Aftonbladet – 6 juni 1866, sida 3

i, , SV JUVE SER VA VAEg SAMA VIRATA OMIEDDG DUMMA a Ar fre rer 1 nd Ilitiska medvetandet i vårt land vaknat, har ket uppslukar största delen af våra skatter, och utan att försvaret ändock kunnat ordnas på ett fullt likhet med bondeståndet bör besluta ett rent afslag eller om detta bör ske med ett tilllägg, på sätt hr Henschen i reservation hemställt och som kunde gifva regeringen anledning att vid nästa riksdag återkomma med ett förslag, bygdt på samma grund, men utarbetadt i detalj. För min del anhäller jag, att högtärade ståndet behagade, såsom hr Blanche nyss föreslagit, besluta ett rent afslag. Hufvudskälet till denna åsigt ligger deri, att man med största aktning för regeringens goda alsigt, enligt min öfvertygelse icke kan vänta, att K. M:t redan till nästa riksdag skall kunna framkomma med ett förslag till nationalförsvarets ombildning, som blir för nationen tillfredsställance. För att förklara denna mening är det nödigt att utforska anledningen, hvarföre det nu framlagda förslaget blifvit, såsom man har skäl att antaga, af allmänna tänkesättet utdömdt. Denna anledning tycker jag mig finna för-. nämligast deruti att i samma mån som det poman blifvit alltmer ense derom, att försvarsveratt denna börda för folket kännes tung att bära tillfredsställande sätt. Alltsedan 1828 års riksdag, då det redan klaades öfver försvarsverkets tyngd för de skattdragande, under det den förste grefven på riddarhuset som tillika var högste chefen för kommandoexpeditionen, snart sagdt med tårar i ögonen förklarade att beväringen af brist på medel måste gå klädd i trasor, hafva anslagen till försvarsväsendet ständigt ökats, och ständerna hafva flera gånger aflåtit skrifvelser till regeringen med begäran att tå så ställdt, att utgifterna måtte kunna begränsas inom för handen varande tillgångar genom indragningar på vissa håll, under et man från regeringens eller militärbefälets sida samtidigt klagat öfver anslagens otillräcklighet; och detta är ett faktum, som måste gifva skäl att ifrågasärta, huruvida det står riktigt till med hela denna sak itrån grunden. Allmänna meningen är, såvidt jag rätt uppfattat densamma, att om icke budgeten för landtförsvaret kan inskränkas, så bör åtminstone försvarets fullständigande kunna åstadkommas med de tillgångar som redan dertill användas. Denna tanke tycktes de ledande inom militärståndet dock icke vilja erkänna; tvärtom synes den grundsatsen hos dem hafva gjort sig gällande och framträdt både inom och utom riksförsamlingen, att folket ännu på långt när icke ger tillräckligt för detta ändamål äfven under fredstid. Det mest tranchanta yttrande isådan syftning, och hvilket innehåller denna grundsats likasom in nuce, har nyligen stått att läsa i en tidningsartikel, författad af en man, som sannolikt sjelf anser sig och äfven af många andra betraktas såsom en auktoritet i militärväsendet; det är en generalsperson, som om han icke kan kalas i ordets vanliga bemärkelse en stor general, emedan han icke haft tillfälle att försöka sig i fält, hvilket icke är hans fel, åtminstone icke saknar : en viss strategisk skicklighet i manövern med pennan och förråder mycken säkerhet i sina påståenden. Detta yttrande bestod af de få men ! innehållsrika orden: det finnes icke något godt köpsförsvar?, och högtärade ståndet torde lika : med mig finna, att dessa ord kunna sägas inne: ! hålla ett helt program. För att komma till nå! gon åsigt, huruvida detta nu är en ovilkorlig 1! sanning, ber jag att få erinra derom, att det är ! icke först vid denna riksdag utan för lång tidl! tillbaka som folkbeväpningens ide, i motsats tilll! de stående armeernas, varit framställd såsom en ! tillflykt och ett botemedel mot det oupphörliga : behofvet och åtrån att föröka utgifterna för försvarsverket. Enligt hvad det förevarande ut-1 skottsbetänkandet visar,har regeringen icke tvekat ! att för ett försvar, som medgifves vara otillräckligt ) 1 att försvara oss om vi blifva angripna på allvar, ! öka utgifterna derför under fredstid med en half s million årligen, och vid sådant förhållande ärf det icke så underligt om man kastar blicken om1 kring sig för ait tillse, om icke en annan