Aftonbladet – 22 juni 1866, sida 3

man vid rikets södra universitet. Hr Linde framhöll i sitt svar vigten af en enig sam verkan mellan elementarläroverket och uni versitetet och nödvändigheten för båda målsmän, att ömsesidigt känna och först hvarandras verksamhet. — Lektor BStaai föreslog en skål för expeditionssekreterare Wennerberg, som genom sin embetsställnin; står i så nära förbåHande till elementarläro verken. — General Hazelius adresserade til den ende närvarande norrmannen, lärare! Gullberg, en skål för den norska skolan Hr Gullberg svarade med en skål för sam verkan mellan svenska och norska lärare hvilken han hoppades skulle främjas deri nom, att då äfven i Norge en gång lärare möten komma till stånd; svenska lärare ville der blifva gäster. — Rektor Staaf föreslog för de finska gästerna en skål, som han inledde med följande verser: Ett lärarmöte? icke glömma lär De gamla minnena från skolans tider: Hvarthelst vår väg i titannaåldein bär Bland fröjder, sorger, segrar eller strider, Fick du ett gömåt, fick du ett frejdadt namn, Är du en hyddans man, en man i staten, Du sluter dock i trogen brodersfamn, Hvarhelst han träffas — gamla skolkamraten. Men hela lifvet ju en skola är, Och folkens lif såväl som individens: Från knäkamtatet, som man hållit kär; Man slites af den makt, som heter tidenö, Från brödrafolk, som med oss sammanväxt, Oss sliter skickelsernas starka vilja — Dock sann är häfdernas predikotext: Hvad Gud förenat skall ej menskan skilja. I samma skola, samma kläss du gick, O Svea, med en trogen, ädel syster: I fröjd som sorg du såg i hennes blick Din egen speglad — ömsom glad och dyster: Och när det hräfdes hjelp och kraft och mod, När det ditt lif, ditt lugn, din ära gällde, Hvem var som villigare göt sitt blod, An hon som städs sig vid din sida ställde? Det är förbi, sen under lust och nöd Uti århundraden vi hållit samman, Oss skickelsen till shit att skiljas böd — Dock oförsvagad brinnef vätiskapsflarhman! Vår gamla skoltids minne lefver än, Fast hårdt af sorg vårt varma hjerta trycktes, När från oss gick dön gamla trogna vän, När Finland ifrån Sverges sida rycktes: Kamraten går sin egen bana fram. iud signe den med ljus och frid och lycka! Ej bättre glädje vet den gamla stam, Än när som ros och frukter grenen smycka. Förlåten dock, att fram sig smög en tår, kh våra kära, ädla, fitiska gäster! — f eder lätt den sin förklaring får: Den tåren glänser jemt vid svenska fester. Skålen besvarades af rektor Hjelt från bo, som beledsagade sin tacksägelse med tryckande af det önskan, att de svenska rarne måtte så uppfostra det folk, som ar till uppgift att värna friheten i Norden, t det aldrig må förgäta sina pligter. — ektor Cavallin hembar läraremötets tackmhet till generaldirektören Troilius för ans medverkan att bereda åt deltagarne i ötet lättnad i resekonstnaderna. — Slutliin föreslog lektor Bjursten en skäl för beyrelsen, å hvars vägnar rektor Rabe arade. Sedan soupern blifvit intagen och bårne ånyo framsatta, förklarades ordet fritt. and dem som derefter uppträdde var prosor Cleve från Helsingfors, som bjöd de enska lärarne välkomna till det finska läremötet som är ämnadt att hållas nästa i Helsingfors. ——K