Aftonbladet – 25 juni 1866, sida 3

ee Ev mellan dessa länder och Wien gå derigenöm, men ringa betydelse med afseende på ett krig gom omfattar Ungern, emedan blott en enda krigsväg långt ned i söder leder öfver Karpaterna så långt dessa bilda bäckenets gräns. Då derjemte inga vägar på Donaus venstra strand genomskära de berg, som utlöpa från Böbmens södra spets mot floden, bildar Mähren ett ytterst vigtigt suppleriient till Böhmen; men blott delvis till -Ungern. Då en angripande här, som från norr ioträngt i detta flodbäcken, sålunda är skyddad från att fagas i flanken från alla sidor, undantagandes från Böhmen, så sy:Ines det vara en stark frestelse för den, som vill angripa Österrike, att genast gå lös på t Wien från denna sida, undvikande på detta : sätt de svårigheter, som äro förenade med krigförandet i Böhmen. Det är säkert, att l inmarschen i Böhmen ej är mycket besvärlig, ty om än Sudeterna hafva någon likhet med de böhmiska bergen, äro de dock långt mindre till hinders; flera vägar och två jernbanor leda öfver dem och intet flankangrepp, annat än från Galizien, der emellertid Krakaus starka fästningsverk betäcka den opererande hären, hota den styrka, som från norr vill gå öfver dem; men längre ned ; blifva , besvärligheterna större och, 0lmitz låter ej kringgå sig. Hur stark frestelsen dock är att utan Jvidare omständigheter våga sig in i detta flodbäcken framgår af de anmärkningar, med hvilka Napoleon beledsagar sin korta I framställning af sjuåriga kriget. Han skrifver följande i anledning af fälttåget 1756: Militära författare hafva påstått, att konungen af Preussen borde genom Mähren hafva mascherat mot Wien och slutat kriget genom att sätta sig i besittning af denna hufvudstad. De hafva orätt. Han skulle blifvit hindrad af fästningarne Olmitz och Brinn), och anländ till Donau skulle han funnit monarkiens hela stridsmakt samlad för att motsätta sig hans öfvergång, på samma gång ungerska landtvärnet hade tagit honom i flanken. En så dumdristig operation skulle ögöonskenligen ha utsatt hans här för en säker undergång. Attrycka in i Sachsen, bemäktiga sig Dresien, afväpna den sachsiska hären, derpå rycka in Böhmen, besätta Prag och taga vinterqvarter der, var allt hvad han kunvat och bort göra. Men han opererade illa; han följde ej krigskonstens principer, dem man sällan ostraffadt kränker, och detta var orsaken till, att hans företag misslyckades i trots af en vunnen batalj. i Med dessa sista ord syftar Napoleon derpå, att konungen af Preussen inryckte i Böbmen med två armekårer, som uppträdde mycket långt från hvarandra, den ena anförd af. konungen på Elbes .venstra brädd, den andra anförd af Schwerin, vid Nachod, gentemot Josefstadt på vägen mellan denna fästning och Glatz, således nästan vid Böhmens östra spets. Konungen gick sålunda fram på en dubbel operationslinie. Då vi icke kunna antaga, att förhållandena äro så förändrade i våra dagar, att de gamla reglorna ej mera ha något värde, tro vi, att Napoleons yttrande ännu innebär en lärdom för det krig, som nu ut brutit, och att preussarne skola af den draga nytta. Det bör ännu vara deras huf: vuduppgift att begynna kriget i Sachsen och alt derifrån gå in i Böhmen på Elbes hö ra sida, så att armekårerna i Elbeoch i derbäckenen blifva i förbindelse, redo att understödja hvarandra, medan de i södra Schlesien hålla sig på defensiven, stödjande sig på de starka, naturliga hindren, och uppgifvartide utan kamp den del af Oders venstra sida, som ligger söder om floden Neisse, räknadt från fästningen med samma namn. Om de skola vinna någon syonerlig framgång i Sechsen och Böhmen blir emellertid en annan fråga; detta beror af omständigheterna och af möjliga fel hos motståndaren, ty i och för sig äro krafterna väl svaga. Det är således sannolikt, att, om Preussen och Österrike stå ensamma eller med Tyskland deladt på begge sidorna, kampen kommer att föras vid gränsen mellan Böhmen, Schlesien och Sachsen, kommer att länge draga ut och genom de af terrainen betingade strategiska förhållandena utageras med ungefär lika stora krafter. Afgörandet kommer då att i första rummet bero derpå, hvilken stat har den största uthållig! beten så i moraliskt som finansielt hänseende och hvilken här som eger den bästa beväpningen och den bästa taktiken; i sista rummet af den framgång kriget i Italien kan få, af den förveckling förhållandena i Orienten kunna medföra samt hvilka stor: makter komma att blanda sig i striden. Inträffar en sädan inblandning, kunna de etraktelser, som i denna uppsats anställts fver inflytandet ef de olika terrain-förhålndena, blott till en del ega giltighet. Böhmen behåller sin betydelse, men förhål!landena i öfrigt förändra sig. Det egentliga Donau bäckenet, som här ej berörts, blifver, om fransmännen uppträda, en af hufvudplatserna på krigsteatern, Mährens betydelse blir utomordentligt ökad om ryssarne uppträda, Rhenoch Weichsel-trakterna kunna komma med, och nya betrakielser måste läggas till grund för bedömandet af de på detta sätt förändrade förhållandena. ) Bränn är nu nedlagd såsom fästning. NORGE. Statsrådet Wergeland är kallad till Stock