Aftonbladet – 25 juni 1866, sida 3

, gränser. iesengebirge -Joch Sudeterna fram till blott få mil frin floden och bilda ett bergland, som ganska t mycket liknar det böhmiska. Emedan OderI bäcketiet på detta håll är; en sträcka mot söder undantagen, i Preussens ego, har I deona stat i stor skala kunnat dråga nytta af landets naturliga förhållanden och anllägga flera fästningar, bland dessa flera mycI ket starka, byggda af Fredrik II, förstörda af fransmännen men åter uppbyggda i sedInare tider, och tjenande till att skydda de I vigtigaste punkterna. Allt tillträde dit är på följande sätt spärradt: vägen från Ol- mätz till Breslau af Neisse; vägen från Pardubitz till Breslau af Glatz, hvilken fästlning desssutom jemte den föregående stödljer den starka försvarslinie, som floden Neisse bildar; slutligen vägen från Prag till Breslau öfver Jung Bunzlau af Schweidnitz, hvilken visserligen 1862 nedlades såsom fästning, men hvars verk ej äro raserade, utan säkerligen ha fått fullständig besättning, och framför denna högre upp mot Böhmen ligger den särdeles starka ställningen vid Landshut,; OCosel och Glogau betäcka öfvergänger öfver Oder. Inga jerhbanöor föra dessutom öfver de böhmieka bergen och underlätta transporterna, och blott i sydligaste spetsen kommer banan W:en-Breslau in på preussiskt område, men blott för att ögonblicket derpå gå öfver på Oders högra brädd, dit österrikarne ej hu något synnerligt intresse af att komma. Skulle österrikarne välja Schlesien tili krigets förnämsta skådeplats, bereda dessa hinder i icke ringa mån jemnvigt mellan de stridande makternas härar och uppväga den till antalet något större styrka, som österrikarne under dessa omständigheter kunna använda; i hvilket fall som helst skola dessa hinder efter all-sanholikhet draga ut på kriget och blott tillåta en mängd mindre; visserligen mycket lärorika men Jöga afgörande strider och belägriogar. Någon hastig framgång i dessa trakter för österrikarpe är ej att vänta och genom en mycket aktiv krigföring från preussisk sida kan det till och med låta tänka sig, att den lilla sträckan i sydligaste delen af Oderbäckenet, hvilken Österrike eger vester och öster om fästningen Troppau, kan härjas af ströfkårer. En sådan härjning har icke så litet att betyda; ty öfver denna sträcka går kanske den enca beqväma förbindelse, som Österrike eger mellan Galizien och hufvudländerna, landsvägen från Olmitz till Krakau och Lemberg, och den jernbana som går till nämnde städer från Prerau, den knutpunkt tätt vid Olmitz, som sätter denna bana i förening med linierna till Wien och Böhmen. Visserligen finnes ännu en förbindelseväg tätt intill, nemligen från den del af Mähren, som ligger i sydligaste delen af Weichselbäckenet, förbi Jablunka öfver Karpaterna och vidare längs Waag till Pressburg, men den tyckes ej vara synnerligt farbar och de närmaste, begagneliga öfvergångarne öfver bergen ligga så långt borta och leda till så stora omvägar, att, då inga jernvägar finnas på de största sträckorna, är nyttan af dem mycket ringa. Af dessa öfvergångar ligger den första på vägen från Lemberg till Pesth, som först vid Kaesa (Kaschau) når den ungerska jernbanan, och den andra, som är ännu mer vidlyftig att följa, på vägen som från Lemberg går genom södra Galizien, Bukowina och Siebenbärgen till Gross-Wardein, hvarifrån en sidogren förer till den ungerska stambanan mellan Kassa och Pesth. Blott på ett ställe i Oders bäct en kunra alla de svårigheter, som äro förenade med ett framträngande i Schlesien, till en del undvikas, och detta, som sålunda är af vigt, må derför omrämnas.. Detta ställe är just Böhmens norra spets, ungefär der österrikiska, sachsiska och preussiska grässerna sammanträffa, der tillika skiljelinien mellan Elbes öfre och nedre bäcken stöter tillsammans med Oderbäckerets skiljelinie. Denna trakt, hvars vigt framgår deraf, att den sätter sin egare i stånd att komma hastigt från det ena af de här nämnda bäckenen in i hvartdera af de två andra, får en ökad betydelse derigenom, att de vigtigaste utmynningarne från Böhmens nordöstra dell: just leda genom denna trakt, sålunda vägen från Prag öfver Jung-Buntzlau, Gabel och Zittau till Görlitz, vägen från Prag till Dresden, öfver Böhmisch-Leipa samt jernbanan från Pardubitz till Löbau, hvarjemte denna trakt genomskäres på andra hållet af stora landsvägen från Dresden öfver Bautzen till Breslau sant af jernbanan mellan ! nämnde städer, till hvilken den förenämnda 1 banan stöter till från söder vid Löbau, medan mot norr banan till Frankfurt bildarl en annan sidogren. f Denna trakt, på hvilken man slogs nästan 1 på hvarje fot jord både under sjuåriga kri i get oeh 1813, får ofelbart icke mindre be-ls tydelse nu för den makt, som står norr om i t 6 bergen, och dess trånga, krokiga hålvägar skola återigen få se massor af trupper draga fram och tillbaka; men hufvudknuten i denna trakt är den preussiska staden Görlitz, som lätt kan förskansas och som måste tagas innan trakten kan vara i Österrikes j våld. Äfven om denna stad är erötrad,s har österrikiska hären blott vunnit det, att 1 kunna tvinga Schlesiens försvarare till att ill nödfall gå öfver på Oders högra brädd,c men den har icke inneslutit dem och skalllt icke kunna tränga fram mot norr mellan t Elbe och Oder, på grund af de svårigheter, r som förut äro nämnda, och ej heller skalls den kunna gå mot Bresau och den vesterd om Oder liggande delen af Schlesien, ty då kb får den i sin rygg den Berlin skyddande t hären. Sanvolikhet är väl för, att anfallla t s Vv a kall göras mot denna trakt, men icke af sjelfva hufvudstyrkan; snarare torde väl denna gå regelbundet from från södra delen af Schlesien, försökande att drifva prens-ä sarne mot norr och att monarkies från denna sida. Nå rie kan dock ti a håll, ty detd kan manövreras i oändlighet fram och till-s baka i Schlesien, något som sjuäriga kri-)h sets historia nogsamt visar. u Ytterligare ett flodbäcken finnes, som pPpålp rund af sitt läge må närmare omtalas, !h nemligen den stora del af Mähren, som ins! ages af March-flodens vattendistrikt. Inne-P mn er a