Aftonbladet – 12 juni 1866, sida 2

bort göra först och främst; men jag säger ingenting om att Cyntia blef bjuden, ty jag tänker aldrig på mig sjelf och är alltid färdig att förlåta oförrätter; men om de bjuda mig, skall jag ej ge mig någon ro, förrän jag gifvit dem så pass många vinkar, att de förstå att bjuda dig också, Molly. En månad eller par i London skulle göra dig så godt.? Molly hade redan lemnat rummet, och hennes far hade åter fördjupat sig i sin tidningsläsning, men mrs Gibson afslutade ändå sitt lilla tal till egen uppbyggelse och till sin stora belåtenhet. Det var i alla fall bättre att någon af familjen, ehuru ej den rätta personen, kunde få njuta af stora verldens behag, än att alldeles gå miste om denna fördel och aldrig få tillfälle att förklara orsaken till ett afslag. Och efter som mr Gibson var så god mot Cyntia, så skulle hon, hans hustru, också vara god mot Molly, ge till att hon klädde sig väl och bjuda unga herrar till middagen — med ett ord, göra allt hvad Molly och hennes far icke ville hafva gjordt, och kasta de gamla hindren i vägen för det förtroende dem emellan, som var det enda de båda ville förbehålla sig fritt för alla inkräktningar och all afundsjuka. TRETTIONDENIONDE KAPITLET. Dolda tankar slippa fram. Molly fann Cyntia i förmaket; hon stod vid fönstret och såg ut i trädgården. Hon vände sig hastigt om vid Mollys inträde. Åh, Molly!? sade hon och räckte armarne mot halfsystern, jag blir alltid så glad då jag får se dig! Det var dylika utbrott af ömhet, som alltid kallade Molly tillbaka om hon någon