Aftonbladet – 25 juni 1866, sida 3

berattugande uti ridderskapet och adelns nogsin nade beslut att på fäderneslandets altare offr: j sitt urgamla privilegium af medfödd representa tionsrätt. forgareståndet känner i skilsmessans stund et oafvisligt behof att hembära höglofl. ridderska pet och adeln ett uttryck af den djupa högakt ning som detta af ädel omtanke för landets väl. gång förestafvade samt på mogen öfverläggning grundade beslut framkallat. . Till följd af den lyckliga lösningen af den vig: tiga, så länge förberedda representationsfrågan, har tiden för det hu slutade riksmötet kunnat förkortas, derigenom att till deh om nhågra månader sammanträdande nya tepresentatiohen lämp. ligast öfverlemnats åtskilliga mera omfattande frågor. Inom denna nya riksförsamling — derom är borgareståndet fullt öfvertygadt — skola ledamöter af Sverges ridderskap och adel med sina af lång erfarenhet vid allmänna ärendens behandling förvärfvade insigter i statsmannavärf komma att intaga en lika utmärkt och aktningsbjudande ställning som under den nu upplösta ståndsrepresentationen alltid tillhört detta första af de fyra stånden. Under dessa af erfarenheten framkallade förhoppningar om det högt älskade fäderneslandets framtida lycka och välgång, är det som borgareståndet ni, i sista stuhdeh af sih tillvaro inför höglofl. ridderskapet och adeln nedlägger sin vördsamma och hjertliga tacksägelse för så väl den upplysta medverkan i de allmänna ärende nas behandling som ock för den värderika vän skap och välvilja, som höglofl. ridderskapet och adeln städse egnat borgareståndet, en vänskap, som för det afgående borgareståndet utgör ett af dess dyrbaraste minnen: Härpå svarade landtmarskalken: Ridderskapet och adeln anhåller att för borgareståndets vänskapsfulla afskedshelsning få aflägga en uppriktig tacksägelse. Under den tid af mer än ett halft århundrade som förflutit sedan vårt statsskick år 1809 grundlades, hafva icke vid någon riksdag beslut blifvit fattade, som uti vigt och betydelse för fäderneslandet kunna jemföras med den nuafslutade riksdagens. Hvad man redan 1809 framställde som en önskan, men då ansåg sig böra till framtiden uppskjuta, har denna riksdag fullbordat — nationalrepresentationens ombi:dning. Måtte detta stora beslut — en följd af fri samverkan mellan konung och folk — blifva så välsignelserikt, som vi alla önska, för fäderneslandet, detta fädernesland, hvars sanna väl ärdet höga målet för våra sträfvanden. Lifvadt af sådana känslor anhåller ridderskapet och adeln att hrr deputerade ville till vällofl. borgareståndet återföra en uppriktig försäkran om ridderskapet och adelns förtroende och vänskap. Till presteståndet yttrade hr Murån: Högvördigste hr doktor och erkebiskop samt hrr ledamöter af det högvördiga presteståndet! Vid slutet af detta riksmöte och af den gamla ståndsrepresentationens tillvaro sänder borgareståndet oss, dess deputerade, för att i afskedets stund till högv. presteståndet framföra sin vördsamma och hjertliga helsning. Den af borgareståndet vid sistlidne riksdags slut inför det högv. presteståndet uttryckta önskan och förhoppning derom, att högv. presteståndet, när afgörandets stund vore inne, skulle skänka sin upplysta medverkan till en lycklig lösning af den för landet vigtigaste lifsfrågan, representationens ombildning, har vunnit sitt förverkligande. Att en för närvarande och kommande tider så riksvigtig och i nationens gamla vanor så djupt ingripande förändring kunnat så lugnt och ensamt på den upplysta öfvertygelsens väg genowaföras, är det mest öfvertygande bevis på svenska folkets politiska bildning, möjliggjord endast genom en god och allmänt spridd folkupplysning. För uppnåendet af en så beskaffad nationel bildning har Sverges presterskap