Aftonbladet – 18 juni 1866, sida 3

EEONOMISEKT. Industriutställningen, denna storartade eko nomiska företeelse, har kommit de flesta att slömma andra dagens frågor. Den öppnades såsom våra läsare nogsamt hafva si pekant den 15 Juni, hvilken dag utan tvifvel blir en minnesvärd tidpunkt i de nordiska ländernas industriella utveckling. Med jästadt afseende på de krafter som blifvit unlitade, hade mänga gjort sig stora förnoppningar, och icke desto mindre funno sig de flesta, vid det högtidliga tillfället tillstädeskompe, angenämt öfverraskade. Det vore förmätet att i mångfali af rikedom jemföra denna nordiska industriutställning med de stora verldsexpositionerna i London och Paris, men i ett afseende torde jemförelsen väl kunna uthärdas; vi mena sjelfva ordnandet af utställningen. Hvart helst man vände blicken träffade den, liksom på en målad tafla der öfvergångarne icke äro skönjbara, inga skarpkanter, ingenting tungt, allt så helgjutet och ledigt att uppfattningen af let hela gjorde ett djupt och angenämt intryck. För dem som komma att underkasta denna industriutställning en noggrann detaljgravskning, skall det nog blifva tydligt, att den nordiska industrien uppnått en styrka som gör, att den kan försaka det Pskydd? man velat bibehålla åt den svenska industrien, samt att de öfverklagade förändringarne i tullagstiftningen ingalunda haft annan påföljd än en större vaksamhet under den pågäende täflan nationerna emellan. En annan reflektion som ligger ganska nära till hands avgår det berättigade uti industriidkarnes fordran på billiga lifsmedel och i följd deraf lämpliga arbetslöner. Det är tusende gånger ådagalagdt, att arbetarens lefnadskostnad måste vara billig, så vida arbetslönen ej skall silförmycket fördyras, samt att billiga arbetslöner, icke desto mindre så afpassade att arbetarne kunna lefva och något litet bespara, äro den bästa grundvalen för allt näringslif. Sedan allt vacklande i denna del af lagstiftningen lyckligtvis upphört och mäåttliga tullar göra smugglingen lönlös , komma de naturliga industrigrenarne ej vidare att bero at stöd som kunna bortfalla, utan hvila i stället på fasta grunder. Näringslifvet blir då förknippadt med mindre risker, och ett kommande decennium torde måhända kunna uppvisa ännu större framsteg af den nordiska industrien än till och med 1866 års värderika utställning.