Aftonbladet – 26 juni 1866, sida 3

Skrädarbelarne vid Falu grufva. Vi ha blifvit anmodade att meddela följande till redaktionen af tidningen Dalpilen? insända skrifvelse, med anledning af en an:värkning i nämnde tidning, som blifvit af oss återgilven: Lördagen den 16 Juni finnes i tidningen infördt ett klander öfv.T behandlingen af skrädarbetathe vid kopparverket härstädes, synnerligast från grufveinspektoren hr B. von Steyerns sida. Anförandet är så ensidigt hållet, att man är frestad antaga, att redaktionen vore okunnig om allt annat, fom förefallit och i staden föröfrigt är allmänt bekant, utom nedsättningen af arbetsbetinget och orlofssedlarnes innehåll, samt att redaktionen med nöje såge de sista dagarnes oordningar återupprepade af härvarande arbetskår. Redaktionen nämner t. ex. ej ett ord om, att hela den ifrågavarande arbetspersonalen är löst folk, som ahtäges och afskedas efter behof, att en del deraf är yttefst demoraliserad och utgör ständiga gäster på stadens krogar, att denna afdelning, samlad i massa, hela natten till onsdagen skränat på gatorna, att den onsdagsmorgonen infann sig vid verkstäderna och med hot derifrån utdref de med sitt arbete sysselsatta yngre och oförderfvade gossarne, att nästan hela åren samma dag tågade från krog till kroglunder oljud och öfverlastad, samt att den likaså under tjut och skrän på torsdagen sökte i massa och med våld storma grufvekontoret, för att med hot tilltvinga sig den gamla aflöningen af10 öre pr kärra malm. Under sådana omständigheter kunde naturligtvis ingen eftergift beviljas, utan förklarade hr Steyern, med mitt medgifvande, alla de tredskande afskedade, hvarjemte tillika tillkännagafs, att i deras betyg, ifall sådana fordrades, skulle omnämnas deras oordentliga lefnad och uppstudsighet. Ej alla redaktioners 150 skrädarbetare, utan de egentliga ledarne och förförarne, till ett antal af 20 stycken, hvilka länge genom fylleri och andra oordentligheter varit afskedskandidater, försågos med de omnämnda, af redaktionen klandrade betygen, hvilka dock hafva förtjensten af att vara sanningsenliga. Dessa förhållanden synes värda redaktionen ha glömt att framställa, men vågar dock sätta en namngifven grufvans tjensteman hr B. v. Steyerne rättskaffenhet i tvifvel på grund af vrängda och osanna uppgifter. Så har antalet i striken deltagande arbetare ej varit 1507, utan 70; dessa underrättades ej sista aflöningsdagen? om nedsättningen i betinget, utan 14 dagar förut: de förklarade sig ej fredligt att ej vilja med arbetet längre fortfara, utan tumultuariskt: orlofssedlar? utfärdades ej för samtliga 150 skrädarbetare af uppgifvet innehåll, utan för 20 stycken för fylleri kända anställare af striken, hvilkas betyg äro sanna och rättvisa. I afseende på betingets nedsättande äro vi vis-. serligen ej skyldiga redaktionen någon redogörelse, men vi vilja dock upplysa om, att öfverallt inom industrien betingspriser rätta sig efter tillgången på arbetare, att vi detta är äro öfverInpna af dylika och att endast 8 öre förut af en del bergsmän betalts för skrädning af en kärra malm. Hufvudsakliga motiverna för nedsättningen voro dock en förändring af skrädarbetet och en afsedd utgallring af mest demoraliserade arbetare, hvilka kunde offra en god del af sin förtjenst på bränvin. Då nu detta genom vårt förfarande lyckats, hoppas vi att värda redaktionen, som ifrar för samhällets höjande i sedligt hänseende, håller oss räkning för hvad vi gjort, hellre än att ensidigt ställa rätten på en hoj oordentliga och förderfvade arbetares sida och dymedelst lägga hyende under lasten och fredsstörande oordningar samt nedsätta en person, som både vill och gör rättvisa åt alla. Falun den 18 Juni 1866. Med största högaktning . Boman, Kopparverksdirektör.