Aftonbladet – 11 juni 1866, sida 2

i , Ihibitiva åtgärder 3 era fallet under tider, sådana som den närrande, då, å ena siden, starka meningsiljaktigheter angående grundsatserna för sund kandelslagstiftning inom lundet vilja ra sig gällande, och, å den andra, djupt gripande politiska och finansiella förveckngar hemsöka en sfor del af den civiliseide verlden. För vännerna af en friare handelslagstifting kan det icke vara annat än högeligen lädjonde, att äfven under en så brydsam eriod som den närvarande — eljest egnad tt kullkasta äfven de kloksaste beräkningar — finna sina åsigter segrande genomgå varje prof. Man bör kunna hoppas, att jessa åsigter, hvilkas teoretiska riktighet nappast någon nu mera anser sig kunna neka, emedan de obestridligea hvila på ttvisa och sanning, också skola tillvinna ig de företrädesvis ?praktiske? minnens örtroende, emedan just prektiken, e farenheten , alltjemt inlöser teoriens förbindelser. Så ådagalägga de här ofran meddelade och andra kända förhållanden, att siaiskassan icke, ej ens under närvarande ytterst tryckande finansiella kris, gått mise om den ef tullbevillningev påräknade inkomst, oaktadt de betydliga eftergifter, som genom tullnedsättningarne under nästlidna och innevarande år kommit förbrukaren till godo. Man her beräknat och med siffror sökt visa, att dessa eftergifter skulle tillkyada stötsverket en årlig förlust af 2 till 3 millioner rdr; och många halva trott på dylika olycksprofetior. Hvad ädegalägger nu erfarenheten? — Ju! att tullinkomsten är 1865 med en half million öfversteg det för året påräknade beloppet och var högre än är 1864, då tullnedsättningarne ännu icke blifvit vidtagna; samt ett är 1866 till Maj månads utgång e debiterad och levererad tulinppbörd med mera ön en half million öfverstigit uppbörden vid samma tid år 1865. Statskassan har ceålunda åtminstone icke blifvit lidande. Men hafva väl de svenska näringarne lidit af den re täfllan, som öppnats med utlandet? Visserligen icke. Vär ylleindustri har med stor framgång uthållis kampen och dess idkare erkänna öppet, att de icke frukia nögot menligt inflytande af de franska traktatbestämmelsernu. Vår bomullsindustri, sä länge tryckt af brist och öfverdritvet pris på sitt råämne, ökar dogligen sin verksamhet i mån af tillgång på råvaran. Sjelfva sidenindustrien, onekligen hårdast pröfvad, röner en efterfrågan och ett förtroende för sina alster, som under skyddssystemet icke kom den till del. Vid den industriexposition, som i dessa dagar öppnas, skola, vi äro med glädje derom förvissade, mingfaldiga svenska näringsgrenar sjelfva bäst bevisa, hvilka lyckhga framsteg den svenska indnstrien under värt friare lagstittningssystem vunnit. Det är cke heller den egentliga fabriksindustrien, eller just den af frun: ska traktaten berörda, som klagar. Jordbruksoch bergsbruksnärivgarne åter äro de, som för närvarande lida, jordbruket genom saknad af lörlagskapital och bergsbiuket derjemte genom hämmad afsättning och tryckta priser i utlandet. Men de sa brgge I hufvudaäringar beröivades alls icke genom I franska traktaten något skydd, utan bereddes fasthellre en vidgad marknad för fina produkter. Det är också ieke genom prosom ett lands modernä Ipas. i deras mening är, som ringar kunna upp Huru föga grunda .Iförfäktat svenska jordbrukets bebof afskyld emot täflan med andra länder, hvilkas kli. mat, jordmån m. m. skulle göra dem oss så öfverlägsna, bevisas ullra bäst af den ende exporten utaf våra la: dimannaiukter och det obestridligen ganska fördelaktiga pris, hvartill dessa expovtartiklar kunna försäljas. Alt Sverge redan länge exporterat mera sp. nmäl, än det imporieral, och att således priset på den svenska spanmäålen oundvikligen wäste i regeln bero af det pris, sbm på verldsmarknaden beslämmes, bör numera vara ingen obekant. Icke ens vår export sf ladugårdsprodukier kan anses sås m en nyhet; men visserligen Iförtjevar dock ut påpekas den starka ufveckling, hvari denna export är stodd och som otvifvelaktigt betryggar jordb:ukaren a Ilom framiida stadged afsättning, derest han 28, -legnar behörig uppmärksemhet åt produktersjnas beredning eiter den främmande marki da nadens fordringar. Ost? och ?malen spanmål äro delandtimannaprodukter, å hvilka genom fö stärkta bevillningsutskottets votering införselstull nu blifvit af rikets ständer bestämd. Ofvanin. tagna upplysningar ådegslögga emellertid, att exporten af dessa varuslag, ehuru till qvantiteten ännu visserligen obetydlig, lik. väl relativt vunnit stark tillväxt och att föj. aktligea äfven dessa svenska landtmanna: produkter kunna täfla på den utländska marknaden. Hvartill då införande, ef.er mer än 10 års frihet, af en förhatlig och orättvis beskattning ä folkets första letnadsförnödenheter! — Trafilkens ordnande omkring jernvägen Norrmalm. Vid Stockholms stadsfullmäktiges sednaste sammanträde blef berednings utskottets betänkande om anläggande af er nuv oata å Norrmalm. paralleli med Gaml: