Aftonbladet – 3 juli 1866, sida 3

eAt a a ANNO TS rarne hade den 24 med en liten kavaller styrka företagit en rekognoscering in i Sacl sen, der de ryckte fram till staden Plauer men derefter återvände; en annan -baiers .Jafdelning skall samma dag varit i Ludvig: stadt (söder om Saalfeld, 2 mil från Rudolj stadt). Från Darmstadt berättas den 2 till Köln. Ztg, att förbundsarmens båd chefer, prins Karl af Baiern och Alexande af Hessen dagen förut haft en sammankoms i Schweinfurth, samt att stor olikhet i åsig ter skulle råda mellan dem i afseende p operationsplanen. Om striden vid Nachod meddelas i Bres lau tidningar följande: Sedan Nachodpasse den 25 blifvit utan någon svårighet taget tycktes det icke erfordras någon stor stri för att kunna debouchera ur defilen. Avant gardet under general Löwenfeld började rycka fram åt Neustadt, då det plötslig anfölls af öfverlägsna krafter och kastade tillbaka. I detta ögonblick då de båda till bakadrifna sqvadronerna rusade mot det u defiln kommande artilleriet, hade österri ikarne kunnat vinna en framgång. Mer avantgardets bataljoner hade redan besat de närliggande höjderna samt en skogsdunge hvars vigt generalen genast insåg, och on någonsin visade sig här hvad tändnålsgevä ret förmår i en lugn mans hand; öfverall der de få preussiska bataljonerna stodo, vekc österrikarne tillbaka; men deras öfvermaki utsträckte sig åt höger och venster och redan syntes det omöjligt att bibehålla positionen, då infanteriets hufvudstyrka syntes vid vestra ändan af Nachod. Kronprinsen, som medföljde, mottogs med jubel af trupPenna som bataljonsvis rusade i elden och esatte höjderna till venster. 1 ett ögonblick voro österrikarne fördrifna ur sina positioner. Under tiden hade preussiska kavalleriet framträngt; första uhlanregementet kastade sig öfver de motstående kyrassie rerna; sammanstötningen var förfärlig. Det berömda österrikiska kavalleriet stod för första gången på hundra är mot preussiskt rytteri. Framgången var lysande, ty hvarje preussiskt regemente slog fienden och tog dess standarer. — Tre svåra timmar hade förflutit sedan första skottet föll. Men ännu hade preussarne fördelen på sin sida trots fiendens dubbla antal. Snart infann sig preussarnes reserv, men de friska trupperna kunde icke komma med i elden, ty Österrikarne som redan misströstade om framgången, hade endest artilleri och kavalleri qvar i striden. Batterierna sköto förträffligt och mången preussare bet i gräset. Men då defilen blef fri fingo äfven preussarne plats för sina gjutstålskanoner, och för dem måste österrikarne vika. Ändå sämre gick det för kavalleriet. Det var friska regementen af divisionen prins Schleswig-Holstein, men de preussiska regemenI tena hade åter samlat sig och som en stormvind störtade de mot de fiendtliga sqvadronerna; framgången blef den samma som förut, österrikiska kavalleriet försvann från I slagfältet och de förföljande uhlanerna togo ytterligare två kanoner. Nu framträngde äfven preussiska infanteriet under hurrarop, hvarvid togs en fana och tre kanoner. Vid 3-tiden fortsatte österrikarne striden blott med artilleri, under hvars skydd de decimerade bataljonerna retirerade, förföljda af dragoner och några bataljoner infanteri. Många fångar togos till ett antal af 2500 man utom sårade. Många döde i hvit uniform betäcka slagfältet. Preussarne fingo 2—300 man dödade och sårade. Å ömse sidor äro deribland många officerare. Kronprinsen, som var tillstädes ända till stridens slut, helsades då han red öfver slagfältet med jubelrop af soldaterna. Följande dag, den 28 förnyades striden som bekant med ännu större framgång mot två österrikiska kårer under erkehertig Leopold, och Skalik intogs.? Rörande striden vid Reichenberg och Turnau skrifves från Sichrow den 27 Juni: I går afton, då redan bivuakeidarne lustigt prasslade rundt omkring, hördes mot kl. 9 en häftig gevärseld, ofta hela salvor. En betydande fäktning hade börjat en mil härifrån, vid byn Podoll, tätt vid Turnau, hvilken räckte till kl. 3 på morgonen. Af de våra deltogo deri 71:sta och 31:sta infanteriregementena (Thiringar) samt 4 jägerbataljoner (Magdeburg), tillhörande brigaden Horn; af österrikarne ungerska infanteriregementet Martigny, regementet! Konungen af Preussen och 18:de jägarbataljon. Österrikarne sköto nästan ieke alls, utan gingo genast fram med bajonetten. Ett kompani jägare, som särdeles utmärkte sig, blef till två tredjedelar upprifvet och skall ha förlorat alla officerare. I dag på morgonen hitkommo de under fäktningen tagna österrikarne, öfver 500 man och 5 officerare. Manskapet var belåtet, men officerarne sågo dystra ut. Många buro preussiska fälttågsmedaljen af 1864. Tätt invid våra trupper läret brigaden Kalik stå, som brinner af håg att hämmas aftåget från Holstein. På aftonen samma dag heter det vidare: Gårdagens strid kostade jemförelsevis stora offer, inalles 800 man döda och sårade. Dock synes österrikarnes förlust vara störst, ty pro-. portionen mellan preussare och österrikare på lasaretterna är som 1 till 5. Österrikarne råkade i sådan förvirring att de sköto å sitt eget folk. En man af regementet artigny berättade, att de en gång mottogo eld från tre håll, på två sidor från preussare, på den tredje af sina kamrater. Brigaden Kalik kom till hjelp, men för sent. Den 28 på morgonen fortsättes brefvet tterligare, och der heter det att brigaden Kalik verkligen kommit med i elden, ty bland de döde voro 80 man af regemantet Ramming, tillhörande nämnde brigad. Af österrikarnes bref till sina hem synes, att de äro helt bestörta öfver verkan af tändnålsge vären. Från Reichenburg berättar Köln. Zeit. den 27: Det var en egen tillfällighet att just den 8. k. jernbrigaden, som tillsammans med preussarne öppnade striden i Schleswig-Holstein 1864 och stormade Kungshögen, skulle leverera oss den mest betydande striden. Österrikarne kämpade som lejon, men förgäfves. Den förhärjande elden från tändnålsgevären kastade dem tillbaka och tvingade dem att fly: Jag talade i dag vid en en OK Rd ne AA ENA mr må bt FA mm et oo Få LL mm HR