Aftonbladet – 6 juli 1866, sida 3

SN MÄTS MEN FETMA AUSSI SDDIUIACH 20 meterns jemförande med de öfriga måtten Deltagare i denna konferens voro Europa: förnämsta vetenskapsmän, och det för den så hedrande beslutet borde af abdra lärde betraktas såsom ett lagstadgande, synnerli gast när det understödjes af folkets opinion. och det under den gemensamma öfverlä; ningen visat sig att utvägar gjorts för häf. vande af de framställda hindren för meterns -Jantagande som univergalmått. 1) Demot metern! framställda anmärkningar s I ne torde hufvudsakligast vara följande: 1 Att likarens afslipade: ändytor 9 äro fullI komligt plava och pårallela. Så lärer ock I förhållandet vara med: några authentika kopior, och man skulle-slltså få olika längder om man mätte emellan olika puukter å ändytörna, å hvilka ej några bestämda punkter tyckas vara utmärkta. : I hvad mån ett dylikt förhållande kan inverka på erhållande af er hoggrann kopia Kan man sluta dera latt professor Hansteen:ien utgifverafhands pling (i Tidskrift for Naturviderskaberne) belrömmer de franska konstnärernas skicklighet och öfning att förfärdiga så beskaffade likare, hvilka han funvit vara bättre än på annat sätt konstruerade. Det obestridliga Ifelet, huru stort eller litet det må vera, kommer att afhjelpas genom kommissionens inverkan på franska regeringen i och för I förfärdigandet af en noggrannare likare, som skulle blifva mer lämplig att kopiera och undersöka. ; Att likarens längd är bestämd vid fryspunkten; detta är en olägenhet, emedan Idet är svårt att vid komparationer erhålla Idenna temperatur och ännu svårare att vid densamma anställa några noggranna underIsökningar. Vårrikslikares längd är bestämd vid 4 159 Celsii och franska toisens (som I begagnas vid gradmätningen) vid 164 1C-13? Reaumur. Dessa temperaturer äro särdeles Jampliga, och det är att förmoda, att! den blifvande nya meter:likarens längd bestämmesvid — 159 Celsii, vid hvilken den, om den är af messing, blifver nära !1d linie längre, men :om den liksom den gamla göres af platina, blifver den. blott omkring 190 linie längre. Dessa anmärkningar framställdes egentligen vid-konferensen; och det torde så myc: ket lättare afhjelpas, som fransmönnensjelfva allmänt erkänna dem. I vetenskapligt afseende äro de vigtigs, synnerligast anmärkningen mot den otjenliga normal-temperatären. Beträffande likarens mekaniska ofullkörblighet torde dock inom ett eller annat årtionde efter den: nya likarens förfärdigande en! ännu fullkomligare och efter vetenskapens dåvarande ståndpunkt förfärdigad ny!kopia erfordras. Båla dessa anmärkningar äro deremot i det) borgerliga lifvet ej af ringaste betydenhet och utgöra ej något hinder för metersystemets omedelbara införande, enär de saråmanleagda ej ens kunna uppgå till det för! den i generallandtmäterikontoret befintligå kopian af rikslikaren tillåtna felet (relediet) eller Y10o0 linie för hvarje fot. Några andra anmärkningar framställdes egentligen ej vid :kovferensen iBerlin. Med det! af meterns vedersakare såjofta begagnade favorituttrycket, att den ej är ?definierad?..ken väl: endast afses, utt den ej, såsom ursprungligen var ämnadt, är-ettnaturmått; samt att således en förvexling skulle kurina uppstå emellan den ideella metern (d; v..s. naturmåttet eller 110 milliondel afafståndet i norr och söder emellan pölen och eqvatorn) och den verkliga, såsom riktig ursprungligen antagna, men sedermera något oriktig befunna likaren. Det tordevara nödvändigt att för vederläggande af dånna anmärkning återgå till meterns histöria: Under franska revolutionstiden bestämdes att cirkelqvadraten skulle delas i 100 grar der å 100 minuter å 100 sekunder, och denna indelning bibehålles ännu i en del franska arbeten. Derjemte bestämdes att till enhet för längdmåttet skulle tagas 110,000,000 af meridiangqvadranten, hvilken skulle kallas meter). Denna meter, hvilken under antagande att alla grader i jordqvasranten äro lika stora, utgör 110 sekund, bestämdes med den kunskap man då redan egde om jordqvadrantens storlek genom en likare af koppar vid — 10 grader Celsii. Denna likare förfärdigades dock under förutsättning af framdelesskeende noggran: nare mätningar och kallades derföre provisorisk meter. Af de nya mätningarne blef resultatet en ny likare eller den nuvarande legala metern (metre. des archives) af platina, hvilken är 0,14 pariserlinie eller un: gefär 110 svensk linie kortare än den provisoriska: . Sednare större och noggrannare gradmätningar hafva dock alltför tydligt visat, att aldrig något dylikt paturmått kan erhållas tillräckligt noggrannt samt att hvarje ny gradmätning gifver ett nytt värde på den ideella metern. Enligt Bessels beräkning skulle den ideella: metern vara omkring 2100 pariserlinie större än den legala, men enligt en beräkning af Schmidt (s. Astronomische Nachrichten) blott omkring 21000 pariserlinie. Nyare mätningar gifva olika resultater, och ingen praktisk geodet lärer nu någonsin sätta ifråga att anse metern såsom något naturmålt, utan han menar dermed stillatigande den franska likaren. Såsom vi uppfattat vetenskapsmäns muntliga och skriftliga yttranden, anser man nu omöjligt att åstadkomma något naturmått, vare sig medelst gradmätningar eller pendelobservationer, ty båda lära gifva mycket obestämda resultater, hufvudsakligast genom lokala, störande rubbningar ityngdkråftens riktning i följd af ojemn täthet i jordens inre. Hufvudsaken lärer vara att fåen universallikare och deraf så många kopior som möjligt. Meterlikaren har intet annat företräde framför andra än att den är allmänt antagen och att så många noggranha bestämmelser redan äro gjorda efter densamma. Samma förhållande är med kilogramlikaren för: vigten.. Båda dessa, åtminstone meterlikaren, äro i mekaniskt afstende underlägsna de flesta nyare likare, hvilka åter äro förbättrede kopior af äldre, godtyckligt bestämda samt tvifvelsutan alla komma att öfverträffas af de nya likare för metern och kilogrammen, hvilka sannolikt komma att snart förfärdigas. Likaren för! den dubbeltoise, som nu begagnas vid Jå 1563 om en och hvaraf en nöggrann, Sö FT PK bs år 1863 al Berg under frih. Wredes oe professor Lindhagens ledning Tförfärdiga kopia tillhör vetenskapsakademien, var ursprungligen blott bredden af den inre porten till den stors paviljong, som bildar ingången till gamla Louvern. Det förtjenar anmärkas att redan vår utost ver ble Svanberg vid sin mätning i Lappland bi ade. franska bietermättet stunt. att alla dylika mätningar ursprungligen blott a att bestämma meterns storlek. Långt före Svanbergs tid gjordes för detta ändamål af franska vetenskapsmän en gradmätning i vår lappmark, i hvilken A. Celsius deltog. Intet folk i Europa torde i förhållande till. sina små tillgångar hafva verkställt så stora grad) Denna id att söka ett naturmått lärer dock vara gammal, om man får tro äldre förfatAristoteles 0