Aftonbladet – 13 juni 1866, sida 3

att preussiska trupperna ligga fätt sammar s I stufvade i dåliga byggnader och lador sam I lida otroligt af hetta och sjukdom (egyptis Jögonsjuka och tyfus, som också lär vise .ISig i österrikiska nordarmån). Vid ett valmöt: i Berlin den 4 denne höll förre deputeraden Twesten, densamm som några dagar sednare frikändes i de I mot honom anställda rättegång för han -Ibekanta yttrande i representantkammaren tjett egendomligt tal. Han fordrade i de re I presentativa rättigheternas och den allmänn frihetens namn, att man vid de föreståend valen måtte taga till fältrop: Andra per soner och ett annat system!? Regeringer skall en dag behöfva folket, och då är de folkets tur att föreskrifva vilkor. Twester bevisade nödvänligheten att erkänna bud geträtten, ty endast på detta vilkor vor någon vänskap med regeringen möjlig. Hai slutade sitt tal med följande ord: ?Det äl också nödvändigt att man framför allt af visar all utländsk inblandning. Frankrike har störste intresse af att underblåsa tve drägten inom Tyskland. Frankrike skulle icke skygga tillbaka för ett kabinettskrig. men det skulle utan tvifvel frukta ett nationalkrig, sådant som mot Napoleon den förste. Då inskränkte sig de tyska regeringarne till löften; nu blef nödvändigt att uppfylla dem.? Om de preussiska representanterna voro lika kraftfulla i sina handlingar som i orden, skulle de vara Europas förste statsmän! ÖSTERRIKE. I befälet öfver den nu fullständigt slagfärdigt uppställda nordoch sydar. n bafva nyligen några förändringar inträffat, så att en uppgift på befälhafvarne icke torde sakna intresse. Nordarmen — fältmarskalken Benedek — räknar sju armåkårer, den första, andra, tredje, fjerde, sjette, åttonde och tionde, under befäl — i den uppgifna ordningen — af generalen för kavalleriet grefve Clam-Gellas, fältmarskalk-löjtnenten grefve Thun, erkehertig Ernst, fältmarekalklöjtnanten grefve Festatics, fältmarskalklöjtranten baron Komming, erkehertig Leopold och fältmarskalklöjtnanien grefve Huyn. Sydn — erkehbertig Albrecht — består af ie, sjunde och nionde armekärerna, under befäl af generalen vid kavalleriet furst Friedrich Lichteusieio, fällmarskaiklöjtnanten baron Marvicie och fältmarskalklöjtnanten baron Hartung, Erkebertig Ernsts armåekår är nyhgen förenad med nordarmer, så att denna alltså numera är dubbelt så stark som sydarmån. Ryktena om en allians mell.n Ryssland och Österr ke vinna i fasthet. Den 5 dennes ivträffsde eit nytt bref från czaren till kejsar Franz Josef. Köln. Zeitung meddejar två bref från Wien, af hvilka det ena påpekar att en diplomatisk transaktion melan Ryssland och Österrike sannolikt egt rum i dessa dagar, då drottning Olga var i Petersburg, och att närmsste följden deraf var det märkiiga giktanfall som hindrade furst Gortsehakoff att resa till kongressen. det andra brefvet heter det, stt man, efter irottning -Olges besök i Petersburg, vidhåler den tron att Österrike kan lita på Rysenå, Kejsar Alexavder skall nyligen ha yttrat till furst Gortechakoff: Det måste 0 gång sättas en gräns för att en enskild person, med förnekande af hvarje begrepp om sedlighet och rätt, tager sig till att uttaku nya gränser i Europa och efter sitt uveräna tycke vill besätta troner.