Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 2

Stookkolms stadsfullmäktige sammanträdde i går afton kl. 5 e. m. På ordförandens, öfverstäthållaren Bildts framställning, beslöts att man först skulle till behandling företaga jernvägsbetänkandet, rörande dels ett nytt salutorgs ordnande straxt ofvanför Stockholm— Upsala-vanans godsstation, dels frågan om anläggande af en ny gata genom qvarteret Lagerbärsträdet samt trafikens ordnande i sin helhet omkring jernvägen på Norrmalm. Vi ha förut redogjor: för beredningsutskottets betänkande, och anse oss derföre ej här behöfva upprepa hvad deri tillstyrkts, utan omnämna endast, att utskottet föreslagit att staden för utvidgande af den mark, afsedd till torg, staden förut eger ofvanför Upsala-banans godsstation, måtte af Lundhs arfvingar inköpa tomterna n:ris 1, 11 och 12 i qvarteret Lagerbärsträdet mot en köpeskilling af 300,000 rdr samt hos K. M:t anhålla om rättighet för staden att för omnämnda ändamål expropriera åtskilliga, grosshandlaren Sundstedt tillhöriga, tomter inom nämnde qvarter. En långvarig diskussion utspann sig härom, för hvilken vi blott i största korthet kunna redogöra. ebatten öppnades af frih. Skogman, som ej kunde förneka behofvet och nyttan af det nya torget, men åberopade sin reservation, hvari han uppställt en kalkyl öfver de betydliga summor, som voro i fråga. Han ansåg ärendet ej vara tillräckligt utredt, för att bestämma sig för så stora belopp, och kunde så mycket mindre lemna sitt bifall till hvad som i betänkandet tillstyrkts i afseende på torget och den nya gatans anläggande, som han icke visste hvarifrån medel till dessa utgifter skulle tagas och för öfrigt ej kunt illa det föreslagna sättet att uppdraga åt drätselnämnden att under band anskaffa erforderliga medel. På grund häraf påyrkade han frågans uppskjutande tills en fullständigare utredning vunnits om saken i sin helhet. Hr Mankell uppläste ett längre skriftligt anförande, hvari han till en början redogjorde för gången af hela denna fråga, sökande dervid konstatera det faktum, att förslaget att utvidga torget på sätt beredningsutskottet nu tillstyrkt, föranledts jernvägsstyrelsen, som nu slutligen efter flere olika förslag och planer, som af styrelsen framlagts, sett sig nödgad väcka fråga härom. Hr Mankell ansåg staden, som redan fått vidkännas kostnader på 2 millioner, icke ytterligare böra göra betydande uppoffringar för att gå jernvägsstyrelsen t:ll mötes. Blott om inköpandet af den nu föreslagna marken i och för sig vore ett trängande behof, borde uppoffringen göras. Detta vore dock, enligt hr Mankells mening, ej händelsen. Tal. ingick härefter i en undersökning om behofvet af den nya gatan vore så stort, som man påstått, och kom dervid till ett motsatt resultat. Hvad torget åter vidkom, så ansåg hr Mankell den mark, som af staden för detta ändamål redan disponerades, vara fullt tillräcklig, och det förvånade honom högeligen, att om en utvidgning deraf behöfdes, man icke lika gerna föreslagit en utvidgning norrut, östereller vesterut, som söderut, åt hvilket sistnämnda håll staden icke egde någon mark, utan måste köpa sådan med stora kostnader och betydande uppoffringar. Inom qvarteret Blekholmen hade staden redan en betydlig areal, som hr Mankell ansåg kunna användas till torgets utvidgning, och vore det under sådant förhållande ett slöseri att utgifva så stora summor för ytterligare marks inköpande. Vidare beklagade hr Manke!l den brådska, hvarmed man tycktes önska att få detta vigtiga ärende afgjordt, förmenande, att sättet att härvidlag gå till väga egnade sig att ingifva misstanka om, att man åsyftat en öfverrumpling, samt slutade sitt anförande med att yrka afslag å den föredragna punkten. Hr Stråle förordade betänkandet, yttrande att han i denna fråga fortfarande hyste samma åsigter som han förut uttalat. Han ville ej upptaga tiden med att åter upprepa alla de skäl, som talade för att stadsfullmäktige borde bifalla hvad utskottet tillstyrkt. De som voro af motsatt tanka hade Mosen och profeterna: öfverste Ericson,. drätselnämndens första afdelning, be. redningsutskottet och flere uppräknade auktoriteter, och trodde de ej på dem, så menade hr TE ÅR TES TE UL NE AS RS a BT ER FN a TE EET NT SN RES SENT