Aftonbladet – 11 juni 1866, sida 3

MUSIE. Judinnan af Halevy. Jacques Fromental Helevy föddes år 1799 i Paris och åtojöt från sitt 10 år sin musikaliska uppfostran i Conservatoire, hvarest ban innen kort vann uppmärksamhet genom saabba framsieg irom utförandets område, och år 1819 prisbelönades, såsom kompositör af en kantat, benämnd Herminie. Såsom dramatisk maöstro hade han emellertid länge att kämpa mot allehanda missöden, och först 1834, då han lyck!igt fullgjort uppdraget att afsluta partituret till operan Ludovic, som Herold påbörjat, u en vid sin död lemnade ofullbordadt, vann ban rykte i Paris. Europas uppmärksamhet väckte han året derpå -genom Judinnan, som snart gafs på de flesta större lysiska scener, och åtskilliga bland hans sednare arbeten, såsom Biixten?, som likaledes offentliggjordes år 1835, ?Guido och Ginevra?, Åndovrras dal? (1848) samt Stormen? (1850) upprätihöllo det anseende, ban sålunda Jyckats förvärfva. Då han i Mara 1861 aflidit, toikade man vid begrafningsfesten på det mest lysande sätt sin bzeundran och saknad. Sjelf till börden jude skulle naturligtvis Halevy med förkärlek on:fatta en libretto, som med ålminstone ingalunda matta fär ger målar det oerhörda tyranni, för hvilket israölitiska folket under-århundraden varit offer. Men på samma gång ämnet således ef rärskild orsak sporrade maöstrons förmåga, måste det beklegligtvis äfven fjettra den genom åtskilliga brister, hvilka med allt erkännande af den fyodighet, som den outtröttliga Scribe äfven här utvecklat, i denna text icke kunna förbises. Gräslig alliigenom till sitt innebåll är den det visse. ligen föga mer än t. ex. Hugenotternas och Profetens, i hvars behandling det snille, som i så mycket varit Halevys förebild, skördat eine rikaste lugrar; men dels är i Jadimnan bändelsen en ringare episod, hvarföre ohyggligheterna äro mera seammanngde; dels finnes här ej så mycket af mildare natur fill motvigt mot dessa, och det erosiska är lika sudladt uf brott, som alit det öfriga; dels framträder här fanatismen icke så storartad och omfattande i anseecd till målet för sin verksamhut, men dess mera ilskefull och rå i dass utöfning ; och ändtligen afslutas handlingen här hvar. ken genom ett helt af hat inspireradt folk i cn fontasie uppjagande bistorisk skiäcksecn, ej heller genom den sknldbelastade sjelf — utan genom bödeln. När bärtill kommer att Halbvy icke är Meye: beer, är det naturligt att Judinnan, ehuru likartad med Hugenotterna och Pro feten, icke kan mäta sig med dessa begge