Aftonbladet – 19 juni 1866, sida 3

Torganläggningen i Klaratrakten. ; Våra läsare hafva sig bekant, att förslaIget att nu, medan tillfälle dertill gives; utvidga till behöllig storlek det torg, som Istadsfullmäktige beslutit anlägga i samband I med stationsbyggnaden vid Klara och denna trakts reglering, väl vann meajoritetet hos stadsfullmäktige vid deras sednaste sammanträde, ten alt, då det ansägs att för beslutet skulle erfordras två tredjedels majoritet, förslaget dock icke vann framgång. För att säita hufvudstadens invånare i tillfälle att bedöma hvilke för staden vigtiga samt hvar och en på det närmaste berörande intressen, som ned denna angelägenhet stå i sambantl, ahse vi bas böra I sin helhet återeifva häradshöfding Dufvas sakmka och upplysande anförande under stadsfullmäktiges öfverläggning i ämnet. Vi meddela i dag första delen af : etta anförande, der behofvet af tillräckligt torgutrymme för lifsmedelshandeln ådagalägges: Då jag, såsom en af jernvägskomiterade deltagit i afgifvande af det förslag till utvidgande af det nya salutorget, hvilket för slag beredningsutskottet godkänt och i förevarande betänkande tillstyrkt städsfulltnäktige att bifalla, anser jag mig, då invändningar mot förslaget blitvit framställda, böra försöka att åstadkomma en fullständigare utredning af grunderna för detsamma, än söm i kotniterades skriftliga betänkande kunnat ske, samt derjemte bemöta de anitärk: I ningar, hvilka af reservanterna inom beredniogsutskottet blifvit mot förslaget gjorda. I fråga om behofvet af det nu föreslagna torgutrymmet, torde väl erkännas, att det är nära nog omöjligt att angifva bestämda : grunder, hvarföre just den areal förslaget afsöpe skulle vara den lämpligaste. Man kan härutinnan icke komma längre än ait, I såsom komiterade sökt göra, med lednin :laf det nuvarande tillståndet och med fästadt lafseende på de förändringari torgtillförseln, som de nya jernvägarne antagligen komma Jatt medföra, söka bereda så stort utrymme, att det uppfyller behofvet åtminstone för den närtnaste framtiden. Hvad man då först I torde böra göra sig reda för lärer väl vara Ihäritorghandeln för närvarande är ordnad på hufvudstadeis torg och i detta ältseende Iskall säkert en närmare framställning om I detaljförhållaodena icke vara utan intresse I för dem af stadsfullmäktige, som tilläfvenfyrs ej förut derom ega närmare kännedom. IStadgande i nyssnämnda ämne finnas medI delade i öfverståthållareembetets kungörelse laf den 23 December 1864. Den utvisar, att :J anledningen till dess utfärdande varit det I missförhållande, att på torgen saknats utIrymme för den omedelbara tillförseln från I landet, så att landtmännen måst stanna på engränsande gator. Till följd häraf hafva i kungörelsen särskilda platser blifvit anvisade åt landtmän, som för dagen i. 7 a lifsI medel till försäljning och åt m5sleriidI kare, eller andra, som för for.gåeide förlsäljning af lifsmedel behöfva nn ig torg: I plats. År de förra eller lmännen för I dagen hafva norra delen .: !! orget och I större delen af Kornhamn !1: it anvisade. I De ständiga försäljarne åter upptaga södra I delen af Hötorget samt öfriga torgplatser. I Men lemna väl dessa tillräckligt utrymme för dem? Långt derifrån. För att kunna I upprätthålla ordningen på torgen under den trängsel, som der råder hafva myndigheterna sett sig nödsakade till åtgärder, hvarigenom lifsmedelshandeln i minut i Stockholm måste I bedrifvas under heltegna förhållanden, hvilka icke kunna annat än högst ofördelaktigt inverka både på tillförsel och pris. Enligt äldre stadganden har visserligen all minut) handel härstädes varit separerad, så att hvarje handlande evdast tätt handla med vissa