Aftonbladet – 3 juli 1866, sida 3

O-), OMF 2ES AaDONNEMIENIS au demand: I ARORDIA le mieux est dexpdier les demandes au burea Ul de poste Sudois d Hambourg. ill Les annonces pour VAftonblad sont regues ar I Paris, chez M. Vicherat påre et Comp., passag Saulnier, N:o 10. ig ROGERS 18 — ör e Tyska krigsskådeplatsen. et De temligen betydliga fäktningar, son elegt rum den 28 Juni i norra Böhmen, be traktas både från preussisk och österrikisl dl sida endast såsom förelöpare till en sto I hufvudbatalj, och ehuru dessa första sam I manstötningar varit mycket blodiga, tilläg illgas de likväl af ingendera parten någon af. elgörande betydelse. Preussiska Nordd. Allg. Ztg yttrar om segerrapporterna den 28: . Hvilka resultater striden haft, synes af de officiella bulletinerna. De stora farhågor 2) man hyst för det fiendtliga kavalleriets öf. S verlägsenhet ha icke blifvit bekräftade. Att Släfven vi lidit kännbara förluster, måste väl I närmast tillskrifvas det förträffliga österriki8) ska kavalleriet, men det har dock visat sig Jatt det icke är oöfvervinneligt, och hädanJefter skola icke heller de preussiska sqvaPI dronerna underskattas. Det faktum att preussarnes angrepp öfverallt krönts med I framgång, och att österrikarne blifvit tillbakaträngda, bevisar att vi misstagit oss ;lom de preussiska generalernas strategiska I skicklighet, officerarnes taktiska bildning loch manskapets hållning. Ehuru vi alldeIles icke underskatta vår fiende, styrkas vi Idock i hoppet att dessa egenskaper skola I bestå profvet i de afgörande bataljerna. Och att dessa äro nära förestående, synes otvifvelaktigt. Af sednaste telegrammer från Prag synes alt preussarne äfven börja utbreda sina Itrupplinier i nordvestra Böhmen. Så heter det den 26 Juni att man sett preussiska husarer samma dag i närheten af Leitmeritz; preussiska avantgardet stod då vid Grabern, Zornitz och Gabel. Benedek har den 25 på österrikiska nordarmåns vägnar sändt en kort lyckönskan till sydarmån i anledning af segern vid Custozza, och i sammanhang dermed utfärdat en dagorder till nordarmån, hvari han uttalar en önskan att äfven denna måtte snart kunna rapportera till kejsaren om en seger. Österrikiska nordarmåen är sammansatt på följande sätt: 1:sta kåren kavallerigeneralen grefve Clam-Gallas; 2:dra kåren fältmarskalklöjtnant grefve Thun; 3:dje kåren fältmarskalklöjtnant erkehertig Ernst; 4:de kären fältmarskalkl. grefve Festiticz; 5:te kåren fältmarskalkl. v. Ramming; 8:de kåren fältmarskalkl. erkehertig Leopold; 10 kåren fältmarskalkl. baron Gablenz; 1:sta lätta kavalleridivisionen generalmajor baron Edelsheim ; 2:dra lätta kavalleridivisionen generalmajor furst Taxis; 1:sta reserv-kavalleridivisionen generalmajor prins Holstein; 2:dra reservkavalleridivisionen generalmajor Zaitscheck; 3:dje reservkavalleridivisionen generalmajor Coudenhove; armåebefälhafvare fälttygmästare v. Benedek; hans generaladjutant generalmajor v. Krziz; chef för generalstaben fältmarskalkl. baron Henikstein (israelit till härkomsten); chef för operationskansliet generalmajor v. Krismanicz; armåintendent fältmarskalkl. v. Pokorny. Från Benedeks högqvarter Böhmisch Tribau skrifves den 24 till Wiener Ztg om ett par af de kort förut förefallna mindre träffniogar mellan preussare och österrikare: Den 21 dennes egde en fäktning rum mellan en större preussisk infanteripatrull och österrikiska husarer vid Kunzendorf, som ligger mellan Ziegenhals och Zuckmantel vid den från Neisse, till Österrike ledande vägen. Våra husarer skickade efter en kort strid fienden hem med blodiga pannor och tog några fångar. Dagen derpå trängde preussarne, som af skadan blifvit visa, fram mot Sauvbicdorf nära Gross Zuckmantel med en bataljon infanteri, två kanoner och en större afdelning kavalleri. Våra husarer väntadel dem i bergdefilen vid Sandhube. En afdelning af våra husarer angrep genast preussiska kavalleriet utan att bry sig om det öfverlägsna antalet och gevärselden från infanteriet, som de måste passera. Efter en utmärkt lyckad attack vände sig våra hu-! sarer mot infanteriet, som drog sig tillbaka in i skogen. Trots tändnålsgevären blefvo endast två af de våra sårade och utan att falla i fångenskap. Vi gjord, om jag ej misstager mig, fem fångar. Dessa försäkra att man i preussiska armen icke fruktar någonting högre än våra husarer. — Hvar preussarne komma inrätta de en hemlig polis, hvars hufvuduppgift är att gå på jagt efter kassor, men de ha endast funnit tomma kassor, emedan man endast utrymmer de ställen man vill lemna åt dem.? En annan korrespondent ger följande lifliga ekildring af ett preussiskt ströftåg den 22 till Zuckmantel: Knappt hade preussarne ryckt in förr än letandet efter mynt började; penningarne i de allmänna kassorra hade dock i rättan tid blifvit bragta i säkerhet. Sedan man derpå låtit sitt rascri deröfver bryta ut mot de österrikiska örnarne, företog man sig att fouragera. De preussiska hjeltarne, som just icke blifva så feta af sina 6 lod fläsk om dagen, läto sig maten hos de uthuugrade och bankrutterade? österrikarne väl smaka. De åto och drucko och öfvade äfven andra idrotter, så att Zuckmantel skulle blifvit en pesthåla, om icke ett plötsligt rykte att österrikiska usarer voro i antågande åter drifvit dem ver gränsen, hvarvid de glömde att betala förtäringen och tillsvidare lånade? fyra hästar af postmästaren.? Preussiska krigsbulletinerna af den 29 meddela att hannoveranska armån sträckt gevär efter striden vid Langensalza, Om konungens och kronprinsens öde afhöres ävnu ingectiog närmare; det heter blott att de gifvit sitt hedersord att under det nu ågående kriget icke kämpa mot Preussen; möjligen torde det derför tillåtas dem att efter eget behag välja vistelseort utom Hannovers gränser. Afven officerarne ha måst aflägga löfte att icke strida mot Preussen; soldaterna ha blifvit afväpnade och hemförlofvade samt all krigsmateriel utlemnad till Preussen. — Af de kanoner, preussarne fråntagit hannoveranarne och hvilka till en