Aftonbladet – 28 juni 1866, sida 2

Garibaldi såsom härförare. En korrespondent från Florens till franska tidningen Opinion Nationale lemnar en lifligt tecknad skizz af Garibaldi såsom general, på samma gång han vederlägger de temligen vanliga fraserna om den stora generalen, sådana som: ?Garibaldi är en utmärkt guerillachef och i stånd att utföra en eller annan djerf kupp, men oförmögen att föra en division i elden i en ordnad drabbning.? Hvad som framför allt?, yttrar korresondenten, bildar en god general, är kall. lodighet och krigserfarenhet, god urskilning, förmåga att förutse sina motståndares rörelser, säkerhet i blick, snabbhet i handling, energi och mod samt fintlighet uti att genom falska demonstrationer gäcka fienden. Det är föreningen af alla dessa egenskaper som bildar den verklige härföraren. Jag tror på Garibaldis härföraretalent, emedan jag hos honom skönjer alla de egenskaper som erfordras för att leda en armå; jag tror på honom, emedan jag sett honom i full verksamhet år 1859, då han slog general Urban, en af Österrikes militära notabiliteter. : Jag vill med ett par ord berätta er huru det gick till att 24,000 österrikare blefvo besegrade af den italienska generalens 4000 alpjägare. Urbans Österrikare voro lätta trupper — så framt Österrike kan sägas ega sådana — och förträffligt organiserade; deras kanoner voro små, lätthandterliga fältstycken; kavalleriet var väl beridet, och infanteriet bestod af urvalet af det slaviska fotfolket, som vida öfvergår soldaterna af den tyska stammen. Också frågade en hvar sig sjelf huru Garibaldi skulle med 4000 man, utan kanoner, kunna öfvergå Ticino, som af Urban bevakades från Lago Maggiore ända till Magenta. Från Novara, der franska armån befann sig, gick Garibaldi uppåt floden och visade sig inom loppet af tvenne dar på fem olika ställen, öfvantill, nedantill, vid midten, öfverallt.