Aftonbladet – 12 juni 1866, sida 3

egna medel godtgöra all den skada, som genom bogseringen kunde komma att tillskyndas såväl ångbåten Sandhamn och de sammanbindningsbanan tillhörande pråmar, som andra fartyg och båtar, äfvensom att på egen bekostnad förhyra annan ångbåt, derest ångfartyget Sandhamn, i följd af reparation längre eller kortare tid, icke kunde vid bogseringen användas.? Kärandeparten, som ansett återgifvandet af detta yttrande, utan att anföra något af hvad å dess sida deremot genmälts, kunna missleda, har begärt det tillägg till referatet, att det mellan kapten Österberg och löjtnant Unge upprättade särskilda kontrakt, som blifvit bolagsmännen först förevisadt, icke skulle innehållit någon sådan bestämmelse, utan skulle nämnde kontrakt haft följande lydelse; ?1:o. Jag E. G. Österberg förbinder mig att med ångbåten Sandhamn, hvilken af sammanbindningsbanan blifvit förhyrd och för hvilken ia är ansvarig? etc., och 2:0 om ångbåten Sandhamn till följd afreparationers undergående nödgas att ligga stilla, eger sammanbindningsbanan rätt att förhyra annan ångbåt i stället under tiden, och är äfven entreprenören skyldig att härtill lemna sitt biträde?. Kärandeparten anser för öfrigt i hufvudsaken det vara under målets handläggning ådagalagdt, att ett olagligt sidoaftal egt rum mellan löjtnant Unge och kapten Österberg, och har kärandeparten, för att visa huru sådant betraktas i England, företett följande utdrag i öfversättning ur engelska sjölagen, rörande skeppares skyldighet till sina redare: Som hans (skepparens) ställning är en förtroendepost af högsta grad och som lagen bekläder honom med stor makt, fordras af honom den största trohet, uppmärksamhet och omtänksamhet, både för hans egen och redares skull, ty om någon olaglighet, förlust eller skada, orsakad genom hans vårdslöshet, uraktlåtenhet eller dåliga förvaltande, skulle inträffa, så blifver han derför ansvarig. Han är skyldig utöfva tillbörlig skicklighet och omsorg i Handhafvande af det fartyg. som är honom anförtrodt och derför tillå ionom icke att till annan uthyra sin tjens eller någon del deraf, eller att ingå någon öfver-. enskommelse till sin egen vinning, som kan hafva den verkan, att den delar hans omtanke eller borttager hans tid från bevakandet afredares intressen. Men skulle han så förr skall jinsten, som deraf uppkommer, tillfalla hans reare. Såsom vi förut nämnt kommer utslag i detta vidlyftiga och invecklade mål att afkunnas nästa torsdag. — Väld å person och falskt prestbevis. Vid rådhusrättens tredje afdelning dömdes i går drängen Jonas Persson, som förut undergätt Tansakning inför Sollentuna häradsrätt och der blifvit döm att för våld å person undergå 9 månaders straffarbete samt för fylleri böta 10 rdr, att för begagnande af falskt prestbetyg. hvarpå han skaffat sig tjenst, hållas till2 månaders straffarbete samt böta 50 rdr, eller tillsammans 11 månaders straffarbete och 60 rdr böter, kommande de sednare att vid bristande tillgång förvan Uas till 13 dygns ytterligare straffarbete, hvarjemte den tilltålade förpligtades att med 24 rår 50 öre godtgöra den af sin husbonde, skomakaren Blomqvist, uppburna lönen.; ; — Glasmästaren Calloander. På samma afdelning har ett mål förevarit under åtskilliga rättegångsdagar mellan polismästaren Östlund och poliskonstapeln Holmqvist å ena samt glasmästaren Calloander å andra sidan. Calloander har stått tilltalad derföre, att han vid en session:i poliskammaren skulle uppfört sig våldsamt samt förolämpat polismästaren under det denne varit stadd i tjensteutöfning m. m. I går afkunnades utslag, hvarigenom Calloander i brist af bevisning frikändes från anklagelsen