Aftonbladet – 4 juli 1866, sida 3

Du fosterland, du kära, dyra, Du minnets och du hoppets land, Din lofsång bor i hvarje lyra, Din ära i hvar kraftig hand! Hvarthän du gick, alltjemt framom dig Af segrar du dig vinkad såg; I nederlaget sjelft, inom dig Ett frö till bättre tider låg. Ur din historia blott idrotter Oss möta när och fjerran från; En fager sköldmö. var din dotter, En täpper viking var din son! Ej mer dock krigarärans bana Oss lockar nu utom vår dörr; Men under fredens milda fana Vi segra än i dag, som förr. Så löftesfull vår framtid glänser I hvad vi fredligt gjort och tänkt; Ett Finland inom egna gränser Har odlingen oss redan skänkt; Och trofast tillit närmre knyter Fostbrödrafolken till hvarann, Och allmän frihet vägen bryter Till ny utveckling, rik och sann. Att kronan uppå verket sätta, Att höja det till högsta id, Att alla krafter underlätta I manligt sträfvande dervid; — Vår samtid omkring hela landet Ett jernvägsnät nu spänna vill; Mer fast man dermed knyter bandet Emellan alla delar till. Svårt är för hvarje svensk att glömma Hvad fosterlandet fordom var; I poesi och sång vi drömma Derom ännu i våra dar; Skall stormaktskapet återvinnas Dock än en gång, om steg för steg, Det måste sökas, måste finnas På fredliga idrotters väg. Eröfringslystnaden blott hägrar; I dag den ger, i morgon tar; Men fredens värf och fredens segrar, Som hälleberget stånda qvar. De blomstra upp utur oss sjelfva, De bära frukt i våra hem; En himmel — tro-och kärlek hvälfva På en gäng öfver oss och dem. Gack fort din väg på fredens bana! Den ära, som der vinns, består; — Den har också sin stolta fana, Den har också sin tricolor ! Gack fort din väg! Se ej tillbaka, Men framåt! Der finns lif och glans. Må krigets lagrar du försaka För fredens milda eklöfskrans! 2