Aftonbladet – 5 juni 1866, sida 3

genast öfvergick till sjelfva jernvägsfrågan, utbeder jag mig äfven nu att få genast öfvergå till sjelfva Baken. Hvad den till 5 å6 millioner kalkulerade stats. bristsumman beträftar, så anhåller jag i det hänseendet få hänvisa till min i förra skrifvelsen gjorda citering af K. M:ts proposition, å hvilken Jag stödde min åsigt om såväl tillgången å medel som behöfligheten af ingeniörernas och 2rbetarnes sysselsättning, hvartill K. M:t begärde 3,424.000 rdr mera än hvad ständerna beviljat, och då af denna summa begäres endast 500,000 rdr för norra stambanans fortsättande, så vill det synas som vore i afseende å jernvägsanslagen ej blott en tillräcklig utan en allt för stor försigtighet? iakttagen. Att borgareståndets beslut skulle innefatta pår börjandet af icke mindre än två större stambanor?, är fullkomligt oriktigt, ty begge banorna äro redan påbegynta, och det heter tydligt i ständernas beslut sistlidne riksdag, om anslaget till banan Katrinehölm—Norrköping., att det vore till påbörjandet af banan genom Östergötland som anslaget lemnades. Likaså missledande är äfven uppgiften att banan Upsala—Sala endast två mil genomgår Upland, ty denna bana genomgår äfven Upland innan den kommer till Upsala och bär således, om miltalet för hvarje provins skall tagas till måttstock, heta banän Stockholm— Upsala—Sala. Hvad bristen på Bbördighet och jernbruk beträffar, så är visst icke denna bansträckning i omförmälda afseende sämre, utan tvärtom bättre lottad än många andra afstatens stambandelar. Det kan väl med så mycket mindre fog eller sken af sanning tillvitas mig att vilja påbegynna en ny stambana, som jag ju tydligt förklarat, att striden hufvudsakligen och i verkligheten gäller, huruvida staten bör bygga en eller tvenne stambanor från Stockholm i nordlig riktning, samt att jag, utaf rent ekonomiska skäl städse förfäktat enhetssystemet i detta fall, och vidare att vinsten utaf att utsträcka Upsalabanan till Sala blefve dock ofelbart besparingen af den ytterligare jernvägen öfver Mälareöarna., Detta snes mig vara ett så tydligt e råk aft det omöjligen borde kunna missförstås; men Erp svarar nu författaren i Aftonbladet, icke med påstående att den af mig bestridda Mälarevägen bör byggas eller att tvenne vägar från Stockholm norrut äro för staten nödvändiga och nyttiga utan med ett försök att bevisa, hurusom den förra banan fortsatt till Storvik eller Robertsholm skulle blifva för Gefle Dalabanan af ett högst värderikt gagn, att den skulle fullständiga det påbörjade kringskätandet af Stockholm, som således. beröfvades den sista återstoden af dess naturliga handelsområde, bergslagama, hvilka a kroken till Upsala (siey ingo kortare vi Im?, till Gefle än till Stöckhol samt vidare att relsen hitintills vid våra stambaneapläggningar varit helt och hållet förbisedd, hvarefter Grängesberget, Norberg, Bispberg och Dannemora omnämnas, Hvarjemte slutligen förmäles, ?hvad de särskilda orterna yrka, är att en stambana icke anlägges som icke allenast icke gagnar någon af dessa orter, men möjlig: gör anläggning af jernvågar som för. orterna ste blifva of högst värderikt gagn? c. MHärtorde väl den ömtåligaste punkten vara, Upsala— Salabanan sk såsom jag i min a skrifvelse sade mig åsyfta med prkandet al anlägghingen deraf, omöjliggöra yggandet af banan från Stockholm öfver Mälareöarne, men också endast denna, ty från Sala kan jujern likasåväl utsträckas åt snart sagdt hvilket håll som helst, ehurw den gått öfver Upsala som om den utgått från Stockholm utan att träffa den förra staden och att någon skada skulle kunna tillskyndas bergsbruket vid Grängesberget, Norberg, Bispberg, Dannemora eller hvar annorstädes som helst derigenom