Aftonbladet – 14 juni 1866, sida 2

Jag undrar hvarföre Roger icke sagt något åt migX, sade Osborne litet stött, när han hunnit tänka på saken. Han sade minsann ingenting till mig heller, svarade squiren. Det var Gibson, som kom hit och förde rent språk, likt en hederlig man, hvilket han också är. Jag hade just sagt till honom att jag ej ville veta af nägon kärlekshandel mellan er, gossar, och bans flickor. Jag medger att det var dig, jag var rädd för — det är illa nog med Roger, men kanske det blir ingenting af till sluts — hade det varit du, så hade jag hellre brutit både med Gibsons och med alla andra menniskor, än låtit det gå opåtaldt. Jag ber om ursäkt för det jag afbryter er, sir, men jag vill en gång för alla säga att jag anser mig ega rätt att välja min hustru efter eget tycke utan någon inblandning, sade Osborne med hetta. Då får du också underhålla din hustru utan någon inblandning, det skall jag säga dig; ty icke en styfver får du af mig, min gosse, om du ej gifter dig litet efter mitt tycke, såväl som efter ditt eget. Det är det enda jag begär af dig. Jag bryr mig ej om skönhet och talanger och fortepianospelning och sådant der; vi få nog deraf i slägten om Roger gifter sig med den här flickan. Deremot kan hon gerna vara litet äldre än du, men hon måste framförallt vara af god familj och ju mera pengar hon har. desto bättre för det gamla godset. Jag upprepar ännu en gång, min far, att jag ämnar välja min hustru sjelf och att jog ej tillåter någon, eho det vara må, blanda sig i den saken. Godt, godt4, svarade squiren. litet harmsen. Om jag ej skall vara far i den saken, så skall du ej heller vara son. Gör mig