Aftonbladet – 6 juli 1866, sida 3

Lb nd RN Bref från on resande iandsman. (Slut från gårdagsbl.) Söndagen den 24 på morgonen. Dimma hvilar öfver Rhen, så att ja; kinppt kan se tornen i Coblenz som ligge midt framför mig på andra sidan flode Jeg befinner mig nemligen sittande på ?Hv Håsteu? nedanför foten al Ehrenbr te bötrle Rhens och Preussens starkaste st ning. ÖOrsakea hvarför jag kommit just hi är att min hbekante från Rolandseck icke blött var köpman i Köln utan äfven hotell värd i Ehrenbreitsstein, d. v. 8. att h skötte den allt mer och mer aftynande rö relsen för sina gamla föräldrar, sora äro de egentliga hotellegarpe, Saart kommer jern vågen att dragas förbi hotellet och stängel utsigten från dess trädgård; då dör Hyite Hästen? och hela egendomen kommer at säljas. Coblenz är en egendomlig stad, man ser der knappast en fabriksskoreten, staden är sammanträngd på en landtunga, som bil das af Mosel och Rhen, hvilka här förenas, cch den får icke utvidga sig emedan hela terrängen måste egas och beherrskas a Ehrenbreitsstein och kringliggande fästen: Så! håller fästningen staden nere. Till; er sättning har den äran att vara Rhenprovin. sernas hufvudstad och sätet for dess em. betsmaännaaristokrati. Bjelfya presidenten : öfvereapellotionsrätten äter här dagligen på 7Hvita Hästen, jemte en gammal. alskedad öfverste, kusin till kommenderande preussi: ske generalen i Dresden. Alla embetsmän i Preussen äro mycket däligt aflönade, mi. litären deremöt bögt. En sådan der presi dent som svarar mot president i våra hol. jätter har icke fullt 5000 rdr om året, hvaremot en öfverstelöjtnant har lika mycket. Emribetsmännen kunna således ej utveckla och sprida rikedom och lyx. Nu ha till följd af kriget flera fallissementer inom köp. mannaverlden inträffat i Coblenz, och hotellvärdarne, som se sina rum tomma, stå förtviflade och rasande. Endast de mindre krogarne göra affärer på soldaterna, hvilka till! ett antal af 11,000 hopatsi Enrenbreitsstein, som förbindes medCoblenz genom en bro. På Ehrenbreitsstein och fästena rundtomkring är man ytterst försigtig. Man har rassauiska området tätt i ryggen på sig; Nassau båller med Österrike och derifrån kunde en österrikisk kår plötsligt rycka an. För någon tid sedan allarmerades man förskräckligt af ect sädant rykte. 1 går morse ömnade jag bestiga en höjd, på sidan om jästningen, men också befästad, för att njuta al utsigten, men blef hindrad af en post, raed laddadt gevär och spänd hane. Ingen har mer tillträde till höjderna rundtomkring. Tre personer, som brutit mot detta förbud hade blifvit arresterade och en engelsman, som uppe i Ehrenbreit:stein närmare under! ökt kanonerna hade genast blifvit satt i urran för omaket. Rykten om förklädda österrikiska officerare, som snoka kring fästningen, gå i svang, och det behöfe knappast mer, än att stå och betrakta fästnin: sed genom en teaterkikare, för att få en patrull i nacken. Vaktposten, som motade inig, var från Kölnertrakten. Han hade nyss börjat en liten rörelse, men blifvit inallad och nödgats lemna hustru och barn, Karlen, mörk, vacker och slug, såg förtvifad ut. I; Rolandseck såg jag en artist, ildhuggare , fattig karl med hustru och arn, som efter några dagar skulle stå såom soldat i ledet. Ingen i konskriptionsäldetn, och den sträcker sig till 40-år, går nu säker för att bli kallad till fansen. Har han tagit den s. k. vetenskapliga examen, så blir ban snart underofficer och sedan of: iicer vid landtvärnet. En vacker dag må te köpmannen lemna sin pulpet och taga soldatrocken, husbönderna mista sina tjenare; kyparn får lemna hotellet och värden sjelf stär kanske snart derefter under hans xommando med gevär i hand. Läkare och lärde, bildade och förmögne liksom obildade och fattiga mkallas, inregistreras och uni. formeras. Det är klart att detta måste kännas härdt för den enskilde: Å Men jag vill beskrifva dig min färd hit. Jag lemnade Rolandseck middagstiden i förgår. Eboligt din beskrifning om Ångerman: elfven, måste dess stränder i hög grad likna Rhens. Höga, gröna nipor, likasom pyramider, springa ned till flodstranden och öppna mellan sig djupt skurna dälder, men bär omvexla de med branta klippor, krönta af borgruiner på de högsta och otillgäng ligaste spetsarne. Det är gamla ridderligt röfvarnästen, som tiden grusat, på samme gång som. tiden utvecklat en ny, humanare civilisation. Våra skandinaviska förfäde voroalldeles likadana; med den skilhader lattideras borgar voro de rörliga drakarne, Längs dessa nipor och brantsluttande elf stränder slingra sig vinberg, öfverallt under stödda af konstgjorda stenmurar, för at hindra jorden att bortflyta med regnet. Pi andra ställen åter äro stränderna bevuxnt med skog eller täta busksnår, som ge å stränderna ett egendomligt utseende, eme dan man, till följd af den branta resningen endast ser de runda trädeller buskknop: parne:; Så vika plötsligt höjderna undar och gröna ängar och sädeslält eller vida, med lundar besådda fält utbreda sig längs floden. Men öfverallt ser man odling. Täcke slott, fredliga byar, små städer, enstaka landihus framträda efter hvartannat. De är ljust denna individualisering, som tillkän nager närvaron af tusen hjertan, tusen sjelf. ständiga uppfattningar och idter, som hva och en utpräglat på sitt eget sätt i former på ein Nilla teg, sitt vinberg, sin kyrka, sioå boningsrum, som, i min tanke, ger ål Rhen sitt: mest tjusande behag. Enstaka gärdar, med halfmila mellanrum, eller vida åkerfält i en enformig, oafbruten räcka. såshmhas ocg oe en helt annan anblick.