UTRIKES. ITALIEN. Från Florens meddelas för den 20 Juni, alt konungen af Italien utfärdat följande proklamation till nationalgardet: Jag öf: verlemnar regeringen till prinsen af Carignan, medan jag går i striden för Italiens frihet och oberoende. Under tiden skolen I upprätthålla lugn och ordning, så att friheten måtte stärkas genom aktning för lagarne. Eder vilja har nationen konstaterat; bibehållen den oförsvagad genom manstukt och borgarnes vapen. Medan-Italiens stämma kallar mig, öfverlemnar jag åt er upprätthållandet af den borgerliga ordningen.?7 — Den från från högqvarteret Cremona den 20 Juni af General Lamarmora till erkehertig Albert utfärdade krigsförklaringen lyder sålunda: Österrike har i århundraden varit den väsentligaste orsaken till det nu såsom nation konstituerade Italiens försvagande; Österrike erkänner icke detta, i det att det ännu alltjemt förtrycker vår ädlaste provins och derigenom hotar vär existens. Sedan Österrike tillbakavisat de fredliga förslagen, har hela Italien rest big mot detsamma. Fiendtligheterna skola börja om tre dagar, och så framt erkehertigen icke vill gå in på detta uppsköf, ber nom Lamarmora att ban mätte underrätta honom derom. Antagandet af lagen om de kyrkliga korporationernas upphäfvande skedde med stor pluralitet i deputeradekammaren. :De reaktionära biskoparnes och presternas upphetsniogsoch sammansvärjningsförsök : under en tid, då Italien har att utkämpa sin afgörande strid, ha i väsentlig mån. bidragit ertill.