Aftonbladet – 7 juli 1866, sida 3

Tecknad ar CHARLES DE MAZADEMan har ännu icke blifvit och skallicke på lång tid blifva färdig med den franska tevolutionen, hennes ideer, traditioner och 1egender samt minnet af alla dem, som lefvat och dödt för henne eller genom henne. Allt efter som hon träder mera i bakgrunden, förlorar hon icke någonting af sin hänförande kraft eller sammanfaller med det döda ting som kallas det förflutna, utan hon fortfar att vara vår samtida genom de motsägelser hon väcker; hon lefver ännu : allt: jemt i de händelser, som fortsätta henne; on eger en hölNitterätör, främkallad af vetgirighet och passion, och medelst detta arbete, som oupphörligt fortgår, visar hon sig mer och mer i sin verkliga gestalt och från sin dubbla synpunkt: dels som :en strid för rundsatser, ur hvilka en föryngrad verld skall framgå, och på samma gång såsom en utomordentlig kris, hvilken på visst sått rycker menskligheten. ur sina naturliga proportioner och framkallar våldsamma utbrott af Känslor och kerakterer; dels såsom en tragedi, der offren tränga sig om hvarandra. omärkligt rörda af ett obevekligt ödes finger: Från filosofisk -ochpolitisk synpunkt ser man ibland endast totalintrycket, resuljaterna, inträdet af en ny sakernas ordning dess största allmänhet; framkallad genom en katastrof, hvars detaljer fördunklas, likasom de: handlande: personerna sjelfva, och förlora sig i en viss storartad förvirring. Från historiens och den sedliga undersökningens synpunkt äter, der man fäster sj vid det vanskliga och omedelbart verkliga uti henne, får den franska revolutionen ett vida mer gripande intresse. Det är nu icke längre ett drama af abstrakta idger, det är lifvet sjelft i dess innersta och mest invecklade rörelse. Genom len revolutionära emfås. som uppslukar allt — ordet, gesten, attityden — bryter den ragiska verkligheten fram i dagen. Gruperna skilja sig från hvarandra, de enskilda ;estalterna träda fullt fram. De ha tydligt ecknade anletsdrag, alla dessa män, hvilka ndast likna hvarandra deruti, att de oförinderligen. och efter hvarandra sätta sitt wufvud på spel uti de strider de utkämpa; le träda fram på scenen i hela sin käraker, med all gin storhet och litenhet; och risa öppet de hemliga bevekelsegrunder, om så ofta inblandades i-kampenför de tora allmänna frågorna. Detär, kort sagd ifvet .sjelft, i sin sanning och mångfald, om der möter oss, och som qvinnorha stänligt spelat en roll i alla det franska: sämera