Aftonbladet – 18 juni 1866, sida 3

Ed F Im SEAT må blifva i tllfälle att inrätta sin husIler en minskning af importen ega rum. För vår del anse vi det ganska ledsemt att Inationen måste försaka åtskilligt af det hvarvid hon blifvit vand; men det finnes Jexportera obligationer, och vi hafva I presenteras till invexling, och detta möter I cet är lättare sagdt än gjordt att berölva riksbanken dess metalliska kassa eller ens svarare blutva följderna at ett atbrott. De är detta afbrott, denna skarf emellan förut varande och blifvande förhållanden, på hvilken vi bedja att få fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet. Det är ostri. digt ait den starka upplåningen af penning t. kapita, hvartill personer boende i utlande: voro egare, väsentligen bidragit att upp: drifva prisen och öka konsumtionen. Räntebärande obligationer hafva i flera år utgjor! en ej obetydlig del ef landets export. När nu denna upphör eller åtminstone varder mycket begränsad, måste luckan fyllas genom export af svenska produkter eller också importen till ett motsvarande belopp minskas. Ehuruväl det är ett glädjande tecken när en nation kan konsumera betydligt utan att jemvigten mellan iokomst och utgift deraf störes, är dock konsumtion på kredit i alla afseenden förkastlig. Man måste så ordna sin ekonomi, att en minskning i konsumtionen kan ega rum. Evhvar bör med uppmärksamhet följa sina ut gifter och låta sig angeläget vara att de ställas så, alt något öfverskott uppkommer. De, som först sätta sig rigtigt in i de nya förhållandena, vinna ett ovärderligt försprång. Det finnes vissa stora tilldragelser, som svårligen kunna beräknas, på hvilka hvarje individ kan utöfva blott ett högst obetydligt inflytande, men hvilkas följder ofelbart komma att förnimmas af hvarje samhällsmedlem. En sådan tillaragelse är afbrottet i upplåningen för statens räkning. Detta afbrott var nödvändigt, om man verkligen lade behörig vigt vid vården af svenska statskrediten. En låntagare som ständigt är ute och går kan nästan aldrig betinga sig fördelaktiga vilkor, oaktadt både punktlighet och soliditet. En öfverblick på noteringarne å statspapper samt en jemförelse emellan de respektive staternås inkomster och utgifter berättigar till det påstående, att sveuska statskrediten icke är sådan den borde vara; den kommer utan tvifvel att ;lintlaga ett högre rum, men denna fördel ;lernås först sedan man en längre fid betalat räntor och amort. ring, utan att samtidigt upplaga nya lån. Vär nu räntor och amorteringar skola till utlandet erläggas utan att gå i qvitt ning med en del af nya lån, så erfordras derull ett öfverskott at vexlar å utländskt mynt dragna för gjord export, men på det att detta öfverskott ekall uppkomma på exporten måste antingen en ökad export elingen annan utväg, så snart man slutar skyndat fästa allmänna uppmärksamheten härpå, dels på det att en hvar hållning derefter, dels på det att när tullinkomsterna på naturligt sätt nedgå, man då ej må förmena att orsaken Jigger uti för låga tullsatser, då den endast bör sökas och kan igenfinnss uti den vigtiga omständighet att exporten af obligationer blifvit högst betydligen inskränkt. De finnas som tro, ait, när upplåningen upphör, det blifver endast riksbankens metalliska kassa som skall anlitas i och för betalandet af annvuiteterna. Men riksbankens metalliska kassa kan icke äåtkommas, utan att ett motsvarande belopp riksbankssedlar den stora svårigheten, att allmänna rörelsen behöfver cirkulatiopsmedel, och att således någon större del deraf. Äfven om det skulle blifva nödvändigt att afyttra ett par millioner af riksbankens obligationer ller för någon tid belåna dem för attstärka me talliska kassan, så är den operationen icke svårare, än att de fleste enskilda banker i riket fått, ehuru i mindre proportion, mer än en gång vidtaga likartade åtgärder för att stärka deras kassor och derigenom förmäågan att invexla egna banksedlar. Man torde bemärka, att vi nu icke orda om några åtgärder från riksbanke s sida för att underlätta allmänna rörelsen, utan blott hvad som torde befinnas oundgängligt för riksbankens egen skull när ovligationsexporten upphör. Det är likväl fortfarande våråsigt att det vore en fördel för landet, om riksbanken vore en central bank, som eventuelt kunde utgöra ett stöd för den större rörelsen, allt mot fullgod betalning. Det skulle blifva en ansenlig kapitalbesparing om riksbankens förhållanden kunde så ordnas, att der alltid funnos åtminstone ?dyra pengar?. Genom frånvaron af hvad man i andra länk der förstår med en nationalbank som utgör penningrörelsens medelpunkt och grundpelare tvingas hvarje penning-institution att under tider som dessa vara sin egen reserv, hvarigenom högst betydligt penningkapital drages ur rörelsen, hvilket icke vore nödvändigt om det funnes någon centralbank inom landet, hvarest man eventuelt kunde på kort tid och dryga vilkor mot ostridig säkerhet bekomma lån. Blotta tillvaron afl en sådan möjlighet skulle utöfva ettförmildrande inflytande å penningstätlningen, och I det skuile kunna hända att, om riksbanken exempelvis blef i tillfälle att utlemna lån på samma vilkor som Englands bank för närvarande, ganska få lånesökande skulle anmäla sig, men icke desto mindre penningställningen väsentligen förbättras. Denna af oss påpekade öfvergång torde komma att medföra svårigheter, men genom att lemna dessa förtjent uppmärksamhet kunna säkerligen olägenheterna väsentligen förmildras. LITTERATURTIDNING. Tfonehåtl: Mankell, Anteckningar till Sverges krigs