Aftonbladet – 23 juni 1866, sida 2

gar, blomsterkransar, hattar och mantiljer, bredvid hvilken storartade godhet mr Gibsons gåfva af tio pund krympte ihop till så godt som ingenting. Och de hålla så mycket af henne, så att jag knappt vet när hon skall få komma tillbaka igen?, slutade mrs Gibson sina beskrifningar på all denna herrlighet. ?Och nu, Molly, huru har du och pappa trifvits i ensamheten? Mycket bra, att döma efter ditt bref. Jag hade ej tid att läsa det i London, men jag lade det i fickan på min resklädning och läste det på hemvägen. Men, kära barn, så gammalmodig du ser ut med det der släta klädningslifvet och håret i lockar! Lockar äro alldeles bortlagda nu. Vi måste försöka att lägga upp ditt hår på annat sätt, tillade hon och försökte släta ut de gvarta bucklorna vid Mollys tinninar. ?Jag skickade Cyntia ett bref fråa Afrika?, sade Molly blygt. Taiade hon om något af hvad det innehöll? Ja, stackars barn! Det oroade henne grufligt; hon sade att hon ej hade lust att fara på mrs Rawsons bal, dit hon var bjuden samma afton och hvårtill tant Kirkpatrick gifvit henne en så vacker klädning. Men i sjelfva verket var det nu ingenting att oroa sig öfver. Roger skref bara att han haft ett nytt anfall af feber, men var nu bättre. Han säger att ingen europå kan undgå denna feber, förrän han blifvit van vid klimatet.? Och for hon på balen?? ?Ja, naturligtvis. Det är ju ingen förlofning, ingen eklaterad förlofning, i alla fall. Tänk dig, att hon skulle sagt, en ung herre, som jag känner, har för två månader sedan legat sjuk i Afrika, och derför kan jag ej följa med på balen! Huru skulle det