Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 3

Ja?, svarade Molly som på en gång fick samvetsqval öfver att hon ej sett saken från denna sida, jag skall sakna Cyntia mycket.? Öch ni, mr Gibson? Kors det blir alldeJes som om pi vore enkling igen! Ni får lof att komma och dricka tå med mig någon afton, Vi måste väl muntra upp er litet, Vill ni komma om tisdag ? Oaktadt Molly ganska kännbart nöp sin far i armen mottog han dock bjudningen till den gamla fruns stora belätenhet. ?Pappa, huru kunde du så gå och förstöra en afton för oss? Vi hade ju bara sex och nu bara fem! Och jag hade så räknat på att vi skulle göra så mycket, nu när vi voro allena !? CE då? Ah, jag vet icke så icke är förfinadt och svarade hon med er fadren Hans ögon logo, men icke läpparne, ?Nej?, sade han, jag ämnar ej sålunda kasta mig i förderfvet. Med möda och arbete har jag uppnått ett ganska högt steg på förfiningens trappa. Jag ämnar ej låta mig dragas ned igen.? ?Jo, men du skall, pappa. Du får ost och bröd till frukost i denna dag. Och du får gå i tofflor in i sjelfva förmaket hvarenda afton du är hemma. Och, pappa, tror du ej att jag kunde rida Nora Creina? Jag har sett på min gamla ridklädning och jag kunde nog putsa upp den.? ?Hvar skall du få en ridsadel ifrån? Det förstås att min gamla sadel ej kunde passa åt det der stora det stoet. Men jeg är ej så kinkig, pappa. Jag tror n dt jag Då något sätt jue få en endel. Nej, jag tackar, Jag ämnar ej helt och hållet sjunka ned i barbarismens tider igen. a; allt hvad som skälmaktig blic