Aftonbladet – 9 juni 1866, sida 3

plankarta öfver hufvudstaden, anger sig sjelft som en handbok för resande och kan således ej betraktas ur någon strängt vetenskaplig synpunkt. Det är en anspråkslös kompilation, som kan nödtorfteligen begagnas för sitt ändamål, ehuru vi äfven här på mångfaldiga ställen möta den brist på noggranna uppgifter, som i vårt land tyckes vara en oåtskiljelig följeslagare till allt som skrifves för den större allmänheten, och som dock af den afskrifvande; kompilatorn ojemförligt lättare kan undvikas, än af den vetenskaplige skriftställaren. Af arbeten sådana som detta fordrar man naturligtvis intet nytt eller obekant, endast ett förståndigt och noggrannt sammanstållande och anordnande af det redan gifna. Derför stöter det när man t. ex. som här redan på första sidan läser Åsöna (skall vara Åsön) ellers. 83 får höra talas om erkebiskop Svedelius ( Svebilius) 0. s. v. En lista på alla dylika misstag i boken, till en del frukter af ett van skött korrektur; skulle vara förlorad möd Något betänkligare är att en del nyare förändringar inom hufvudstaden blifvit lemnade oanmärkta, och att åtskilliga märkvärdigheter blifvit förbigångna, af hvilka alla ej varit så lyckliga att i likhet med riksarkivet omnämnas åtminstone i registret. Som exempel härpå kan anföras, att s. 20 S:t Görans bildstod upptages som ännu befintlig i Storkyrkan, fastän numera, tyvärr, derifrån flyttad till nationalmusei samlingar; att s. 43 kommerskollegii förflyttning alldeles förbigåtts; att s. 64 slöjdskolans nya hus ej med ett ord omnämnes, oaktadt det är en af hufvudstadens största byggnader, hvaremot s. 65 landtbruksakademiens pu rifna lokal upptages; men lärarinneseminarii tillvaro inom samma qvarter ej omtalas; att s. 70 f. d. Trädgårdsföreningens lokal upptages som ännu begagnad af detta sällskap, hvilket, som bekant, nu i stället har förlagt sina växthus till Haga; att s. 90 Södra teaterns brand, och återuppbyggnad med tystnad förbigåtts; åtskilligt amnat att förtiga. Oaktadt dessa brister torde dock boken, som vi redan nämnt, vara användbar som en följeslagare för den resande, som i hast besöker vär sköna hufvudstad och ej bar lång tid att egna åt studiet af alla dess sköna och märkvärdiga ställen, samlingar o. d. — Litterära fruntimmer. Man har beräknat, att af alla nu lefvande engelska novellister och romanförfattare två tredjedelar tillhöra det täcka könet. Äfven den gamla klassiska litteraturens fält räknar bland dem ganska många sträfsamma odlare. Så t.ex. finnes det icke mindre än trenne egelska öfversättarinnor af Aeschylus: miss Swanwick, som öfversatt hela Orestien, samt mrs Browning och mrs Weber, hvilka båda lemnat hvar sin öfversättning af Den fängslade Prometheus?. — Victor Hugo håller redan på att skrifva en ny roman med titel ?1793. Det torde näppeligen behöfva tilläggas, att den stora första revolutionen kommer att utgöra ämnet för densamma. — Alexander Dumas publicerar nu i den nya tidskriften Le Soleil pikanta fragmenter af sin sjelfbiografi samt af ett memoireverk, som skall innehålla en mängd kostliga kapitel. — Laguerroniere skrifver en intressant studie: ?La societ au XIX siecle, och grefvinnan Bassanville har lemnat en fängslande skildring af de fordna solongerna i Paris, som skall öfverflöda af karakteristiska och harmlösa anekdoter. — Mr Thornton, en af Englands äldsta journalister, som under fyrtio år arbetat inom den engelska tidningspressen, har nyligen aflidit. Han började sin bana såsom referent vid domstolatne och vann stort, anseende för sin samvetsgrannhet och opartiskhet. Under de sista tvenne decennierna refererade han parlamentsförhandlingarne, och man beundrade den skicklighet, hvarmed han förstod att på en spalt sammanfatta innehållet i en debatt som hade räckt sina två timmar. Hans friska kroppsoch själskrafter tilläto honom att fortsätta detta ansträngande arbete ända till in i det åttionde året. Ännu under de sista åren var han alla nätter på sin referentplats och sedan ända till morgonen sysselsatt med att utarbeta referatet. Man jemförde honom i afseende på ihärdighet och seghet med lord Palmerston. Först ett par månar der före sin död mottog han sin väl förtjenta pension. — OÖriginalpartituret till Trollflöjten har af en bankir Jacques blifvit skänkt till kungliga biblioteket i Berlin. -Inköpspriset var 3000 thaa Konungen förlänade gifvaren röda örns orlen. — Trenne teatrar på auktion. För några dagar sedan bortauktionerades i Palais de Justice trenne Pariserteatrar: teatern Ambigue-Comique på Boulevard S:t Martin såldes för 1,236,000 francs, Variets på Boulevard Montmartre för 105,000franes samt teatern på Place Dancourt för 126,000. Alla tre teatrarne tillhörde familjen Chabrier. Auktionen föregick efter hr Louis Chabriers död. Advokaten Texier, som hade i uppdrag att sälja dem, inropade alla tre, sannolikt för familjens räkning. — Teater i Pompeji. Den uppgräfda teatern i Pompeji öppnades nyligen med en operaföreställning. Direktören framträdde före representationen och yttrade till publiken: Teatern i Pompeji öppnas åter, sedan under hr Quintus Marcius ledning Trojanskorna, sorgespel af Seneca, der sednast blifvit gifven och sedan föreställningarne varit uppskjutna under en tid af omkring ett tusen åtta hundra år. Jag anhåller att man måtte låta mig vederfaras samma ynnest som tillkom min företrädare, helst jag skall af alla krafter bemöda mig att göra min repertoir värdig att efterfölja hans, o. 8. v. — Ungersk sångerska. Bref från Pesth yttra sig med mycken förtjusning om en ung sångerska, som synes lofva att bli en lysande konstnärsstjerna. Hon tillhör den högsta societeten och heter baronessan Marie Ambrozy, samt har väckt lifligt uppseende på några konserter för välgörande ändamål, såväl genom sin präktiga altstämma som genom sin ungdom och sin skönhet. Den unga damen lär ämna fullborda sin musikaliska bildning i Paris och derefter vända sig till teatern. — Bogumil Dawison, den berömde skådespelaren, ämnar under Pariser-expositionen med ett tyskt sällskap gifva föreställningar på den föreslagna internationella teatern. DANMARE.