Aftonbladet – 25 juni 1866, sida 2

ningarne 1 v:ie realklassen, Myllag tilllpt Ah lande stadga böra ega rum en gång I vecan, måtte med afseende på de många andra. kriftliga öfningar, som för denna klass äro för eskrifna, kunna få reduceras så, att de ej förecomma mera än en gång hvarannan vecka. I fråga om sättet för rättelsernas verkställande rar sektionen enig derom, att läraren bör göra ig bekant med hvarje lärjunges skriptum samt senomgå dem under samtal med hela klassen, lervid, för att hålla uppmärksamheten spänd, äraren gör bäst i att till rättelse af lärjungarne ramställa fel, som någon af kamraterna begått. Vär dispositionen blifvit på förhand med lärjunarne genomgången, gälla rättelserna naturligtis hufvudsakligen detaljerna; är åter detta ej ilet, så kan läraren lämpligen börja med att ippgifva den rätta dispositionen, derefter geomgå felen deremot och sist med hvarje elev ätta specialsakerna. . Beträffande rättelserna af skriföfningarne i främmande språk, kan förfaringssättet naturligtvis ej i allo bli detsamma. De tillämpliga punkerna gälla dock äfven här. Fiågan 35 föranledde till ett bestämdt ogilande af ordagranna öfversättningar af sådana författare på främmande språk, som Jäsas i skojan. Den behöfliga hjelp, som de äro ämnade att gifva, ersättes bäst genom lämplig preparation af läraten på lärorummet samt genom goda kommentarier. 2 Den 25 frågan diskuterades af några talare; men åsigterna voro delade och det ansågs lämpligast att uppskjuta behandlingen deraf till ett annat tillfälle. . Lektor Zachrisson, referent för den bistorisk-geografiska sektionen, anförde: Sektionen hade behandlat frågorna 59, 60 och 61. Den förstnämnda lydde sålunda: Hvilka åtgärder böra vidtagas för afbjelpande af den erkända bristen på lämpliga lärooch läseböcker i svensk och allmän historia för högre elemsentarläroverken ? Några talare funno frågans uttryck om den erkända bristen på läroböcker för bårdt. Brieten vore ej allmän; dock nekades icke, att i särskilda fall nya läroböcker vore af nöden. Rörande åtgärderna för bristens afhjelpande, yttrades, att understöd från statens sida väl vore godt, men att densamma ingalunda borde ber stämma metoden och reglementera i frågan, c) heller lägga något band på fri täflan mellan -lär roboksförfattare. Hvarje lärare bildade sig em metod och valde i öfverensstämmelse med densamma en lärobok eller ock skref en sådan; och äfven den bästa lärobok passade icke, om den ej stämde med rens metod. Men, då det vore mindre lämpligt, att gamla, medeltidens och nyare historien lästes efter olika författare, ej heller, att svenska läroverk lefde på öfversättningar från tyska läroböcker i allmän historia, isynnerhet som den i dessa böcker ej sällan förekommande dåliga svenskan verkade menligt på lärjungen, yttrades af flere talare den åsigt, att en lärobok i allmänna historien borde författas antingen af en person eller af flera, af en association — då det väl kunde hända, awvt talang att skrifva ej vore förenad med djupare vetenskapliga insigter — och att förläggare borde uppmanas att arbeta för bristens afhjelpande. I sammanhang med 59 frågan fattade sektionen följande beslut, att den ansåg önskligt, att vid läroverken grundades biblioteker af läroböcker samt antiqvariska samlingar, upplysande för Sverges gamla historia (hvilket sednare läromötet i Göteborg förordat), samt, att, der bibliotekskassan ej kunde för ändamålet lemna medel, sådana finge tagas ur den till anskaffande af materiel anslagna kassa. En medlem uttalade den förhoppning, att bidrag till antiqvariska samlingar kunde af antiqvitetsmuseum lemnas. G0:de och G1:sta frågorna, den förra angående ordnandet af historiska och geografiska undervisningen på reallinien, den sednare uppställande spörjsmålet om det är önskvärdt att den klassiska och reala linien må vid denna undervisning fullständigt skiljas, diskuterades tillsammans. Till något bestämdt resultat kom ieke sektionen, men flera lärare omtalade för densamma det ätt, hvarpå de timmar användas, som reala liniens lärjungar hade särskildt. En lärare hade läst geografi och nyare historien — den i 5:te klassen föreskrifna kurs i hela allmänna historien vore föga gagnelig, och den blefve, enligt en annan talares yttrande, antingen ett namnregister (men detta ej historia) eller kulturhistoriska notiser, lätteligen lösliga utan faktisk kärna —, en annan hade genomgått nyare historien och kulturländernas geografi, mynt, mått, vigt o, s. v. — en sådan kunskap vore för män, som i det praktiska lifvet skola utgä, af stor nytta —, en tredje hade i 7:de klassen begagnat timmen till en väl behöflig repetition. Med afseende på 61:sta frågan yttrade en tal. den åsigt, att de båda linierna borde hållas tillsammans till 4:de å 5:te klasserna, efter hvilket stadium realskolor kunde vidtaga. — Föröfrigt, sedan det blifvit yttradt, dels att i allmänhet lärjungar på reala linien vore mindre begåfvade och att det derföre ej torde lyckas att bibringa dem kännedom om större kurs i historien än klassiska liniens lärjungar samt att äfven franska skollagstiftningen stadgar, att de båda linierna skola hållas tillsammans, dels, att den omständigheten ej borde betraktas såsom en måttstock för undervisningen, att lärjungar lemnade läroverket i förtid (skolans pligt vore att under förutsättning af qvarstannande bibringa lärjungarne grundlig bildning), att målet för den histeriska och geografiska undervisningen vore ett och detsamma för den klassiska och reala linien, neml. en klar, redig, grundlig, systematisk insigt, och äfven, att realisterna väl behöfva ett underlag af idealistisk riktning, för hvars vinnande historien vore mycket lämplig, iattade sektionen det beslut, att den icke ansåg någon förändring af öden i gällande stadga, det klassiska och reala li nierna sko!a hållas tillsammans vid undervisningen i historia och geografi, såvida ej lärjungarnes mängd eller andra förhållanden detsamma hindra. En talare fällde den anmärkningen, att det kunde vara lämpligt, i afseende på föreningen af den klassiska och reala linien, om kartor utgåfves med både moderna och i parentes gamla klassiska namn. Lektor Hultman redogjorde för matematiska sektionens arbeten både under onsdagen och torsdagen. Under onsdagens sammanträde sysselsatte sig sektionen hela tiden med behandlingen af frågan: Huru behandlas proportionsläran lämpligast vid undervisningen ? Pluraliteten ansåg, att den sats, som innehålles i Euclides 5:te definition, borde läggas till grund för behandlingen af proportionsläran, hvar: vid några ansågo, att man borde omedelbart utgå från denna sats, andra åter att denna sats borde föregås af en systematisk utveckling al enklare begrepp, hvaraf den blefve en följd. Af minoriteten åter ansåg en del, att exhauslionsmetoden, en annan att de algebraiska opetionerna borde läggas till grund för proporionslärans behandling. ammanträdet hade sektionen bereda Under torsdag yehandlat 75:te frågan, om sättet att remlexor i geometri. Sektionen kom, fi iw Hultman, till den åsigt, att man bör nycket afseende som möjligt vid den sokratisktrevristiska metoden, och vid praktiska öfningar, om i afpassad förening med föreläsningsmeoden. Sektionen hade äfven behandlat 69:de frågan, nen den ansåge vara af för speciel natur, för att edogörelse för öfverläggningen borde vid allBRN Aa