Aftonbladet – 7 juli 1866, sida 3

våra nog. klok att uttänka detta. fan glömde för ett ögonblick allt annat i sin beundran för hepng. Hon stöd der; rädd, ; men ,dock modig, utan att vilja släppa den , minsta, en gång vunna fördel ur händerna, Jäfven när allt tycktes gå henne emot, och I dertill kom en sak, som slog honom mer än något anngt, hvilket kavske bäst visar ; hyad. slags person han var — han såg tydTligt fe ly ej mera tänkte på att hon, en uhg flicka, stod der ensam med honom, en ung man, än om de båda: varit sett par himmelens -ehglar: Han visste väl att han mäste: gifva: efter och återlemna brefyen, ty-han förstod ett . Molly; ej ett ögomblielz ulle tveka att göra hvad, hon sagt.: Han lville dock -ej genast-visa, sig. öfvervunnen. Medan han stod och tänkte, uppfänI gader hans skarpa öra ljudet.at; hofslag mot: den sandiga vägen, I nästa ögonblick hade Molly äfven hört det: han: såg det-af hen. neg farskona OK, Hon gjorde en röfelse. som för att springa sin vi; mr Preston lade handen. -bårdt på hepner arm. I 4Gå icke, sade bap.. CNi kan ändå pe; undvika att se A sedd. Ni åtminstone har ju ingen. jandling: att blygas för På ert I detsamma red mr Sheeng ; om den förutnämnda krökniugen oh TR och -höll in hästen midtför det ställe der Molly . stod... Mr Preston såg, om Molty ide gärkte hn den menande blick hvar. , ning. gamle herrn beledsagade sin helsEr tjenare, miss Gibs, I j 8 on! tä si; väder i dag för en ung dam an vär blåsigt gch kallt. att stå stilla för länge — eh reston? sade han och slog denne lätt på axeln med knappen af sitt ridspö. (Förts.)