Aftonbladet – 4 juli 1866, sida 3

Vi helsa denna dag med fröjd och lit! Hvart hjerta klappar och hvart öga glänser; Vi öppnat ha den första jernvägsbit, Som sprungit öfver Östergötlands gränser! Utaf en dyster natt af berg och skog Når fria väg i norr beständigt stängdes; Men rikets ständer till sin trollstaf tog — Och Kolmårn midtitu så plötsligt sprängdes. Nu hvyvälfver sig,-så djerf, som prydlig, der, En bana öfver brädjup, berg och stalper; I sanning, se! Det en triumfport är, Af snillet murad ibland snår och alper. Emellan norr och söder öppnar den En mäktig väg till nya rikedomar; Triumfer skördar hvarje rike än, Der industrin, der idogheten blommar. Må denna janväg, som en trollstaf sjelf, Till högre lif och kraft provinsen väcka, Och innan kort, liksom en jerngrå elf, Från gräns till gräns inom vårt län sig sträcka! Det skall den ock! Hvad tiden än förmår, Förmår den likväl icke ett — att stanna: Fasthellre fram den störtar, än den går, Om ock dervid den krossa skall sin panna. Så vige vi med jubel in i dag Det vackra verk, som staten redan gifvit! — Bebådande ett större företag, I dubbelt måtto det oss kärt har blifvit. N