varor, men genom den nyare handelslagstiftningen har detta förbållande upphört, så att till allmän nytta och belåtenhet hvarje bandlande får till salu hålla-alla sådana I varor, för hvilka ej några särskilda undantagsstadganden gälla. Men ehuru sådana Jej funnos för Nifsmedelshandeln, är likväl derna i Stockholm underkasjad en långt drifven separering. På torgen indelas nemligen försäljarne i rader för särskilda slag af lifsmedel. Sådana rader finnas för grönsaker och trädgårdsväxter, för potates, för mjöl, gryn och bröd, för smör, ost och ägg, för fisk samt för kött och fläsk. Icke mindre än sex olika fördelningar finnas således, för hvilka olika platser på torgen anvisas, och härtill kan ännu läggas hvad nyssnämnda, kuvgörelse upptager om särskilda platser för mjölkhandeln, för dem som sälja korf eller sylta m. m. Hvad nu utrymmet på torgen beträffar är jag i tillfälle att derom åberopa t. f. polismästarens skriftligen afgifoa intyg, som utvisar, att med un1dantag för Adolt Fredriks torg, som fortfarerce erbjuder godt utrymme, platserna äro så upptagna, att i grönsaksraderna samt raderna för försäljning af mjöl, gryn och bröd samt kött och fläsk, icke någon plats finnes ledig, medan i öfrigt endast följande antal-platserfinnas för dagen oupptagna; nemligen i potatesraderia 8 å Hötorget och 4 å Ladugårdslandstorg, i smörraderna 4 å Munkbrotorget och 4 å Ladugårdslands torg, samt i fiskraderna 8 å Hötorget och 6 å Ladugårdslands torg. Härförutan har polismästaren i sitt intyg förklarat att, ehuru redan nu dagligen plats måste förvägras I personer å salutorgen, antalet af sådana personer än fierligare torde växa mot hösten, då, efter hvad erfarenheten visat, platserna äro än mera eftersökta. Till ytterligare bevis om den nuvarande ställningen kan jag förete en pyligen af poliskammaren a!slagen ansökning, deruti en person anhållit om torgplats för att afyttra landtmannaprodukIter af mjöl, gryn, ägg, smör, ost, kött m. m., som från några egendomar i trakten af hufvudstaden skulle hit införas. Ehuru denna ansökning varit åtföljd af behöriga intyg, att sökanden verkligen fått det åberopade försäljningsuppdraget, har den blifvit afslagen för bristande utrymme och emedan den afser artiklar som tillhöra särskilda rader. En 1. ndtman, som vill reguliert införa och på hufvudstadens torg till salu utbjuda sin egendoms produkter kan således ej påräkna att dertill erhålla plats för salutorgens otillräcklighet, och om genom någon lycklig tillfällighet utrymme kunde beredas, måste han antaga tre ller fyra eller kenske flere olika kommissionärer, för att i de olika raderna kunna utbjuda sina varor. Med skäl kan väl frågas, om man tillbörligt tillgodoser kommunens basta genom act fäta ett sadant tillstånd än vidare fortfara. Handeln med Ilifsmedel är väl ej till sin natur så olik all Jannan handel, att icke dylika hinder och svårigheter, som de omförmälda, nödvändigt måste minska tillgången och höja priserna. Och icke kan det vara för kommunen hvarken värdigt eller nyttigt att; genom bristfälliga och rentaf dåliga arrangementer från kommu: ens sida, en vigtig gren ! af handeln med Jifemedel, hvilka dock utgöra för alla kommunens medl:mmer det vändigaste behofyet,. skall. försväras på ett sätt som menligt inverkar på tillgång och pris. Om emellertid det får antegas all hvad nu blifvit anfördt ådaglägger au det nuvarande torgutrymmet är alldeles otillräckligt äfven för den tillförsel, som under hittills varande förhållanden kunnat erhållas, återstår att tillse om icke man är berättigau antaga att inom den närmaste framtiden en betydlig tillökning bör kunna inträffa. I dotta afrnanpnrda försknrimar ott mv—md)daon nä