Aftonbladet – 19 juni 1866, sida 3

SPOLFaLCUE rGUGTLVAE, mA BHCEUUGRL ITS. föpr ports approfondis des hommes spåciaux. Nota. — La Revue de Ja semaine, rådigee en frangais parait ordinairement tous les mardis. Pour les abonnements au journal VAftonbiad le mieux est dexpådier les demandes au bureau de poste Sugdois d Hambourg. Les annonces pour VAftonblad sont reques å Paris, chez M. Vicherat påre et Comp., passage Saulnier. N:o 10. UTRIKES FRANKRIKE. I lagstiftande kårens möte den 13 Juni frågade Garnier-Pagås statsministern hr Rouher, om ej regeringen ämnade efter sessionens slut, ifall regeringen såge sig tvungen att ytterligare engagera sig i konflikten. ikalla lagstiftande kären, på det der a måtte få tillfälle att yttra sig 7 : rk urande de finansiella åtgärder, so. med anledning af omständigheter 4 SNelaa borde vidtegas. BStatsmini8le, sörklarede, ätt regeringen, hur än ställningen mätte gestalta sig, ej tänkt påatt förhålla representionen dess lagliga medI verkan och att, i händelse utomordentliga medel tordras af Frankrike, lagstiftande kåIren skulle ivkallas till en urtima session. I I lagstiftande kåren börjades den 14 Juni debatten öfver budgeten. Garnier-Pagös och Jules Favre yttrade sig i häftiga ordallag om Mexiko och en skarp ordvexling uppstod mellan den förstnämnde och presiI denten grefve Walewski, hvilken ville förbjuda talaren att i sitt föredrag beröra ITyskland och Italien. Under gängen af debatten rörande Mexiko gick det mycket stormigt till och presidenten måste flera gånger kalia Jules Favre till ordningen. Börsen anser sig i den kejserliga skrifvelsen ega en borgen för att Frankrike kommer att först i sista akten af det europeiska sorgespelet draga svärdet, kanske också att svärdet får hvila i fred i skidan. Detta optimistparti anses dock ej vara stort. Girardins tidning Libert deremot utropar, att skrifvelsen just bebådar kriget — en tolkning, mot hvilken Constitutionnel skyndat sig att protestera. Hr Girardin, säger Constitutionnel, har en oriktig uppfattning om han tror att hvarje förändring af Europas karta är liktydig med en rubbning af jemnvigten. Det gifves naturliga, lagliga annexioner, som konsolidera jemnvigten i stället för att störa den. Detta gäller om Venetiens åtarlemnande till Italien, om Savojens till Frankrike. På samma sätt förhåller det sig om Tyskland, indeladt i 29 stater, vill reducera antalet — derigenom blir lugnet i Europa alldeles icke stördt. Kejsaren har velat säga, att den europeiska jemnvigten blefve rubbad om Österrike eller Preussen absorberade hela Tyskland. Den 12 Juni var kejsaren jemte marinministern i Villeneuve LEtang och åsåg de försök, som anställdes af amerikanaren Maury med hans helfvetesmaskiner. De visade sig vara af utomordentligt kraftig verkan. Moniteur för den 12 uppmanar myndigheterna till vidtagande af törsigtighetsätgärder med anledning af den annalkande kolerasjukdomen. Officiella bladet meddelar äfven en förteckning på de belöningar, som vid utställningen 1867 skola utdesas, för de mest framstående produktioner inom konstens, industriens och jordbrukets områden. Tillsammans skola för ändamålet 800,000 francs användas. Antalet af jurymän kommer att bli 600 med 30 suppleanter och i följande proportion : Frankrike 260, England 85, Preussen, Österrike och det öfriga Tyskland hvardera 30, Belgien 25, Italien 2 (?), Ryssland 13, Schweiz 12 o. s. v. Tilljuryn för de sköna konsterna skola 64 medlemmar höra, bland hvilka 17 utländningar, hvilka