att Upsalabanan utsträckes till Sala, lärer det väl vara rentutaf omöjligt att på allvar vidhålla. Befinnes det öfverensstämmande med statens tillgångar och fördel så kan ju denna bana utsträckas ända till Siljan och bibanor jemte kanaler anläggas till alla Dalarnes bergsrukstraktrakter samt en. särskild bana byggas antingen från Sala eller Upsala norrut och isedhare fallet en bibana läggas till trakten af Dannemora. Att denna väg norrut, i hvilket fall som helst träffar Gefle—Dalavägen till följd af dennas ländamålsenliga läge borde väl hellre vara en uppmuntran till igenin en deraf än motsatsen. Hvad den omtalade kroken öfver Upsala från Dalarne beträffar så mäste väl den vara antinjen ingen eller allt för obetydlig för att kunna vifva ripgaste anledning till byggandet af en yterligare stambana från trakten af Stockholm orrut. Kroken från Norrland och Gefle öfver Sala till Stockholm är visserligen jemförelsevis af någon törre vigt, men oli eten deraf ökfverväges Jock mångfaldigt utaf fördelen för dessa orter itt komma i beröring med det inre landet och vergsdistrikten, hvarest deras utbyte af produkcd redan je äldre vider ri stor betydenhet, vå samma gång som de i följd ai nna väj kunna kommunicera med Westerås, Upsala Och stockholm. Att jag emellertid i min förra skrifvelse icke vämnde ett ord om jernyägens dragande hvarken ill Robertsholm, Storvik eller Gefle mäste väl nedgifras, likasom det ock må uppmärksammas, tt författaren till svaret alldeles uraktlåtit att lämna ett ord hvarken om den åå förslag varande Mälarebanan, eller om hvilken väg det skulle vara om blefve kortare och beqvämare för bruksditrikten. Det heter visserligen att 1861 års komite aftyrkt denna bana, att Kongl. Majt i dess provOsition till sistlidne riksdag förkastat densamma, utt Westmanlands och Dalarnes landsting afstyrkt len o. g. V., men månne icke det hade varit gentligare och med rätta förhållandet mera öfrerenstämmande att omnämna det alla dessa auoriteter i stället tillstyrkt en. annan bana från Å iolm öfver Mälaröarne till Westerås, Sala ch Dalarne och ätt, med undadag af landstinen, dessa tillstyrkanden af Mälarebanan skett inder förutsättning deraf, att denna Pan skulle ;yggas i stället för den sedermera af ständerna slutade, af. öfverste Ericsop och äfven af Congl. Maj:t tidigare föreslagna raka n till Jpsala, hvilken nu i det närmaste är färdig, och varigenom förhållandet kommit i ett helt annat kick. Härpå 8) också den! sednast förlidne öst af Stockholms stadsfullmäktige nedsatta konit hafva fästat tillbörligt afseende, då den förlarar att Stockholm icke kan hafva någotannat ntresse än det som ståri öfverensstämmelse med ela landets, och att komiten derföre tillstyrker opfn stambanans utsträckning från, Upsala till ala etc. Dessa hufvudstadens egna jernvägskomiterade orde äfven kunna antagas bättre än min vedereloman, artikelförfattaren i Aftonbladet, bi se och bevaka Stockholms verkliga öch itgade handelsintresse, då äfven densamma förrdat Stockholm—Upsalå—Sala-riktningen, hvilen sålurda måste befrämja, men alldeles icke kringskära? hufvudstadens urgamla handel på ergslagerna och notra orterna. Den skråmässiga srämseln i denna punkt borde derföre motverka tt syfte. Då det Ericsonska stambane-systemet, som af änderna hitintills fullföljts, uti allt hvad deraf lifvit fullbordadt befunnits vara bland de mångaldiga och stridande förslagen det mest ändarålsenliga, fosterländska och fördelaktiga äfven ör statsverket; så torde man med temlig säkeret kunna antaga att hvad af detta öfverste Ericss ons system ännu är ofullbordadt, äfven eger amma egenskaper, huru mycket det än möjligen an strida emot några förmenta Foskyjdn een. — — Rättesånsseach Palissaker