Aftonbladet – 7 juli 1866, sida 2

på följande Töflaringan, helt lugnt träffas vid frukostbordet, alldeles som alla dagar förut. Cyntia var blek, men talade om er hel mängd likgiltiga saker med ett sådan lugn, att Molly måste. återkomma till sir förra tanke — att Cyntia länge öfvat sig : att dölja sina känslor och tankar, innan hor uppnått en sådan förmåga, som den hon nu visade prof på. Åtskilliga bref kommo denns dag från London och deribland ett från familjen Kirkpatrick, ehuru ej från Helen, Cyntias vanliga korrespondent, från hvilken ingenting på länge afbörts. Nu var det hen nes syster som skref till Cyntia och helsade mycket från Helen, som ej orkade skrifva ejelf; bon hade varit sjuk och var ännu mycket klen, längtade efter bref från kusinen, saknade henne obeskrifligt, med mera sådant. Mr Gibson föreslog strax att bjuda Helen att tillbringa någon tid i Hollingford för att njuta en friskare luft än den London kunde erbjuda, hvarjemte hon skulle få läkarevård gratis, sade han, småleende. Men, hans hustru, som genast öfvervägt skälen för och emot detta förslag, fann de sednare så talande att bon, skenbart med glädje omfattande det, dock uppställde så många hinder för dess utförande, att mr Gibson, icke nog intresserad af saken för att tillkämpa sig seger, genast öfvergaf stridsfältet. De unga damerna hade paturligtvis ingen röst med i laget, eljest är det troligt att resultatet blifvit annorlunda. Antiogen det nu var af detta, eller någon annan orsak, men Cyntia blef mycket tyst och förströdd efter frukosten, och detta räckte hela dagen: Molly förstod nu hvarföre systerns lynne varit så ombytligt på sednare tider, och Var derföre tålmodig och vänlig emot henne.: Mot aftonen då de båda flickorna en stund voro allena, kom Cyntia