Aftonbladet – 26 juni 1866, sida 3

j Första sektionen. JOm gemensamhet i mynt samt mäålt och vigt. På förslag af frih. Wrede valdes till ordförande statsrådet Helliesen från Kristinnia, Tnvilken uppläste redogörelserna på svenska, norska och danska språken för de beslut, som i de ämnen sektionen skulle behenäla fattades vid nationalekonomiska mötet i Göteborg. Diskussionen öppnades af generalen frih. Wrede, som efter att i ett särdeles intressant föredrag ha visat det sätt, hvarpå vetenskapsmännen gålt till väga för att kunoa definiera hvad en mötre, en kilogramme är, ansåg att, då hvarken franska mötren eller kilogrammen ännu äro så bestämda, att deras unbefallande genom lag till likare? kunde ske, man ej borde uttrycka någor önskan utan vänta till dess vetenskapsmännen kommit till full visshet i detta hänseende. I afseende på antagandet af francen såsom myntenhet borde mun fasthålla det yttrande som vid mötet i Göteborg godkänts. — Amtman Orla Lehmann från Danmak avsåg metriska systemet så enkelt och lältfattligt äfven för menige man, att han ej kunde annat än förorda detsamma såsom synnerligen praktiskt — vetenskapsmännens sak måtte det sedan bli att söka bestämma likaren eller talonen så fullständigt som möjligt. Tal. förordade att man måtte uppbjuda all sin förmåga att erhålla franska guldfranen till myntenhet, hvarjemte han ansåg att svenska silfver-specien mätte göras till halt, legering och ring lika med norska och danska specierna, hvilka vore alldeles identiska och hvarigenom de i det allra närmaste skulle komma att motsvara 6 francs. — Generaldirektören Berlin fann det metriska systemet ha stora fördelar och tal. hade arbetat på att få det infördt i farmakopön. Statsrådet Helliesen kunde ej finna att tiden äunu vore inne för de skandinaviska länderna att tillegna sig det franska myntsysiemet och fann betänkligheter vid att egalisera de tre nordiska ländernas silfvermynt; han varnade för ?midlertidige? öfvergångar, som aldrig vore nyttiga, och trodde att vi borde vänta, om så behöfdes 30—40 år, för att kunna erhälla ett fullständigt system. Talaren hade funnit, att decimalsystemet ej visat sig vara så fördelaktigt för Sverge, ty till och med i Stockholms butiker räknade man ännu efter gamla mynt-, måttoch vigtsystemet. Frih. Wrede påstod att det förhölle sig alldeles tvärtom med publiken och dess användning af beräkningssystemet vid bodhandeln. Tal. medgaf, att om vi nu åter skulle ombyta myntsystem, så vure det väl bäst att taga franc till enhet, men i allmänhet borde man noga betänka sig innan man gjorde öfvergångar. — Etatsrådet Schovelin ansåg att man kunde vänta med den påtänkta myntreformen, ehuru han ej trodde att olägenheterna af en systemvexling skulle bli så stora som man förespeglat. — Professor Selander ville att dansk-norska specien skulle antagas tillmyntenhet; visserligen mötte svårigheter härvid, men dessa vore dock ej så stora. Professor Broch från Kristiania visade hvilka fördelar ett land kan ha af att ega guld till standard, dock ansåg han guld ej vara fullt passande för de nordiska folken genom guldets ringa volym, ty det s. k. 1igre folket vill just känva peaningarna när det fått dem i handen, men så skulle det ej göra med små tingestar till guldmynt; genom att ha guld tu standard blefve man också nödgad till att fö med svingningerne? på vezidsmarknaden. Hr Wy Bromander ans7.g fördelarne af det franska systemet vara så i ögonen fallande, att han förvånade sig öfver att ännu någon fanns som drog dess nytta i tvifvel. Kand. Scharling från Köpenhamn instämde med hr Lehmann om med det vorsk-danska, hvarjemte han utvecklade det franska metriska systemets fördelar. — Riksdagsfullmäktigen Per Nilsson i antagandet af ett gemensamt mynt0. s. Vv. system skulle bidraga till närmandet af de skandinaviska folken till hvarandra, och af systemer fann tal. det franska vara bäst; gör så alltid blott systemet är riktigt. Banknorska eller danska specien kunde användas till myntenhet, emedan den blefve för hög och skulle få för många underafdelningar. Man borde se längre framför sig, och då skulle man finna, att det vore det bästa att ha guld till myntfot. Vid slutliqvider med utlandet, för att taga ett exempel, vore det nu alltid den betalande som gjorde förlust; dessutom har det visat sig att priset på guld stått sig, trots gräf ningarne i Kalifornien, hvilka pågått i 20 år och man i början förespådde att guldet skulle råka i vanvärde. Till myntenhet vore franen mest lämplig, ty vår nuvarande enhet vore väl hög. Frih. Wrede hade begärt uppskof på det vetenskapsmännen skulle få tillfälle att noggrannare bestämma talonen, men medan vetenskapsmännen räknade borde vi handla; tal. önskade att resolution måtte vidhällas. tionens beslut. Till referent vid de allmänna mötena utatt diskussionen af myntfrågan skulle fortsättas i morgon, kl. I f. m. Sektionen skildes kl. half 2. Andra sektionen för post-, telegrafoch jernvägsförbindelser sammanträdde, sedan det förberedande allmänna mötet afslutats, samt utsåg hr C. F. Wern till ordförande, sedan etatsrädet Rothe, hvilken hr Weern önskade måtte åtaga sig ordförandeskapet, undanbedt sig detsamma. åtgärder, som blifvit vidtagna för underlättandet af brefbefordringen mellan de tre nordiska länderna, i det portot blifvit nedsatt, så att förhällandena nu i det närmaste blifvit ordnade i naviska nationalekonomiska mötet i Göteborg. Telegrafdirektören Preumayer omnämnde med några ord de förhendlingar, som på grund af den allmänna telegrafkonventionen i Paris 1865, i hvilken flertalet af europeiska stater deltog, öppnats mellan Sverge och Danmark, rörande modifikatiohäraf anmärkte hr Rothe, att det skulle vara önskligt, att sckiionen vid sammanträdet i om huru denna frågas behandling framskridit. Hr Roos trodde, att man bäst skulle få reda på saken genom att inhemta hvad telegrafstyrelsen i sitt till regeringen afgifna utlåtande anfört, och uttalades af sektionens ledamöter den önskan, att ifrågavarande sammanträde. svenska och danska sidorna liggande näroch Danmark 1865 afslnina konventionen. egaliserendet af det evenska silfvermyntet. Espö uttalade såsom sin öfvertygelse, attl: folket skulle nog sluta sig till systemet, det . direktören Wallenberg ansåg att hvarken den : punkterna 2, 3, 4 och 5 i Göteborgsmötets . Vid framställd proposition blef datta seksågs etatsrådet Schovelin, hvarjemte beslöts . Expeditionschefen Roos redogjorde för de . fverenstämmelse med del önskningar, som uttalats vid första skandiner i 1863 års konvention. Med anledning . morgon kunde erhålla närmare upplysning . upplysning kunde vinnas vid morgondagens Hr Rothe bragte härefter på tal frågan i om nedsatt porto mellan de vid Öresund på . maste grannstäderna. I den mellan Sverge