Aftonbladet – 22 juni 1866, sida 3

; Bokhandlaremötet. I går kl. 5 e. m. samlades deltagarne i mötet till en festmiddag å Blå Porten, i I hvilken hertigen af Östergötland äfven delItog. Stora festsalen var dekorerad med faInor och blommor samt de fyra ländernas I vapen. Under måltiden föreslogos följande I skålar: af professor Arrhenius för konunIgen; af kanslirådet Höst för hertigen af l Östergötland; af hr Bohlin för det nu afI slutade mötet; af hr Hirsch för mötets bestyrelse och funktionärer. Hertigen af Östergötland besvarade den för honom utbragta skålen med ett tal, hvaruti han utvecklade betydelsen af den andliga verksamhet, som bokhandeln beforI drar. Talaren uttryckte äfven sina glädje deröfver, att svårigheterna för att sprida de olika nordiska ländernas litteratur inom de respektiva rikena numera börja i betydlig mån öfvervinnas samt erinrade om den tid för icke längesedan, då det var lättare att här förskaffa sig en fransk bok än en dansk eller norsk. På den af hr Hirsch föreslagna skålen svarade hr Malling från Kristiania, som bjöd de församlade välkomna till det blifvande mötet i nämnde stad. Hr Hedberg reciterade följande verser: Stridsåskor mullra dott kring Europa Och molnen skockas söderut, Och dock i fredligt lugn vi samlats här tillhopa Att byta handslag, byta tankar ut. Vi ej på strid och örlig grande, Och ej vi tända splitets brand, Med hopp vi skåda mot de dar som stunda, Ty se, vår lösen ljudef annorlunda, Den heter: Frid och ljus utöfver nordens land! Och mången stormakt ser med afund neder På syskonländerna i nord, Der fliten nu som bäst sin högtidsfest tillreder, Och kansten gästar broderligt dess bord. Der skilda fränder råka samman Vid mödans och vid tankens id, Vid rådslags allvar och vid festers gamman Och der hon föds på nytt den kärleksflamman, Som släcktes utaf split i en förgången tid. Ja, väl oss, nordens män, som kunna trycka Hvarandras händer varmt i dag, Och läsa fridens, sjelfbeståndets lycka I kära stamförvandters anletsdrag. Väl oss, att här till täflan alla Vi mötts i Birgers gamla stad, Från Sjellands kust, der Sundets vågor svalla, Från Dovres fjell, der forssens stridsrop skalla, Från mo och furuskog vid Saimens spegelbad! Vår gamla svenska jord, att er välkomna, I käre gäster, tagit festens skrud! Der diktas i dess skog, hon kan ej somna All natten om för trastens muntra ljud. Hon helsar er 1 lärkans qvitter, I blomman, väckt ur dvalans blund, I vindens susning och i böljans glitter, I allt det sommarlif, som rörs och spritter Af rusig fröjd uti naturens bröllopsstund! Och när en sådan helsning mot er ljuder, Hur matt är icke då den sång, om här min stackars sångmö eder bjuder Så glad och så besvärad på en gång! Glad af att finna sig i kretsen Af dem som sprida andens barn Att bjuda dagens larm och domslut spetsen, — Men — tyngd af minnets börda, också ledsen Åt att på diktens våg hon endast var — ett flarn ! Ack! den odödlighet, som diktarn drömmer, Den ligger ofta gömd — hos er! Och ingen vettets domstol bättre dömmer Om värde finns i hvad han skrifver ner. När ark på ark han äflas fylla Med fostren af sin fantasi, Och hoppas genom dem sin stig förgylla — Så stanna ofta de på eder hylla Tills de i krämarns bod till slutet — strutar bli! Men, må de strutar bli, om blott det bästa I skaffen goda läsare, Och låten ömsesidigt oss få gästa I dikt och sång de fyra länderne. Må en och hvar förgäten blifva, Som ej kan fästa minnets brud, Om blott I kunnen så vår sak bedrifva Att hvad i nord man mäktar dugligt skrifva Blir kringspridt och förstådt i egen tungas ljud! Då utan frukter ej skall vara Hvad man vid detta möte sått, Och litet hvar af oss skall då säljbara Och präktiga artiklar laga? blott! an man ett bättre löfte göra t er, som kolportera ut Hvad andens tjenare i skölden föra? Nej! och en lager skön skall er tillhöra, Om I på alla lager kunnen göra slut. Efter middagens slut framsåttes bålar och itskilliga skälar druckos. Större delen af leltagarne voro under liflig stämning samlale intill midnatt. ok Kr R mA äh oc ror mm rr -—