genting mera derom, ty det är till ingen nytta. Men hvad har du gjort af dina penningar? sade hennes mor. Du har tjugo pund om året, tack vare mr Gibsons godhet och min. Och du har bestämdt icke användt mer än tio deraf. Jag hade så litet kläder då jag kom hem från Frankrike, svarade Cyatia med låg röst, tydligen besvärad af dessa frågor. Jag ber att det må få vara en agjord sak, att jag icke reser; det är ej värlt att tala derom. Hon steg upp och lemnade kastigt matsalen. a ä a Jag kan ej begripa det, side modren. Än dn, Molly? r Nej, icke jag heller. Ho är mycket rädd om sina kläder och ger icke ut mycket penningar för demX, sade Molly, men blef i detsamma helt förskrickt öfver att hafva segt något hon ej bide yttrat, ty hennes styfmor inföll genast: Men så måste hon ju ha penningarne qvar! Jag har alltid funnit att om man ej har slösaktiga vanor och ej lefver upp sina inkomster, bör man vid årets slut hafva en viss summa hopsparad. Har jag ej ofta sagt det, mr Gibson?4 Möjligt !? Nåväl, om man nu resonnenr så i detta fall, hvar har då Cyntia gjort ef sina penningar?4 Jag vet icke det ringaste derym?, svarade Molly, som märkte att man hänvände sig till henne, i brist på sympati från annat håll. Kanske hon gifvit bort dem åt någon fattig. Mr Gibson lade bort sin tidning. Det är klart att hon ej har hvarkan kläder eller penningar för att på ett pasande