att ha bitit konstapeln Holmqvist i fingret, men deremot för sitt trotsiga. och opassande uppförande i poliskammaren dömdes att undergå 3 månaders fängelse, samt för det han upprepade gånger inför rätta missfirmat och haft förklenliga utlåtanden mot sin vederpart att böta tillsammans 375 rdr. Beträffande deremot angifvelsen att hafva förolämpat polismästaren Östlund under det denne var stadd i tedeteutölning, skulle målet hänskjutas till Svea hofrätt, och komma protokollerna i anledning häraf att skyndsamligen till hofrätten insändas. — Den falska sedelbanken. Vid i dag fortsatt ransakning å rådhusrättens femte afdelning med häktade Alexander Johansson Lindberg har denne jerkänt, att han fabricerat den mängd falska seddar som, inlindade i ett knyte, anträffades uti sjön nedanför Liljeholmen af Jöns Gullander och Daniel :Ströberg,: hvilka delade fyndet sig jemellan och lyckades utprångla några af sedlarne. Lindberg uppgar sig ha haft en bondson från trakten af Kalmar vid namn Petter Davidsson till medhjelpare, och att denne egentligen varit den som förledt honom till förfalskmingen. Sedan Davidsson här i Stockholm hos stentryckaren Harteweld under falska uppgifter fått köpa en press, och de båda förfalskarne! skåffat sig ER materialier, hade de begifvit sig till Småland till Davidssons hem och der. städes under flera månader sysselsatt sig me sedelfabrikatiönen. Derefter hade de återrest hit till Stockholm, der de blifvit skilda åt. Lindberg hade den 19 April rest härifrån, utan att vidare träffa Davidsson, som haft sedelpacken om hand. Ankommen till Hallsberg hade Lindberg der legat öfver en dag. hvarunder Dävidsson händelsevis äfven anländt dit, och hade Dåvidsson då berättat, att han kastat sedlarne i sjön vid Liljeholmen före sin afresa från Stockholm. Lindberg påstod, att den af honom tu afgifna bekännelsen var sätiningsenilig, men åt: skilligt deri förekommer som synes mindre trövärdigt. Han förklarade för öfrigt, att Gullander och Ströberg ej haft vetskap om förfalskningen och sade sig ej förut hä känt dem. — Rån. Klockan pära 12i natt hörde den på Qsterlänggatan patrullerande. poliskonstapeln ex att det ropades på polis, och. då han skyndade till stället hvarifrån ropet kom, eller porten till huset n:r 3 vid Brunnsgränd, anmälde en derstädes,stående person, som uppgaf fig vara koppar. slagaremästaren Georg Wilhelm Rosengren ifrån Sundsvall, att han, under det ! an skulle öppna porten till nämnda hus, hvarest han såsom resande bodde, blifvit af ett par karlar rånad, af hvilka den ene tagit ur. hans ena byxficka en mindre summa penningar samt ryckt ur munnen på honom en rökpipa, och den andre rånaren tillgripit hans paraply, den han haft ander ena armen. Bäda karlarne tog9 vid konstapelns ankomst till flykten; men den ene af dem, den som tagit paraplyen, åkaredrängen Alfred Nilsson, fasttogs i Nygränd, under det han; höll på att. gömma det röfvade under en trappa; den andre, förre åkaredrängen Carl Oscar Gren, blef först i dag på f. m. anträffad, ; Nilsson, som nästan greps på bar gerning och hvilken ej förr lärer varit framme för något bofstreck, kunde icke neka för angifvelsen. Gren, ehuru i sina unga år, en gammal kund i polisen, bestred deremot helt fräckt all delaktighet i brottet. Såväl Gren som Nilsson förklarades skyldiga att träda i häkte, den förre emedan hans fader icke tilltrodde sig kunna ansvara för honom. Då ynglingen Gren kom i sjelfva fängelsedörren, utropade han med hånfull röst och en ilsken blick på fadern: Adjö, pappa! — Krögaren vid Albano. Förre sjökaptenen Olof Olsson, som sedan Mars eller pil detta år af vinskänken Widoff vid Albano förhyrer krog