Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 3

Det är kanske en förskämd smak, men skall min dotter rida ut med mig, så skall hon också vara ordentligt utrustad.? ?Ack, pappa, att få rida genom de gamla, välbekanta skogsvägarne! Nyponbuskarne blomma bestämdt nu, och Jöplingta och höet — ack! hvad jag gerna skulle vilja än en gång komma till Merrimans gård! Pappa, IAt mig få följa med dig, bara en enda gång! Jag tror bestämdt det kunde å för sig på ett eller anvat sätt.? g ie Pe. nr Och det gick för sig, På ett eller annat sätt råkade allt hvad Molly önskade he gg Sig; det var blott en enda litet k TOPPe i glädjekalken under denna veckas högtid — alla deras vänner täflade nemligen om att få bjuda dem på t6. De voro alldeles som ett nygift par. De sena middagar doktorns fru infört i sitt hos voro nemligen en stor förtret för sällskapslifvet UHingford. Huru skulle man kunna Ca på te Klocka ses, dem som. vid I denna tid sätta sig till bords. Och då de, klockan balf nio, icke kunde öfvertalas att äta hvarken smörgåser eller kakor, huru kunde då andra, verkligen hungriga menniskor, våga företaga något så simpelt som att äta sig mätta inför dessa lugna, föraktfulla blickar? Således hade man alldeles upphört att inbjuda doktorns familj till de vanliga tå-sällskapen. Mrs Gibson, hvars afsigt var att skaffa sig tillgång till den adliga societeten?, hade med största lugn upptagit uteblifvandet från dessa småbjudningar. Men Molly saknade de trefliga små sällskaper, dit hon alltid, så långt hon mindes tillbaka, blifvit bjuden. Öckså. ehuru hon knotade litet öfver förlusten af ännu. en afton i pappas sällskap, gladde det henne verkligen att åter på det gamla vanliga sättet få träffa gamla vänner. Mam