lösning 5 af problemet någonstädes står att finna. s ag ber att här få nämna om en omständig2 het, som synes mig karakteristisk, till belysande ! af den ståndpunkt, hvarpå våra militäranktorit teters åsigter befinna sig 1 denna fråga, och som de allt hittills för ingen del tyckts vilja frångå. )s Då frågan om försvarsverket förevar till behandt ling vid 1856 års riksdag, gjordes nemligen i ett! annat riksstånd den anmärkningen, att krigs-k vetenskapsakademiens tidskrift, som specielt syst selsätter sig med fortgående redogörelser för för8 Svarsväsendets organisation i andra länder ochn upptager de förändringar som göras deri ända till h stundom de minsta detaljer rörande uniformsr e n nh väsendet, och hvaraf en mängd af årgångar, jag ror det var sjutton, då redan hade utkommit, cke i någon enda bland dessa hade lemnat nåson redogörelse för försvarets organisation iln Schweiz, grundad på milissystemet eller folk-2a peväpning. 4 Då man under samma tid i allvarsamma och Ik på säkra källor grundade statistiska arbeten er-S farit, att Schweiz kan uppställa en flera gånger h större försvarsstyrka i antal, i förhållande tilljli befolkningen, än de länder, hvilka hafva stående m wrmer, och på samma gång det, attkostnaden i u let förra landet enligt samma förhållande icke 8 ippgår till hälften emot i de sednare, så frågas : i kan en sådan fortsatt tystnad, som den om-d ämnda, i en krigsvetenskaplig tidskrift hafva n järledt sig blott af glömska. och, i motsatt fall, 5t r den icke i hög grad karakteristisk? u Då en kunglig proposition om utsträckning af ti eväringsexercisen till två års öfningstid förekom fö id 1859 års riksdag, af den anledning, att be-hi äringsynglingarne ansågos icke blifva tillräck-de igt öfvade genom ett års möten, afslogs detlte ungliga förslaget af bondeståndet, men antogs jså j blott af adeln och presteståndet, utan ock afjm etta stånd. till en icke ringa del derföre, att en Si umera afliden, vältalig, men mången gång föroc lugen ledamot, som en tid hade ett visst infly-at ande, ifrigt förordade densamma. Jag sökte då de ör min del att, i enlighet med bondeståndets betv lut, bekämpa införandet af den förlängda, tvåor riga exercisen, såsom, enligt min mening, tje-m ande till föga i fredstid, men medförande en etydligt ökad statsutgift, och sökte dervid fästa up ppmärksamheten på grunderna för sättet, påm vilket folkbeväpningen i Schweiz är inrättad, et ren hvilket jag icke anser nödigt att vid detta m lifälle upprepa. Jag vill blott erinra om det til värkvärdiga faktum, som framgår ur de officiga lla handlingarne om denna sak, att, om man lin smför kostnaderna och styrkan af försvarsverket de Schweiz och Belgien, den sednare staten upp-en ätter en arm på 100,000 man för femtiotvå stc villioner sexhundratusen francs, då i den anall ra en arme på 200,000 man kostar staten nio on villioner femhundraåttiotusen francs, hvaraf sy-Jatt es, alt Belgien, som till folkmängden är i det ter ärmaste lika med Sverge, får för sin armå besoi sla öfver fyrtio millioner francs mer än Schweiz. be jr att kunna uppsätta blott hälften så storde yrka. Detta synes mig i alla fall vara något, va I svar på den med så mycken ofelbarhet kun m: jorda satsen, att det icke finns något godtköps) fak ;rsvar, eller, huruvida det icke finnes någotbilku gare försvar än Sverges nuvarande. s focl Om än det synes af förevarande utlåtande såvis om om de särskilda komiterade för landtförsvanåf ts ordnande bemödat sig om att taga reda på hel ostnaderna för åtskilliga andra länders försvars) skr isende, och alla andra på föreliggande fråga så verkande förhållanden, så är det dock märk-kar irdigt att, såvidt jag kunnat finna, hvarken l elle essa komiterade eller sammansatta utskottet i n kt att fullständigt utreda kostnaden i dess hel. ! rar et för vår stående armå. Det antages vanligen I sås som gifvet på förhand, att vårt indelningsverk oct den förträffligaste inrättning som kan finnas änr r försvarsväsendet. Flera bland de berömdaskä e författare, som skrifvit öfver militi sendet, län aga dock denna förträfflighet, hvad sjelfva sy-met beträffar, i tvilvelsmål, åtminstene i fn lande till kostnaden, och anse nå grunda fl