städse ådagalagt stora och värderika bemödanden, förutan hvilka de största för ändamålet gjorda uppoffringar säkerligen hade blifvit fruktlösa. För en sådan medverkan står alltid svenska folket till sitt presterskap i outplånlig förbindelse, och att erkänna denna är för borgareståndet i skilsmessans ögonblick en sann tillfredsställelse. Det nya statsskicket, derunder nationen kommer att omedelbart deltaga i de allmänna angelägenheterna, fordrar oaflåtlig uppmärksamhet och troget bistånd från den sanne fosterlandsvännen. Arbetet för en ständigt stigande upplysning måste derföre rastlöst fortgå, och då, uti allas våra fortsatta bemödanden för utvecklingen af sannt kristliga och medborgerliga dygder, borgareståndet räknar Sverges högv. presterskap gom det säkraste och pålitligaste stödet, så får, under inflytande af dessa känslor och tänkesätt, borgareståndet till det högv. presteståndet nu tillika frambära sin sista varma och upprikt ga tacksägelse för den stora vänskap och välvilja, hvarmed det af det högv. presteståndet städse varit omfattadt. Till bondeståndet yttrade sig v. talman Mur6n sålunda: Vid slutet af vår sista ståndsriksdag sänder borgareståndet genom dess deputerade sin hjertliga och uppriktiga afskedshelsning till det hedervärda bondeståndet. Hvad vi vid skilsmessan sistlidne riksdag så lifligt hoppades och önskade, nemligen genomförandet af det utaf en folkkär konung då framlagda och af ständerna till grundlagsenligt hvilande antagna förslaget till ombildning afnationalrepresentationen, har under det nu afslutade rikemötet blifvit en verklighet. De gamla fyra riksståndens pligter och NN heter öfverflyttas härigenom mera omedelbart till folket, hvars upplysning och mogna omdömesförmåga i landets riksvigtiga angelägenheter de komma att taga i anspråk. Att dessa anspråk skola af sansad omtanka och mogen sakkännedom motsvaras, dertill fordras måhända mer än tillförene urskilning och patriotiskt nit vid valen till den blifvande representationen, och det är för borgareståndet en stor tillfredsställelse att för det hederv. bondeståndet, som representerar det öfvervägande stora antalet af landets invånare, kunna uttrycka sin pprinuiga och fasta tillit härutinnan. Större ttigheter medföra emellertid äfven större förpligtelser och ansvar. I första rummet framställer sig nödvändigheen af ett väl ordnadt skolväsende såsom ledanle till allmän bildning. Upplysning är makt; h för att rätt kunna vårda och ändamålsenligt Igodogöra denna sednare, såsom det åligger en representation, måste folket sjelft vara i beittning af en hög grad af bildning och sedligt medvetande. Det är ock med dessa egenskaper som svenska folket från äldre tider lyckats värna in sjelfständighet och bevara förmågan att del taga i bestämmandet af fäderreslandets öden. Måtte de fortsatta bemödandena för såväl utsecklingen af den allmänna bildningen och uppysningen som ock af landets materiella resurser, omfattande jordbruk och öfriga näringsgrenar, ill fäderneslandets och dess idoge invånares sanna våtnad hugnas med framgång. Att deltaga i sträfvandet för delta mål undanlrager sig ingen fosterlandets vän; och är det inder förtröstansfullt hopp härom, som borgaretändet nu i skilsmess stund nedlägger sin anna, uppriktiga tacksägelse för den vänskap ch välvilja, hvarmed det af det hedervärda boneståndet städse varit omfattadt. Härpå svarade bondeståndets talman: Gode herrar! Bondeståndet, som nyss haft den äran att framöra sin afskedshelsning till vällofliga borgaretåndet, tackar så mycket hjertligare för den vänga återhelsningen, som de tänkesätt, hvilka af der, mina herrar, nu blifvit på borgareståndets ägnar uttalade, och hvilka fullkomligt delas af ondeståndet, utgöra förnyade bevis på innerlig