öfver Tyrolen och att derefter genom Cialdini vid nedre Po och genom Persano med flottan operera mot nodost. Planen hade icke varit så illa, om blott Lamarmora hade sörjt för en bättre fördelning af stridskrafterna och r punktligt ingripande af trupperna. Men i det stället satt han helt makligt i Goito den 24 Juni och hade ingen aning om någon slagtning förr än han fick veta att österrikarne vunnit seger. Hvad nu skellske tyckes man ej veta ens i det italienska högjvarteret och Lamarmoras oskicklighet är man nog beskedlig att ännu draga i tvifvel. Hur många sårade fingo österrikarnevid Custozza? Minst tretusen man. Manfinneri wienertidningen Presse följande korta notis: ?Från Italien har ett härvarande medicinskt fackblad erhållit en berättelse, enligt hvilken efter bataljen vid Custozza mer än 4000 sårade, bland hvilka 1000 ur italienska armån, blifvit anfötrodda åt läkarnes värd. Läkarne, med professor Pitha i spetsen, äro outtröttliga i sitt arbete. För sjukvärdsattij, födoämnen o. s. v. är väl sörjdt. på hafva skottsår. lin del af de lätt rade skall, efter anlagda förbindningar, på ernväg fortskaffas ur Halien.? Skyttarne från Kaltern i Tyrolen, hvilka todo vid Tonale, voro der så nära de fiendtiga förposterna, att de kunde tala med dem. in Kaltern-skytt kastade till och med sin ältflaska åt en italiensk officer; denne tömle strax flaskans innehåll och kastade den illbaka med några tacksägelseord. Skytten å ia sida aflägsnade sig då och ropade åt fienFarväl, vi träffas i striden!) — Hvar itaienska flottan är vet ingen menniska, åtninstone uppgifves det så i en depesch från Florens sf den 2 Juli. Ett meddelande från sydarmöns kommando till ståthällaren i Triest lyder enligt Addio a buon rivederci nella battaglia !l. ; Wiener-Ztg på följande k. eskade rde d