skola utdela 17 stora pris å 2000, 32 första pris å 800, 44 andra pris å 500 och 46 tredje pris å 400 franes. Belöningarne för industrioch jordbruksprodukter hestå i penningsummor till belopp af 280,000 francs samt vidare 100 guldmedaljer, hvardera till värde af 1000 francs, 1000 silfveroch 3000 jernmedaljer samt 5000 ?mentions honorables?. Alla medaljer ha samma format och prägel. Dessutom kommer ett särskildt pris att bortgifvas, om 100,000 francs, ät någon anstalt, person eller ort, som genom någon speciell, lyckad orgamsation af arbetskrafter eller genom ådagalagd sycnerlig omtanka för arbetsklassens välbefinnande eller dylikt, gjort sig förtjent af en sådan belöning. Två tredjedelar af juryns ledamöter måte dock vara ense om bortgifvandet af detta pris. Alla örlogsfartyg i Toulon, hvilka höra till kategorien reservfartyg, ha successive in tagits i docka, säger Opinion National för den 14 Juni, för att kunna vara färdiga till tjenstgöring vid första order. Maråchals stora glasblåseri i Metz har nedbrunnit den 11 Juni; utom den mate. riella skadan, som uppskattas till 500,000 francs, har dessutom genom denna olycka ett verkligt konstinstitut blifvit tillintetgjordt. ENGLAND. I underhusets möte den 11 Juni fästade Kinglake husets uppmärksamhet på situationen å Europas fastland, till hvilken man måste söka den väsentligaste anledningen i Preussens beslut att inkorporera hertigdömena och i Italiens sträfvan att erhålla Venetien. Hela Tyskland uttalade sig mot Bismarcks politik. Italien kunde hvarje ögonblick ostraffadt väcka skakningar i Eu ropa, emedan Frankrike garanterat det dess territorium och Italien blet dessutom nppmuntradt af England, emedan detta land rådde Österrike att afstå Venetien. Kinglake fördömde derpå Italiens eröfringslusta och försvarade de reservationer, med hvilka Österrike beledsagat sitt samtycke till konferensen. Gladstone protesterade mot denna onyttiga diskussion och förklarade, att det enligt hans tanke var slesvigholsteinska icke venetianska frågan, som gifvit anledning till kriget. Italien hade icke rustat sig först. England hade icke uppmuntrat Italien och det hade aldrig officielt rådt Österrike att afstå Venetien; men talaren hade aldrig dolt, att detta i hans tanke vore mycket önskligt. Med afseende på hertigdömena yttrade Glad., stone, att Österrike 1 denna fråga cgde Ene lands sympatier; i den venetianska deremot skulle det aldrig kunna räkna på Englands sympatier. Talaren ansåg det för föga sannolikt, att freden skulle kunna bevaras; vestmakterna skulle icke inlåta sig på att gifva råd, som ej kunde hafva någon verkan. Cochrane protesterade mot Gladstones oädla uppträdande mot Österrike, Det varinvgen, som bedt ministern att uttala sina privata åsigter. Cowes tog Österrike i försvar och förklarade, att Italien hade varit lyckligare poksköghesermarRehert Pocktada detsäelus Hvad södra Italien angick. Med afseende på Tyskland sympatiserade löngland afgjordt med Österrike mot den preussiska politiken, Cranbourn sökte visa, att hela törvecklingen var en följd af Jord Russells inblandningsmani. Herbert och Bentinck försvarade Österrike mot Italien. Statssekreteraren Layard replikerade slutligen Robert Peel och Cowes och framhöll ännu en gång, att Österrike rustat sig mot Italien. Med anledning af dessa yttranden i engelska underhuset skrifver Bismarcks organ Nordd. Allg. Zeitung: Englands sympatier ha dessvärre under de sednaste decennierna blott obetydligt gagnat de nationer, som